Var just ut till hagen och fyllde på vatten åt hästarna. Den stora killen herr Fjording tyckte att jag stänkte för mycket vatten när han skulle dricka samtidigt som jag fyllde på, så han behagade lyfta sin droppande mule över mig sådär lagom så att jag fick en del av hans stänk över mig... Lika för lika.

Manen på bilden härovan hör till lillkillen Fjording. Han borde få en första frisering nu, tror jag bestämt. Men det kan ju vara lättare sagt än gjort. Lite "rörligt" objekt, kan jag tänka mig :).

Alltid lika trevligt att hälsa på dem där i hagen.

För ett par dagar sen fick jag göra en ny bekantskap på ridbanan. Ja, jag har nog ett par gånger tidigare ridit på denna fru Fjording, men det är väldigt länge sen. Innan jag kände till akademisk ridning. Nu var det som en helt ny fjording för mig. Det råkade vara lillkillens mamma, och mot slutet stod han i hagen bredvid och ropade, så det blev en utmaning att hålla henne koncentrerad på vad jag ville. Men hon var ändå lyhörd och för det mesta mjuk i sina svar. Otroligt roligt och intressant med fjordingar! Som man säger nuförtiden: I LIKE!