"Barnen är så söta när de sover", sägs det. Och kattungar. Det finns knappast nåt mera rofyllt...

Men även små kattungar växer upp och blir stora frassar som gärna går ut på friarstråt, eller klotrunda kattfruar... med nya kattungar... Men visst är vuxna katter också charmiga.

Då är det mera deras egenskaper och lynne som man fäster sig vid. Kanske nåt skojigt beteende som har hängt med sedan de var små, någon udda sovplats, eller sovställning (magen i vädret och tassarna över ögonen... eller...) eller kanske ett helt eget sätt att kommunicera.

För tillfället har vi ett litet knyte som sover i gungstolen på natten medan de vuxna katterna är ute. Och det är så trevligt att öppna dörren till köket på morgonen och få höra ett förunderligt gnäll-pip-kutter-mjau från ett sömnigt knyte som sträcker på sig så som bara katter kan.

Men snart är det dags att hitta ett nytt hem åt knytet. Någon som kanske just mist sin femtonåriga kattvän och så gärna skulle ha en ny... Så då är det bara att svälja gråten, önska lycka till, och trösta sig med de kattmammor och kattpappor man har i huset... Snart märker man att man hinner göra lite annat också än bara krypa på golvet och leka med kattungen eller tömma kattsandlådan eller tota ihop trevliga små kattleksaker att kasta omkring på golvet... :).