Frass ett och Frass två.

Grålle den äldre och svartvita den yngre fightas ibland, men det ser inte så farligt ut, åtminstone inte när de gnabbas inomhus. Vad de gör ute på gården har jag inte sett, kanske bra så...

Men Grålle menar att han var först på plats och torde få välja stol först osv.

Den svartvita däremot anar nog att han är riktig frass, än, och att Grålle inte kan hota hans position, så han verkar retas lite extra. Ser det ut som.

 

Tanken är nog att ta med den svartvita bäbisen också till veterinären, men den dag då det skulle ha passat att ta ledigt från jobb och fixa det hela så dök han inte alls upp förrän på kvällen. Alla andra dagar har han dykt upp. Typiskt.

 

Men det är rätt otroligt när man börjar ana vad de planerar och hur de tänker.

Och att det blir värre om man provocerar dem.

Katterna brukar inte få röra sig fritt i huset, utan de ska hållas i köket/storköket. Eftersom vi har två kattdamer också som är runda lite då och då behöver man ha koll på var de gräver bo åt sig...

Nåja, när Grålle ställer sig vid köksdörren är då frågan om han verkligen behöver ut på toaletten eller om han försöker smita upp till sovrummet.

Om man stressar honom när man öppnar dörren så är det nästen 100% säkert att han smiter upp i sovrummet, även om han egentligen ska ut. Men om man inte stressar honom, låter honom själv välja fart och väg så kan han hur snällt som helst gå ut.

 

Råkar man sitta på den stol där Grålle brukar ligga så kan han sitta på golvet en bit ifrån och se såååå hemlös ut, tills man stiger upp så han får ta sin plats. Han har nog fler platser han brukar ligga på, men ibland duger bara den stol man råkar sitta på...

 

Det här var inget hobbyaktigt inlägg, men se det kan ofta vara så att när man satt sig och tänkt göra nåt stickigt, pyssligt, ritande, eller annat i hobbyväg, så blir man pratande och gosande med en katt så man sen inte just har tid att göra det hobbyaktiga alls. Därför har de sin givna plats här i mitthobbyrum!

Hur sent kan man plantera på hösten?
Har läst nånstans att det går bra så länge man får ner spaden i jorden.
Det är väl klart att det är viss skillnad på plantorna då också, vilka som klarar av en flytt.

Men jag tror starkt :). Flyttade jordgubbsplantor för två dagar sen. Från det egentliga landet till en nybyggd blomrabatt. Tog alltså stenar från en gammal rabatt som inte längre "tjänar sitt syfte". Blommorna i halva rabatten var inte så livskraftiga längre så de rötter som fanns kvar åkte ut i skogskanten (där brukar jag ibland hitta små trevliga plantor som jag sen placerar nånstans i trädgården igen :)... återbruk... ). Resten av rabatten har "satt sig" så bra så den klarar sig utan stenarnas stöd.

Den nya rabatten fick alltså reklambotten och stenväggar. Sen kippade jag resten av balkonglådsjorden dit, räckte precis till att fylla rabatten helt, det var visst fyra eller fem balkonglådor från början... Och så jordgubbsplantor.

Jordgubbslandet är väldigt gammalt, börjar växa igen på allvar nu. Så jag plockade några plantor lite härifrån och därifrån för att få med av de olika sorter som fanns där, lite tidigare sort och lite sötare sort... men jag vet inte vad de heter... Återstår att se vad rabatten blir till...

... om reklamen i bottnen börjar växa, så får jag fina tunikor från HHmarketen i stan, eller kanske lite specialprisbananer från supermarketen i lilla stan, eller varför inte lite praktiska förvaringsboxar från ett "allt och lite till"-varuhus... :)!

... eller så blir det bara brännässlor till vårens första nässelsoppa!

Igår kväll for jag ut i favorithörnet av trädgården, där också kaninen bor, och skulle ge honom lite hö och annat småplock. Eftersom det hann bli mörkt så tog jag pannlampan på.

Jag blev fundersam när något flimrade förbi ögonen i pannlampans sken. Det var pyttesmå regndroppar, och de rörde sig så där som när regnet piskar lite snett. Men i mitt ansikte kände jag absolut ingenting. Bara den friska höstluften.

Men det var dimman som visade sig sådär tydligt på nära håll i pannlampans avslöjande sken.
Jag tyckte det var lite häftigt. Men jag måste nog ha sett lite dum ut när jag stod stilla ett ögonblick, fokuserade blicken på nåt ("regndropparna") strax framför näsan, troligen gick ögonen i kors också :).

Om jag skulle ha suttit i bilen och haft på den där funktionen där vindrutetorkarna automatiskt startar om det regnar tillräckligt mycket, så skulle de antagligen ha viftat till. Det har hänt sig förr att torkarna har startat, fast vindrutan är hur torr som helst, men luften som slår mot vindrutan är så fuktig ändå att det fyller kriterierna för "lite regn".

Det var dagens fundering i hobbyrummet. I morgon kanske jag granskar lite loppisgarn i dagsljus så jag får jämföra färgnyanser på riktigt. Sånt är lite falskt i lampsken... Kan annars bli oplanerade färgkombinationer som man inte alltid tycker är så fina... Kan ju bli det ändå, men det är en heeeelt annan sak... :).

Fjädernejlikan är en av de få köpta blommor som tycks trivas här och där i trädgården. Ja, hon blommar inte nu, men den här bilden hade jag laddat upp redan så då fick den illustrera det här inlägget :).

Men allvarligt talat så har jag nog lyckats ta livet av många köpta plantor. Kanske för att jag inte planerar så noga vad jag köper, det blir mest på impuls. Dessutom vårdar jag dem inte så ömt som man kanske borde. Å andra sidan, om de överlever det första året så är det stor chans att det klarar sig i framtiden också, eftersom knappt någon trädgårdsperenn får någon överväldigad omvårdnad. De planteras för att klara sig själva år efter år.

Den här fick alltså en bra start i det lilla stenpartiet och har nu fått ge ut små plantor till ett par andra ställen också. Ibland är det i misstag. Jag har rensat ogräs runtom och i ivern rivit upp en planta med rätt så fina rötter, så då får jag plötsligt en ny nejlika att placera nånstans!

Det som jag hade bild på i förra inlägget har nu upprepat sig. I går kväll när jag gett kaninen det gräs som ännu går att få tag på till kvällsmat så tyckte jag att det ännu var någon minut över tills skymningen blir för nära mörker, så jag inte ser nåt mer. Så jag tog skottkärran, plockade sönder en gammal blomrabatt som jag kantat med stenar, placerade stenarna i kärran och körde dem till ett annat hörn av trädgården för att de skulle bli en annan ny rabatt.

Så jag plockade också med mig inifrån lite rejäla reklamblad från nejdens marketar och bredde ut dem sådär lagom tjockt och lagom rektangulärt. Stenarna placerade jag runt kanterna för att hålla reklamen på plats och så tömde jag de balkonglådor som i sommar haft en hel del fina blommor men som nu behövde tömmas och putsas och sättas undan i vinterförvar. Jorden alltså kom väl till användning i denna nya lilla rabatt. Precis lagom mängd och lagom "använd" för att inte vara för gödd och kraftig.

Så vad ska det bli av detta? Jordgubbslandet som är så gammalt håller på att bli igenväxt, överväxt och glömt. Så då tänkte jag testa om det går att ta upp några plantor som ändå håller på att bli nertrampade och förträngda och ge dem en synlig plats till nästa sommar, för att jag förhoppningsvis ska minnas vattna, göda och vårda dem ömt. Jag gillar att försöka ge gamla och skruttiga plantor nytt liv. Det är sen en annan sak om det lyckas.

Idag när jag hörde en vän prata om att hon ännu tänkte plocka ner några lökar innan vintern kommer så kom jag på att man ju faktiskt kunde plocka ner några fina blomlökar där runt jordgubbsplantorna så är det nåt som kanske kommer tidigt på våren också!? Och sen när lökarna har blommat och vissnat så plockar man jordgubbar i stället...? Kan man göra så? Det kostar åtminstone inte så mycket att prova :):

Dethär trädgårdsprojektet som jag utvidgade med reklamblad i botten och större stenrundel i våras blev väldigt lyckat, så här långt. Inget ogräs ryms (har kommit igenom reklambladen än) eftersom tusenskönorna har brett ut sig alldeles väldigt och så har jag ju placerat dit lite sommarnejlikor från ifjol (övervintrade i en kruka), en andra årets lök, flera plantor jag inte visste vad de var men som jag tror är borstnejlika (har inte blommat ännu detta år), en liten fjäldernejjlikplanta och så en stäppsalvia som höll på att dö ut på sitt förra ställe. Fåse om den klarar sig bland tusenskönorna.

Läste i en blogg om nån som "i misstag" fått en del av sin gräsmatta invaderad av tusenskönor eftersom deras fröställningar blandats med gräsklipp som hon spritt ut på valda ställen för att ge näring... Jag tog det närmast som ett tips hur man ska göra för att få dem att sprida sig... :). Det är klart: för mycket och för lite skämmer allt. Men när de tittar fram ur sina små bladrosetter på våren så är de nog så glädjespridande så!

Dagens höstsol värmde och jag fick äntligen ner höstastern (oj va den blommar vackert!!) och spetsmössan. Hoppas jag minns nästa år var jag lagt dem... De plantor jag tagit upp till specialvård fick jag också ner idag, de flesta. Nejlikroten fick en rymlig plats bredvid porslinsnejlikan och mellan två höstfloxar. Tänkte att det kanske passar. Porslinsnejlikan och nejlikroten är ju ganska tidiga, en ljusblå, den andra laxröd. Sen får den vit/lila höstfloxen ta över. Men jag har ju inga stora förhoppningar att det ska lyckas som jag tänkt. Jag glömmer väl bort dem och gräver upp dem i misstag, eller nåt.

Sen har jag ännu ett par sköldpaddsört-plantor som jag inte ännu är säker på vart de ska flytta. De blommar ju som bäst just nu, så nånstans där det är skräpigt den här tiden på året... alltså nästan överallt...

Hur som helst. Frisk luft och lite vardagsmotion. Kanske jag orkar sitta på kontor i morgon då...

Mrs Scott heter aklejan som i somras trivdes så alldeles förträffligt med en helt vanlig finsk prästkrage.
Nu var jag just ute i blomsterhörnet (gav morgonmål åt kaninen) och med en härlig höstsol i ansiktet kollade jag in de sista fröna av nämnda Mrs Scott. Jag la dem i en burk i farstun, vet inte om jag har fler av de köpta fröerna... kanske inte de egna är lika bra, men det går ju att testa.

Sol i ansiktet ja, och nu just hörde jag ett konstigt ljud på fönstret, jaha, det regnar!?
Jag hann åtminstone planera lite var jag skulle placera höstfloxen, sköldpaddsörten och nejlikroten. Men allt är ju så genomvått så jag vet inte om jag ska blöta ner mig nu, eller vänta att det torkar lite. Knappast torkar det mera i höst...

Hur som helst, hann med en några minuters solstund ute innan molnen hopade sig och regnet började. Klarar mig nog inte utan tur i regnet i alla fall, här ska hämtas potatis ur landet...

*

Stella media eller våtarv har jag nån gång fotat på riktigt nära håll och försökt lura er att det är en riktigt fin exotisk blomma som jag plockat in i vasen... Men det är väl inte många som luras. Det slingriga ogräset fick ett helt eget inlägg på bloggen greenspire.se och vid närmare läsning så är det väl förtjänt att nämnas. Borde jag ha tagit tillvara våtarvet jag rensade ur potatislandet för en tid sen och smörfräsa som spenattillägg i maten ... som greenspire.se skriver...

 

"Den saftiga stjälken gör våtarven krispig och god i sallader. Det är välkänt, även om jag själv inte provat ännu.  Ju spädare skotten är, desto godare är de. Men jag minns också hur farmors höns kastade sig över tuvorna man slängde in i hönsgården som barn. Man kan gärna mortla våtarven till pesto eller smörfräsa den och smaksätta med citronsaft och salt. Smaken ska vara lik spenat. Och näringsmässigt ligger den inte alls efter. Hör bara – 15 procent av växtens vikt är rena proteiner. Innehållet av kolhydrater och mineraler och spårämnen är också väldigt högt för en grön växt. Dessutom innehåller späda blad mängder av C-vitamin, antioxidanter och betakaroten. "
skriver Greenspire.se som har mycket annat intressan att skriva både om den här växten och om många många andra.

Ja, jag tjatar om min blåvita saintpaulia, men det är bara så att jag blir glad när jag ser den ;)!
Den här bilden tog jag för en stund sen med laptopen. Svårt att tro att blomman hade knappt nåt friskt blad i våras :). Se där vad tålamod kan göra! För god vård är det inte, åtminstone inte medvetet, det blev bara så här :)!

Och ute är det grått och höstigt. Men så ska det vara den här tiden på året. Och egentligen ljuger jag nu så det bara sprakar höstfärger om det, för det är nog bara luften och himlen som är grå (disig), resten är både gult, grönt, rött, orange, mustigt brunt osv. osv. :) och mitt i allt några klart sprakande indisk fingerört, någon blodnäva med sina härliga blad, den nya blålila höstastern och ... Borde jag ta mig en promenad där ute innan jag åker till jobbet? :)

Igår kväll blev det en biltur i skvalande regn längs långa skogsvägar, både raka och krokiga, och hem kom jag med en navkapsel mindre... Jag vet ungefär var den flög av, men vet inte om det löns att åka och söka den, möjligen flög den långt ner i diket...

That´s life in the country.

It.s a rainy day...
... och löven är nog gulare nu än när fotot togs.

Höst i massor därute, trots värmen.
Och fortfarande inget gjort i trädgården... höstplanerna börjar rinna ut i sanden...
Det är bara att ta en dag i taget och se om det ändå finns nån tid/inspiration någon dag att göra nåt.
Då återkommer jag med berättelser om hur duktig jag varit och hur mycket och fint jag gjort i rabatterna.
Det kan också hända att jag återkommer för att berätta att inget blev nåt alls, att jag får stänga trädgården för vintern och bara godkänna fakta. Inte i år heller :).
Ha en bra höst hörni!

Drottningaklejan har visat sig ännu en sommar.
Hon hade nog flera blommor men själva plantan är så liten att man tror hon ska ge upp.

Närmaste grannen är en humle som har en tendens att vilja krama aklejan alltför mycket och alltför våldsamt. Det är nödvändigt att då och då ta en titt på aklejan, befria henne från humlens alltför närgångna kontaktsökande. Men man får vara försiktig. Humlens greppande skott sitter rätt hårt fast och kan slita vilken blomma som helst i bitar om man inte tar det systematiskt, oftast då motsols, eftersom humlen snirklar sig runt omgivningen mesols...

Men som sagt, aklejan har klarat sig, och jag har tänkt snygga till hennes omgivning lite, dels för att hon ska klara sig ett år till, dels för att hennes andra grannar också ska klara sig. Där finns en vinröd astilbe som är liten men otroligt vacker. Där finns också en rätt ny stjärnflocka, också mörkvinröd, vacker och hållbar när hon väl börjat blomma. Dit har jag också tänkt placera den nya spetsmössan med sina vita stjärnor, och eventuellt också höstastern med sina blålila pigga blommor.

Eftersom dit kommer så många olika blommor, så får jag planera om rabatten lite, om jag bara hinner... Det beror på höstvädret, och på hästvädret... Projekt är i alla fall bra att ha att tänka på när man känner sig full av en massa måsten.

Indisk fingerört, praktlysing, vild förgätmigej, förädlad vitsippa osv.
Det här hörnet i trädgården är verkligen inte i ordning. Det blommas för fullt när det är den tiden på året, men det är djungelns lag som gäller, dvs de svagaste försvinner småningom.

Om man inte gör något åt saken.

Nu har det ju varit väldigt mycket häst denna sommar, ridskola och annat i hästväg, och så lite extra mycket på jobbet, lite för lite semester och och och...
Men kan inte hinna med allt.
Och det ska få vara lite roligt också, inte bara en massa måsten.
Så då har det blivit lite vilda hörn i trädgården i år.
Undrar hur det blir nästa år.
Nu är väl tiden då man planerar för nästa sommar i trädgården.
Rensar ur, vårdar ömt, hjälper plantorna att förbereda sig för en lång kall vinter.

Jag räddade ju en del favoriter från kvävning i våras/försomras, tog opp plantorna, placerade dem i burkar där de skulle få samla krafter helt för sig själva.
Det var höstflox av en vacker färgnyans, det var Tulikellukka (en orange/röd härligt pigg färg) och så ett par andra.
Men nu är det dags att placera ut dem. Var? Hittar jag någon plats där de får bättre med utrymme, där jag minns dem sen, där jag vårdar dem lite extra bra, där de inte slås omkull av hårda vindar...

Det verkar som om det skulle finnas mycket att hinna med ännu ute i det gröna. Det kan ju lyckas om hösten kommer snällt och försiktigt. Också morötterna skulle må bra av en snäll och försiktig höst...

Och så var det ju nykomlingarna spetsmössa och höstaster som borde få en fin plats... En helt ny rabatt nånstans kanske?



 

 

Nåt för storfiskarn att tala om...

... eller inte.

Det var så att jag har hamnat att ge akvariefiskarna mat eftersom familjens yngsta inte tål hantera fiskmatsburkarna. De torkade larverna får henne att nysa fruktansvärt och de allergiska reaktionerna sitter i nästan hela dagen.

 

Så jag ger dem mat. Så också denna morgon för en vecka sen.

När jag satt på akvarielampan så kollade jag som vanligt att alla fiskar var i farten.

Nej, jag kunde inte hitta svärdbäraren nånstans. Nåja, han kan gömma sig bakom pumpen eller termostat/värmestaven, han brukar ju lura i "vassen" där sedan han blev ensam svärdbärare för några veckor sedan.

 

Jag gav mat och skulle skynda vidare till morgonens andra göromål, då jag plötsligt hör ett konstigt ljud bakom akvarieskåpet. Jag visste där fanns ett hål i väggen som ledde till ett annat rum, så jag tänkte: oh, nej, mössen har börjat springa omkring i huset redan!

 

Men ljudet var lite udda, och jag tänkte jag måsta kolla ändå, och så såg jag i mörkret bakom skåpet att det var svärdbäraren som låg på golvet och flappade med stjärten som bara fiskar kan!

Jag slängde mig ned på golvet och försökte sträcka ut min hand så långt som möjligt bakom skåpet (det gick ju inte att rubba med sina 600 liter vatten ovanpå). Som tur är nådde jag just och just till fisken, plockade upp den, men han hoppade ur min hand igen, jag gjorde ett nytt försök och lyckades "fiska" upp honom :).

 

Jag slängde i honom snabbt utan att titta desto mer. Han rörde på sig, det var huvudsaken.

När han kom i vattnet var han väldigt omtumlad, vinglade hit och dit, simmade snett som sjuka fiskar brukar, och med en rejäl dammråtta längs ut på sin präktiga svärdbärarstjärt :)!

 

Försent att försöka ta bort den, tänkte jag, han dör väl ändå snart av sviterna från utflykten.

Men det är en vecka sen nu, och han simmar glatt omkring i akvariet, har börjat äta normalt igen, och har tappat sin långa svärdsvans!! Men det ser faktiskt ut som om han håller på att få en ny, som unga svärdbärare, man ser att svärdet växer ut .

 

En sann men lite otrolig fiskehistoria...

Idol på Sveriges TV4 har ju kört igång igen. En ny säsong med många kvällar då man mer eller mindre mot sin vilja sitter klistrad framför tv:n eller lyssnar medan man gör något annat, springer runt i huset och småplockar med saker.

För nåt avsnitt sedan var det dags för Laila att åka runt i en turnébuss med rockaren Ralf för att söka reda på talanger på mindre orter runt om i Sverige. Ett lite udda par kantänka, till sätt och stil och prat. Intressant att lyssna på deras helt olika tankar.

Det visades hur de vaknade en morgon, på ett hotell kantänka, och hur snabbt Ralf var klar från att ha legat och snarkat tills han gick ut ur hotellrummet. Han sa något i stil med, nu ska Laila få se hur snabb en rockare är på morgonen. Han sov väl med kläderna på färdigt, lite deo på och frillan var inget att göra åt, sen sa han, och nu kommer jag till det som fastnade i mitt minne:

"... och så lite för själen..." och så spelade han ett snabbt, häftigt riff på sin gitarr, och gick ut.

Det där var något säkert som varje människa behöver hur stressade hon än är. "Något för själen".
Vad det nu sen är, och hur man ska beskriva det, och hur man ska tolka det, religiöst eller inte, jag vet inte. Men att hinna andas lugnt ett par gånger, hitta sig själv, hitta det lugn som gör att man mår bra, som gör att man är lugnare whatever man sen möter utanför dörren...

Oj, vad filosofiskt!

Här kommer katterna väl till pass, om man inte endast irriterar sig på geggiga tassar, tiggande av mat, att de springer i vägen, att de träter så stolsdynorna flyger, osv.osv. Att gosa en halv minut eller två med nån av dem, kan lugna ens inre...
Mitt "gitarr-riff" kan också vara upptäckten av en vacker blomma som slagit ut precis bredvid kaninburen, när jag ska ge morgonknäcket år kaninen.
Eller man kan också slå sig ner vid köksbordet när man plockat undan och sitta tjugo sekunder och titta ut över den morgonfräscha trädgården, kolla in molnen, andas evighet... Även tjugo sekunders evighetsluft kan räcka hela dagen, eller längre, om luften är klar...

Porslinstallrik på en pizzeria fick mig att tänka på porslinsmålning... Och ja, kursen är ju först efter jul, om den blir av, så jag har ju tid på mig att samla inspiration och idéer.

Tänkte att de där bågarna på tallrikskanten egentligen kunde broderas ut hur som helst och i vilka färger som helst. Bilden ändrade jag till svartvit, eftersom jag inte tyckte om att se röd tomatröra utkletad på fint vitt porslin...

På tal om pizza, så har jag sett att jag haft besök från Italien här på bloggen :). Roligt! Jag kollar ju också då och då in en väldigt trevlig italiensk-svensk hästblogg, vilket jag ju skrivit om tidigare. Har försökt kommentera på den, men blir inte klok på hur man ska "verifiera" sig så nu skriver jag en hälsning här: Vill man läsa hästfunderingar så har jag börjat samla dem på en annan blogg :).
Den trevliga italienska bloggen har nämligen en rätt trevlig lista på andra hästbloggar också, så om man vill hitta nån ny blogg att läsa så ta en titt där! :)

Nu slut med datorn för denna stund, och fram med dammsugaren i mitthobbyrum! Sen stallsbesök!! :)

Sommarminnen.

Fast sommarvärmen ju nog håller i sig.

Men många blommor har bara en kort blomningstid, antingen tidigt på våren, mitt i sommaren eller senare närmare skolstart och höst.

Aklejorna hör väl nog till försommarblommorna. Nu finns det bara en massa skramlande fröhus kvar. Har ni lyssnat till det ljudet nån gång?

Minikalebasser kunde man kanske prata om :).

 

Nåja sommarminnena:

Dålig kvalitet på bilderna, tagna med min gammalmodiga telefon och lite ljusjusterade för att färgerna och formen skulle komma fram tydligare.

Man kan förstå att det finns samlare på aklejor. Men att de sen också vet namnet på de flesta sorterna... det är otroligt. Kärt barn har många namn? Okej, tack för blomfägringen och på återseende till nästa sommar! :)