(bild från google)

 

Sparkstöttingen var aktuell idag när vägen in till byn hade blivit väldigt hal och grusbilen ännu inte hunnit komma förbi.

Jag hade först tänkt mig en annan väg, mot skogen till, när man ju bor vid en korsning och har möjlighet att välja mellan fyra väderstreck. Men när jag kom ut till korsningen märkte jag att två vägar inklusive korsningen var grusad så där "grusades mina planer" :).

Men det jag kom på var att det kanske kunde vara ett bra sätt att träna höfterna! Man står ju rätt stadigt och har möjlighet att koncentrera sig på att röra sig jämnt och lugnt. Dessutom kan man träna båda benen turvist, även om det nog visade sig lite knepigt, det tycks märkas att man är högerhänt, eller vad det beror på att det är lättare att stå på vänster ben och sparka med höger.

Jag koncentrerade mig på turvis träning. Dessutom fick jag verkligen hålla tungan rätt i mun för att hålla balansen när jag sparkade med andra benet. Saken blev inte bättre av att sparken är av modell äldre, håller på att gå upp i limningarna och har en tendens att "dra snett".

Men ska väl tro att träningen gjorde gott...
Det kan ju faktiskt vara enda gången i år som det går att sparka flera kilometer utan något "hinder" på vägen. Det brukar förstöras rätt snabbt sen när det blir lite starkare vårsol och grusandet kommer igång, dessutom är nog inte isen så tjock på vägen heller, även om den nu var väldigt bra att åka på.

Näthagen ute i trädgården, där bakom finns kaninen i sin bur och sommartid en hel del blommor och försöksprojekt och alltmöjligt i en enda röra. När vintervädret är på det humöret så ser ståltrådsnätet ut såhär (en bild från något år tillbaka).

Men just nu är det ett annat mönster som gäller...

... för en stund sen när jag gav kvällsmat åt kaninen.
Snöflingorna singlar ner, ibland stora som "handskar", ibland små lätta fjun... och på himlen ser man månskäran mellan flingorna... Och på nätet fastnar några sådär sött och försiktigt :).

Naturkonst...

Favorit i repris.
Länge sen jag gjorde den här, av restgarn, som först skulle tänkas bli en slags tröja men som sen mycket bättre passade som halsduk, dubbelt virad.
Hade den i tvätten just, därav kom jag på att tänka på den.
Den har varit med i ur och skur, otroligt bra extravärme på axlarna på jobbet ibland... överallt bra. :)
Och bara av ett litet restgarnnystan.
Ibland lyckas det, över förväntan.

Och ibland blir det ingenting alls.

Man lär sig. Och man får fortsätta fantisera. Ibland lyckas man förverkliga nåt av fantasierna. Ibland får man glömma hela idén. Eller kanske skriva en short story, en flash fiction, för i fantasin är ju allt möjligt :).

Här syns garnhärvorna som blev till handledsvärmare/torgvantar och sen också ett par tunna ullstrumpor utan skaft. Det räckte alltså nästan exakt :). Ullstrumporna är testade både som ett par mellansockor i ridskorna och också som extra värmare på väg till jobbet. Lika bra överallt. Väldigt roligt att något för en gångs skull blev användbart och "hälsosamt". Min fötter mår bra, speciellt tårna. :)



Eftersom jag har en del av de här loppisgarnen än så kunde jag ju faktiskt testa om jag klarar av att virka runt stenar mera. Det känns som femton år sen jag gjorde sånt senast...

Fast det är börjar väl vara ute nu, det som var populärt för ett par år sen.

Men man kan förstås göra det ändå, bara för att man vill och har möjlighet. :)

 

Som sagt, vet inte om det skulle lyckas med så tunt garn. Börjar känna av en viss styvhet och fumlighet när det gäller att knepa och knåpa med små saker. Bara för att träna skulle det ju vara bra förstås :).

 

För jag märker nämligen att jag saknar ett litet behändigt handarbete... men kanske en helt vanlig strumpstickning skulle vara smartast då... Fåse vad jag hittar på.

 



Nä, det bidde ingenting av den idén. :) Den är testad, skulle väl inte ha funkat så bra... Alltså:

... jag hade stickat en hel del, ungefär halva nystanet (ett litet från början) då jag märkte att halsringning blev för snäv för snabbt, så jag måste riva upp det hela. Och eftersom jag varit tveksam till den här idén från första början, så föll det sista av inspirationen i takt med att jag rev upp det stickade. Jag ska fundera på en annan lösning. Tror jag. Eller så åker hela allting tillbaka till missionsstugan. Nån annan får betala för den då.

Jag har testat. Vad ska jag ta i händerna nu?
Inga problem. Jag har faktiskt den där vår-sommar-tröjan som jag började på i somras... den kunde ju bli klar lagom till första dagen med + 15 grader? Eller?

Än så länge är det -20 grader så man kunde stoppa strumpor eller sticka varma mössor... i väntan på sommaren. :)

Den 21 och 23 november 2011 skrev jag om plankan.
Alltså ett gymnastikmoment som ingår i många träningsprogram på olika ställen. Man ligger först på  mage på golvet, men höjer upp sig på tårna och armbågarna på ett speciellt sätt och så att rygg och mage och bak är i rak linje. Så håller man så länge man kan. Det ska stärka bålen.

Det där tyckte jag först var ett väldigt bra sätt att stärka min kropp med, och jag började ivrigt.
Men sen märkte jag dels att mina knän inte klarade av spänningen. Och så fick jag lite problem med armbågar och allt möjligt. Så det blev som med så många andra bra träningsprogram... det föll i glömska småningom.



Nu ramlade en ny version över mig på fb, via den ryttarförening jag är med i. Den omvända plankan. Och när jag halvt ointresserad kollade in vad det var på Hippson (här är länken) så var jag såld direkt, precis vad jag önskat mig! :)

Det är alltså samma träningsmål som vid vanliga plankan, starkare bål, men den här versionen är snäll mot otränade kroppar. Så nu har jag nappat på den 20 dagars utmaning som Emmy hade slängt ut på fb. Jag är bara på dag 2 än, men jag tror på det. Än.

Och skulle nån tycka att den här versionen ju är superenkel, så är det fritt fram att prova. Var noga med att läsa instruktionerna i länken så att det blir rätt! Jag känner nog i magen vad jag har gjort.

Sen var det lite kul att Storgrållekatten, som låg i sängen bredvid där jag låg på golvet i omvända plankan, genast jag började steg ner på min mage och placerade sin tunga kropp där, som för att hjälpa mig få ner svanken mot golvet :D!

Okej, tänkte bara tipsa om nån är intresserad :).... Jag återkommer kanske till det här om det går bra, eller om det inte går bra, eller nåt... Ha det gott! Passa på att ta lite frisk luft nu också när det är så kallt att till och med fästingarna lär frysa bort!

På tal om det, tänkte på trädgården som ju syns så bra eftersom vi inte alls fått snö här. Jag har inte täckt över nånting alls i vinter. Jag brukar ha granris åtminstone över stenpartiet, men icke i år... Nu är det nog försent tror jag... Men fåse hur det ser ut sen i vår, vad som har överlevt...

Paketera julklapp är nåt som hör till fjolåret redan :).
Men tyckte den här bilden på nåt sätt är lite rolig och "alltid-aktuell" ändå.
Paket slår man ju in andra gånger också än till julen.
Och då är det bra om nån kan "hålla på" så knuten blir bra.
Men den som binder ska inte binda fast fingret, utan försöka få bandet under, fast fingret håller hårt på.
"Håll på" här så jag kan binda...
Och är då "påhållaren" rädd för sitt finger och släpper för fort, så får man börja om, eftersom bandet då troligen hinner "slita sig" och bli för löst.

Det här är absolut inget viktigt att skriva om.
Och vad det har med mitthobbyrum att göra vet jag inte.
Men papper och band och hand-arbete har alltid plats i mitthobbyrum :)!

Nytt år och nytt projekt...

Det här är ett väldigt osäkert projekt. Ett riktigt "risk-för-att-det-inte-blir-nåt"-projekt...

En loppis"tröja" som jag köpte dels för att det var ett missionsloppis (pengarna till gott ändamål) men framför allt för att kvaliteten verkade bra (trots att tvättlappen var bortklippt, varför gör folk det? när den inte alls torde störa - annat är det om tröjan är väldigt tunn så att lappen syns igenom, men kanske den här lappen var av sånt material som kliade fruktansvärt i midjan... eller nåt) = lång parentes som nu är avslutad :) - alltså, bra kvalitet, och färgen var nåt som är typiskt för mig, grå-svart-randig, men problemet visade sig när jag provade den här hemma: halsringningen var av typ "hasa-ner-på-axlarna", och det kan jag inte med, jag som är så frusen om nacke och axlar...

Så vad gör man?
Alternativ 1: för tillbaka till missionsstugan 2: försöker fixa till en hals-krage-nåt 3: misslyckas med nr 2 och väljer alternativ 1 i alla fall...

Vi får se.

Jag har ett litet nystan missionsstugegarn som skulle passa perfekt till kragen, om jag lyckas få en sån form på den att hela att klädesplagget känns bekvämt att ha... Jag är väldigt tveksam, men det kostar inget annat än lite tid att testa idén. Och nöjet med att fundera, fixa, prova och handarbeta är ju terapi också, så vi kör så får vi se om det lyckas...

Man lär sig så länge man försöker...

Andra strumpan klar och det blev kvar lite restgarn att stoppa strumpan med om det skulle komma hål. Jag var så osäker på hur mycket garn jag hade kvar så jag började sticka den andra strumpan från tåspetsen. Det blev att tänka om lite, speciellt med hälen, och den blev kanske inte lika vacker som den första "riktiga" hälen men helt ok, och nästan exakt lika stor. Och som sagt, garnet räckte!

Jag hade tänkt som så, att viktigast är att tårna och det breda fotbladet får ullgarn runt sig, resten kan jag skarva i med nåt annat tunt restgarn som har följt med i nån loppispåse. Men det behövdes alltså inget skarvande! :)

Återstår att se om de är varma, om de är praktiska, om de överlever vanlig tvätt lika bra som handledsvärmarna. De blev lite tätare i konsistensen men inte mindre.

Tänkte bara berätta ifall nån är intresserad. :)

Och vad gör man nu i mitthobbyrum då en sticksöm är klar? Tja, det finns ju andra halvfärdiga handarbeten, bl.a. en sticksöm som har med vår och sommar att göra, och så finns det en halvfärdig väska av mattväft och så finns det lite mormorsrutor halvvirkade och och och... :).

Men man kan ju gå ut på promenad också! Passa på när det är klar kall luft. Igårkväll tog jag en liten liten promenad med lite tempoväxlingar, några steg vanlig promenad, några steg jogg, några steg vanlig promenad, några jogg, och försökte göra övergångarna så mjuka och lätta som möjligt (som när man rider... ). Igår gick det bra, för då kände jag mig lätt, idag skulle det inte gå så bra, jag känner mig tung.

Kanske det blir en tupplur! :)

Minns ni den här bilden?

Loppis-ullgarn blev till handledsvärmare med torgvantstuk.

De finns kvar, och har fått ett mindrestickigt foder av avklippta ärmar från en grårandig trikåtröja.

De är fullt användbara. Faktiskt...

Sen kom uppföljaren till dem:



Jag blev frusen om fötterna inne i ridskorna, trots flera lager. Så jag tänkte att ett par riktigt tunna ullstrumpor utan skaft mellan innersockorna och ridstrumporna vore ett vettigt sätt att hålla värmen även vid mera minusgrader och trots att ridskorna inte är så stora att det ryms regelrätta ullsockar...

 

Så jag har stickat en strumpa. Nu återstår att se om garnet räcker till en strumpa till... Eller om jag får lov att gå in i en handarbetsaffär och söka supertunt ullgarn...

 

Men hur som helst,

Ett gott hobbyår önskar jag er!

Ingen pepparkakegris på den här bilden, men en browniegris.
Pepparkakegrisarna finns i en burk och dem har jag inte heller bakat, det var nån annan i familjen som hade humör och ork till att använda den deg jag gjorde och satte i kylskåpet i väntan på inspiration.

Men den här grisen var lite annorlunda. Som sagt browniedeg med choklad i förstås. Sen in i ugnen tills den blivit lagom gräddad, sen direkt på med pepparkaksformarna. Och när det hela inte var så hett längre så var det bara att knapra bort allt runtom formarna. Det hamnade i en skild skål som man sen fick snaska från hur mycket som helst... Mmmm...

Själva kakorna fick sen lite utsmyckning i form av små pepparmintkulor (Marianne) och Franska pastiller, fastlimmade med lite smält choklad.
Blev helt trevliga enkla men mumsiga kakbitar i olika storlek att bjuda på.
Själv åt jag ju mest av allt det där runtom :).

När det gäller bakning och utsmyckning och utformning av alla traditionella julbakverk så är det nog som i så många andra situationer: Det är bara fantasin som sätter gränser.

Och vill man ha inspiration så lär det finnas hur mycket som helst på pinterest! ...

Jul i södern under ett bananträd.
Det är det många som drömmer om.
Den här damen hittade sin södernsemester på det bord där krubban brukar stå, men där det i år inte fanns någon krubba, eftersom ingen började plocka fram den i tid...
Och bananträd är det, även om det är litet.
Och solen sken den här dagen, så solsemester blev det också för kissen :).
Hon njöt. Också av värmen från batteriet bakom bordet.

Jag föredrar vanlig finsk vinter.
Även om också jag gärna skulle ha lite mera snö just nu.
Som en vanlig finsk vinter.
Men inget är väl vanligt längre.
Och är det vanligt så är det väl nån som tycker det är tråkigt.
Det ska vara nytt hela tiden... tycker nån.

Kanske det.
Nu är det liiite vitt på marken i alla fall.
Och lite minusgrader.
Och svinkall blåst.
Så det finns alltid nåt att gnälla på.
Eller så nöjer man sig så gott det går.

Och knaprar på en pepparkaka...
God mellandagsvecka på er!

En triumfbåge i köket...
Ett av årets nya julpynt.
Av de gamla var det just inga som kom fram ur julpyntslådan.
Jag hann inte så långt i julstöket innan det redan blev julgrötskok och lutfisk på tallriken.
Och då glömde jag helt bort att det brukar finnas fullt med tomtar, stjärnor, glitter och alltmöjligt runt om i huset, på dörrar och fönster och överallt...
På juldagen slog det mig att inget plockats fram.
Men vinter/julgardinerna, vinter/julmattorna och den extremt vackra julgranen räckte till...
Det blev jul i huset.
Och själv gick jag omkring i en extremt julröd reatröja.
Kände mig helt tomtig.
Och ännu mer julstämning blev det av all julgodis i olika former som familjens yngsta hade fixat.
Mums.

Triumfbågen är alltså apelsinskal som fått form av pepparkaksformarna och hela nejlikor instoppade här och där. Vi brukar ha en apelsin fullprickad med nejlikor hängandes nånstans i köket. För juldoftens skull. Men nu blev det den här formen i stället, och bra så, för då kunde man äta upp själva innehållet! :)

Nu får man ställa in sig på ett par jobbdagar innan nästa helg.
Blir väl nog bra det också.
Jobbdagarna alltså.
Det finns ju lite kvar av julgodiset ännu, så kanske jag lyckas fiffla med mig lite till jobbet också.
Det piggar alltid upp :)!

God fortsättning på midvintern!

God Jul på er där i sänghörnet!!
Har ni orkat upp efter julaftonens sena klappöppning, julgodisfrossande och julfilmer...?

... eller har ni varit uppe med katten? :)

Vi hörs när jag hittat ut ur julpapperspåsen med glitterbanden och alla idéer om DIY och sånt...

Julgodis?
Eller så är det bara en massa maränger...
Men de kan ju doppas i choklad kanske och prydas med strössel...
Bilden är faktiskt från i somras.
Och marängerna blev otroligt fina.
Men de är uppätna för länge sen.
Och nu är det nya godisrecept som gäller.
Marschmallows på pinne doppade i choklad och prydda med vitchoklad och strössel.
Ja oj vad mycket gott det finns att göra själv!
Och inte mycket tillsatsämnen behövs heller... ifall man inte vill få i sig sånt.

Ett stort problem i Mitthobbyrum bara: Kombinationen julgodis och julbakverk tillsammans med julpyssel och stillasittande knåp är inte bra alls. Då är det tur att det kommer stalldagar lite då och då. Annars skulle det bli riktigt tokigt.

Det kan ju bli tokigt ändå.
Så bra att det finns trappor i huset att gå i, både ner i källaren och upp på vinden.
Så länge man kan röra sig och inte är skadad alltså.
Har man lite ålderskrämpor här och där är det inte alls roligt att måsta gå i trappor för att få nåt gjort...

Nu blev det här nåt helt annat än jag hade tänkt skriva om.

Julrött finns det iaf på ett par stickor, ett par loppisgarnnystan var så julröda så de kan till och med duga som julpynt i hobbyhörnet :).
Och strumpstickorna har för tillfället grått tunt ylleryagarn. Ska bli varma tunna mellan-strumpor att ha i stallsskorna när det blir minus på allvar.

Är det tänkt.
Det kan ju hända att inget blir klart också.
Men det är en heeelt annan femma :).