... man bara förstör den fina yta man hade i siktet, det håller inte...
Domedagsfunderingar?
Nej, det bara råkade sammanfalla.
Funderingarna vart man är på väg, och hur mycket man förstört på vägen.
Borde man ta ut ny kompassriktning? Men vet man vad man vill, vill man rätt, eller är det bara en utopi, åter ett infall som visar sig vara tomt?
Bäst kanske att göra så lite som möjligt om humöret inte finns.
Sticksömmar finns det att välja av på bordet framför.
Kanske dags att ta en i handen och låta tankarna flyga...
Har man tur så ordnar tankarna och känslorna upp sig och man vet hur man ska fortsätta.
Jag märker att jag inte är nån egentligen jul-människa.
Det börjar kännas svårt att andas i butikerna med allt julrött och "köp det här".
Kanske det skulle bli lättare om jag bytte gardin till nåt lite julrödare här hemma, så man småningom åtminstone börjar uthärda där ute i julstressen.
Det är snart lillajul, adventskalendern väntar på första öppningen, kanske jag ska överleva det här också.
Ha det gott!
"it came to pass" lär julevangeliet börja med. Julen kommer för att gå vidare. Vi hade julgransklädning i jobbet idag, fast ingen tvingade mig att vara med - de visste bättre. Tydligen har jag varit tydlig i frågan... :)
SvaraRadera