Jag stannar inte just där så ofta, bara om jag ska fotografera, eller om jag vill kolla om eventuellt nån älg är ute och simmar... såg ju en gång en älg som just steg opp ur vattnet på ena stranden... det var som en glimt av en annan värld på nåt sätt...
... men just där är det lite sämre sikt med en vägkrök åt ett håll och lika diffust sikte åt andra hållet, så jag vill inte stanna länge på vägkanten, men eftersom vägen går flera kilometer genom skog och åkrar utan bebyggelse, och vägen dessutom på många ställen ser ut som om nån dragit upp vägbygget med linjal, lång raksträcka, tvär krök, lång raksträcka, så finns det många raksträckor där jag gärna stannar bilen några sekunder vid vägkanten och funderar, mediterar, eller vad ni vill kalla det. Det kan vara att jag har hört nåt speciellt i radio, nån otrevlig nyhet, eller annars kommit att tänka på nåt som jag behöver be-arbeta på nåt sätt.
Skulle det mot förmodan komma en bil så kan jag alltid låtsas fiffla med telefonen när de kör långsamt och liksom frågande förbi, "är det nåt problem?", "nä, jag ska bara messa lite"...
Ibland kommer man på saker som helt enkelt inte går att bara sopa undan.
Sorgliga tankar måste läggas fram och be-arbetas.
Då är en skogsväg bra.
Med ett träsk.
Går också bra med en åker där skogen syns runtom.
Kanske en hare. Eller sommartid en kärrhök.
Gör gott i själen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar