Eftersom det kom snö mitt i allt, och till och med så kallt att jag återigen detta år får använda ett mindre spett för att få loss morötterna, så blev det att plocka undan det sista i trädgården. Den lilla minidahlian finns kvar än, i det som var innehållet i en stor burk med solrosor, som jag tömde ut bredvid komposten. Komposten finns i skogskanten, så där fryser dahlian inte så lätt, ska bara minnas kolla om det skulle råka finnas friska rotlökar kvar av den vackra lila dahlian, så ska jag ta in den och se om den övervintrar i källaren.
Minirosorna fick göra sällskap med den andra minirosen jag hade från förr, den cerisefärgade, i en trekant i favorithörnet i trädgården. Där har de en liten chans. En cerisefärgad, en rosa, en mörkröd. :) Hoppas, hoppas...
Borde minnas plocka granris och täcka över stenpartiet en aning. Tror visst jag glömde det senaste vinter (?) och en del av växterna hade inte orkat visa sig på hela sommaren. Eller var det bara en så konstig vinter? Minns inte. Minnet sviker, håret grånar, rynkorna står på kö, men jag är glad så länge jag har ögon att se det gråa håret och rynkorna med. Man får väl kanske också vara glad när man känner lite småkrämpor här och där när man går i trappor eller på osäkert underlag, tänk att man kan gå i trappor och på osäkert underlag!
Hoppsan, varifrån kom ålderssnacket? Ska visst skriva ett inlägg om två gamlingar på fin terrängtur... :)!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar