... de här några höstmorgnarna som är fina, klara, krispiga.
I trädgården syns rätt tydligt var froststråkena går.
Var är det tydlig rimfrost på gräset, var är det bara djup fuktighet.
Men vackert, vackert.
Också med de små kristallerna på blombladen, eller på grässtråna.
Inget gräs åt kaninen i morse alltså. Han får vänta tills jag kommer hem från jobbet och solen har värmt och torkat upp lite.
Det är visst nåt med hög sockerhalt i fruset gräs eller nåt. Som kan ge magproblem.
Så han får nöja sig med ett helt knäckebröd, skolknäcke ska det vara, och lite torrt hö.
Men han klarar sig.
I gårkväll fick han massor med krispiga (saftiga, inte frusna) maskrosblad och friskt nytt gräs där lien slog ner det gamla gräset för några veckor sen och nu har det hunnit komma upp riktigt fräscht gräs, med tjocka blad som är nåt att sätta tänderna i. Låter det inte gott? :)
Okej, slutfilosoferat för idag.
Undrar hur mycket dimma som hänger kvar i markerna och som jag får njuta av på min bilfärd till jobbet?
Man måste passa på att njuta av det vackra vädret nu, medan vi har det.
Sen kommer annat väder att njuta, eller inte, av. :)
Ha det gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar