Det kommer nog inte så mycket värme från solen... men vackert är det. Och kontakten värmer... alltid när man går ut till hagen för att se på fjordingarna med rimfrost i den tjocka vinterpälsen, så kommer storkillen fram och hälsar... väntar sig ett litet kli här och kanske ett litet kli där... och förstås helst några höstrån att smaska på...

Storkillen var inte med på luciafesten, men hans mamma var visst med, och mammas väninna också. Vackert var det. Stämningsfullt. Med mycket snökristaller i luften. Och många smålucior och småtomtar. Det värmer det som är fruset...

Själv fick jag agera luciachaufför i år igen, åt den egna lucian. Från ställe till ställe, med sång och pepparkaka. Det är nog en fin tradition. Det är något extra när lucia kommer med ljus i sitt hår! Kontakten värmer också här...