Det var lite mattor på skare i dag.
Perfekt väder för lite tyngre mattor till och med.
Det var stora julmattan (stor rektangulär klassiskt orientalisk modell) som fick sig flera smällar med finsidan mot skaren, så att de sista julgransbarren skulle ramla ur :).
Jag tror nästan att mattan njöt.
Skaren höll inte riktigt mig men det spelar ingen roll när det är så pass lite snö i alla fall.

Sen med anledning av strumpbyxprojektet jag har berättat om, så märkte jag idag i matbutiken att jag börjar se på vilka intressanta färger de har på strumpbyxor i hyllorna. Alltså redan vid inköpstillfället börjar man tänka på andrahandsvärdet :)! Jag köpte inget... de hade bara vanliga färger :D!

Strumpbyxor blir nåt annat... alltså...

Som fortsättning på förra inlägget.
Så långt har jag kommit. Strumpbyxorna har ju lite olika nyanser/färger och vill man kan man förstås klippa två olikfärgade och varva de olika färgerna så "garnet" blir spräckligt, lite som novitas färdigt randade garn... Skulle kanske blivit intressantare resultat, men nu gjorde jag så här. En byxa i taget...

Ojämnheterna är dels de små sömmarna som kommit av byxdelen av strumbyxan, de kunde jag inte trolla bort. Och dels har jag stickat nåt varv en rät en avig för att det hela inte ska rulla sig som det ju lätt blir om man har en rät och en avig sida.

Hade ju tänkt fota det hela med en katt inuti, eftersom jag fantiserade att det blir en kattkorg.
Men dels har jag den ju inte färdig, bara en kant. Och dels så verkar våra katter vara för stora för den här korgen (vadå, övergödda??). Någon fin inredningsdetalj blir det här inte. Man vill kanske inte ha strumpbyxor på bordet... :). Skämt åsido... men kanske det skulle gå att sticka en matta? till toaletten? Nja, jag vet inte...

En korg för diverse stilleben på kallfarstubordet skulle gå.
Fylla den med stenar och nån blomkruka till sommaren... kanske...
Som jag skrev i förra inlägget: om det blir bra kanske jag fotar och lägger upp en skrytbild på bloggen, men mera troligt är att jag låtsas glömma bort det...
Jag har i alla fall fått använda hjärncellerna på nåt annat än det vardagliga och fått terapi och ... kanske jumppat händerna... märkte att det där stickandet var rätt jobbigt... ovant med stå kraftigt "garn".

Ha det gott!

Strumpbyxor kan bli mycket.
Det är väl ett av de saker som figurerar mest i spalter med tips på återanvändning.
Alla har vi väl hört om strumpbyxorna som räddade det unga paret när bilens fläktrem gick av och pojken lyckades fixa en körbar bil tack vara nylonplagget.

Och så kan man ju använda lagom långa bitar av strumpbyxbenen också till den där golvmoppsmodellen jag skrev om för inte så länge sen.

Det som jag redan som väldigt ung haft i håret, som hårsnodd alltså, är resåren från de där tunna knästrumporna eller vristsockorna som man hade på sjuttitalet. Mamma sa att de hårsnoddarna var snällare mot håret än många köpta hårband. Av strumpbyxornas resår blev det två rejäla hårband när jag klippte upp i två delar och sydde ihop dem. De är rejäla att ha när man inte behöver vara fin, bara ha håret ordentligt undan, t.ex. i stallet.

Sen går det ju att klippa mattväft också. Men eftersom jag har fingrar som alltid river hål på strumporna eller som är så torra att jag har svårt att hantera det tunna strumpmaterialet med, så kom jag på att klippa bitar rakt av bara.

Det blir ju tunna runda snoddar (som ju inte i sig kan användas som hårsnoddar, det är bara resåren som duger till det) som man kan dra ut rätt långt. De där lägger jag lite omlott och drar den ena in i den andra så det bildas en knut så de hålls ihop. På det där sättet har jag snott ihop alla de små "snoddarna" från strumpbenen, och tillsammans med "byxdelen" som ju blev mycket längre "snoddar", så blev det ca 4 meter "mattväft" av ett par strumpbyxor.

Jag märkte att det var skillnad på kvaliteten också. Vissa töjde mycket mer. Andra var mer stumma. Och så beror det förstås på hur smala "snoddar" man klipper också.
För att "byxdelen" inte ska bli tjockare än "bendelarna" så måste man klippa det tjockare materialet i smalare "snoddar", märkte jag.

Och vad gör man av det här då? Om man inte väver?
Jag har lagt opp en stickning på rundsticka med ca 100 maskor.
Tänkte försöka sticka kanterna på en korg så. Runt runt. Enkelt. Det gillar jag.
Och om man vill göra en stadigare kant emellan så testade jag att man kan virka ett varv fastmaskor emellan (också om man vill testa hur korgen fungerar, om storleken stämmer, sånt är ju lite problematiskt med rundstickan på plats) och sen plocka upp nya stickmaskor igen och fortsätta. Jag inbillar mig att det är roligare och lättare att sticka. Och jo, om man virkar så är det lite problem med det väldigt töjande "garnet", så jag föredrar stickandet.

Kanske det blir den kattkorg? Eller nåt... Vi får se. Kanske jag berättar. Eller så skäms jag för resultatet och låtsas glömma bort... :).

Det blir ännu en stickning som får vila mellan varven, när jag inte har strumpbyxor att klippa till.
Huvudsaken är att det är lite terapi mellan varven och nåt lite annorlunda att fundera på :).

Ha det gott!

Jag har besiktat bilen idag. (Inte jag alltså, besiktningskontoret.)

Och fick sitta och vänta rätt så länge.

Så jag har bildat mig. Läst en tidning jag inte visste fanns. :)

Och när jag nu slår upp i google så ser jag att tidningen är "Sveriges största 40+tidning", vad det nu sen ska betyda...

 

Vet nu inte om det var så mycket av speciellt intresse. Mode, makeup, inredning osv som det nu brukar vara. Men en del intervjuer då med kända 50-åringar, som t.ex. hon som spelar mamman i Chocolate, hon som gör all choklad. Och några andra. Inget fel på tidningen. Korta texter, fina bilder, mycket småplock, rätt bra layout, så jo, fin tidning, om man tar sig tid att läsa. Jag ögnade igenom den medan jag med ett öra lyssnade på vad som hände runtom mig...

 

Såg några punkter angående trädgården, som jag läste, och fotade texten på skoj för att minnas vad som stod (inte bilden ovan, den är från google).

 

"Rensa med eftertanke... "

Sånt som sått sig själv i trädgården, antingen i rabatterna eller utanför, ska man inte bara riva upp och slänga. De plantorna trivs i din trädgård, hade aldrig sått sig själva annars, så dem ska du ta tillvara, kanske fylla ut den rabatt där moderplantan finns, eller göra en ny rabatt nån annanstans.

"Det blir billigare att ta vara på än att bara köpa nytt."

Det är ju klart: i stället för att köpa nya plantor som är uppdrivna nån annanstans och kanske inte alls tycker om att bli planterade i din trädgård, kan du dra nytta av de som redan fötts i din trädgård :)!

"Det är miljövänligt, närodlat."

:D! Visst!

 

Och så slutklämmen så högtidlig:

"Ett möte med ett frö som grott

gör livet i trädgården till något stort."

 

Detta alltså från Tara, en svensk 40+tidning, kanske från fjolåret, minns inte om jag ens kollade datumet...

 

Ganska trevlig text i alla fall... och när jag just var ute och gav kaninen kvällshö så städade jag lite där runtom (ni vet: det som göms i snö kommer upp i tö - hu, vilka mängder kaninbajs...) och bar bort det till komposten, där jag också krafsade ihop lite så det skulle se trevligare ut, och jag kom på mig med att få en första minisläng av vårfeelis...

 

Ännu om texten i tidningen, att ta tillvara små plantor...

... det är ju det jag gillar och sysselsätter mig med ibland på våren/försommaren... hittar de små plantorna på de mest besynnerliga ställen, planterar dem först i en kruka som jag placerar nånstans i trädgården för att se vad det blir... och ibland blir det ett väldigt fint - ogräs :)!

Städtips för den som inte orkar/hinner/ids ta fram dammsugaren (alla i huset sover men jag borde ännu städa lite).

Det var en söndag och jag hade haft så mycket annat på lördagen och inte varit hemma så mycket så jag hann inte städa som jag brukar. Har man fyra katter så samlas det ju en del skräp här och där, förutom att man själv också drar in... Och när man plockar kläder så dammar det ju en hel del...

Nåja, jag tyckte att jag trots söndagens helgfrid borde ta bort lite damm och katthårtussar som samlats i hörnen för att kunna andas lite lättare. Så hur gör man då? Jag vägrade ta fram dammsugaren, men ville inte heller dra med sopborsten, den dammar ju upp så mycket...

Så jag tog en söndrig strumpa som ändå skulle kasseras, blötte den i vatten, vred ur ordentligt, trädde den på borsten och vips hade jag en "engångsgolvmopp" som det gick alldeles utmärkt att dra längs alla kanter och på de ställen där dammet samlas. Och tystgående var den :). Inget som störde söndagsfriden. Ett par gånger plockade jag bort från strumpan några större dammtussar, men annars körde jag ett litet race runtom i huset och drog sen försiktigt bort strumpan så allt damm hamnade inuti, och så väck med den!

Så nu slänger jag inte automatiskt söndriga strumpor, de kan användas för sån där "mellanstädning" innan de kasseras, så får de göra lite mera nytta innan de åker ut :).

(bild från google)

 

Sparkstöttingen var aktuell idag när vägen in till byn hade blivit väldigt hal och grusbilen ännu inte hunnit komma förbi.

Jag hade först tänkt mig en annan väg, mot skogen till, när man ju bor vid en korsning och har möjlighet att välja mellan fyra väderstreck. Men när jag kom ut till korsningen märkte jag att två vägar inklusive korsningen var grusad så där "grusades mina planer" :).

Men det jag kom på var att det kanske kunde vara ett bra sätt att träna höfterna! Man står ju rätt stadigt och har möjlighet att koncentrera sig på att röra sig jämnt och lugnt. Dessutom kan man träna båda benen turvist, även om det nog visade sig lite knepigt, det tycks märkas att man är högerhänt, eller vad det beror på att det är lättare att stå på vänster ben och sparka med höger.

Jag koncentrerade mig på turvis träning. Dessutom fick jag verkligen hålla tungan rätt i mun för att hålla balansen när jag sparkade med andra benet. Saken blev inte bättre av att sparken är av modell äldre, håller på att gå upp i limningarna och har en tendens att "dra snett".

Men ska väl tro att träningen gjorde gott...
Det kan ju faktiskt vara enda gången i år som det går att sparka flera kilometer utan något "hinder" på vägen. Det brukar förstöras rätt snabbt sen när det blir lite starkare vårsol och grusandet kommer igång, dessutom är nog inte isen så tjock på vägen heller, även om den nu var väldigt bra att åka på.

Näthagen ute i trädgården, där bakom finns kaninen i sin bur och sommartid en hel del blommor och försöksprojekt och alltmöjligt i en enda röra. När vintervädret är på det humöret så ser ståltrådsnätet ut såhär (en bild från något år tillbaka).

Men just nu är det ett annat mönster som gäller...

... för en stund sen när jag gav kvällsmat åt kaninen.
Snöflingorna singlar ner, ibland stora som "handskar", ibland små lätta fjun... och på himlen ser man månskäran mellan flingorna... Och på nätet fastnar några sådär sött och försiktigt :).

Naturkonst...

Favorit i repris.
Länge sen jag gjorde den här, av restgarn, som först skulle tänkas bli en slags tröja men som sen mycket bättre passade som halsduk, dubbelt virad.
Hade den i tvätten just, därav kom jag på att tänka på den.
Den har varit med i ur och skur, otroligt bra extravärme på axlarna på jobbet ibland... överallt bra. :)
Och bara av ett litet restgarnnystan.
Ibland lyckas det, över förväntan.

Och ibland blir det ingenting alls.

Man lär sig. Och man får fortsätta fantisera. Ibland lyckas man förverkliga nåt av fantasierna. Ibland får man glömma hela idén. Eller kanske skriva en short story, en flash fiction, för i fantasin är ju allt möjligt :).

Här syns garnhärvorna som blev till handledsvärmare/torgvantar och sen också ett par tunna ullstrumpor utan skaft. Det räckte alltså nästan exakt :). Ullstrumporna är testade både som ett par mellansockor i ridskorna och också som extra värmare på väg till jobbet. Lika bra överallt. Väldigt roligt att något för en gångs skull blev användbart och "hälsosamt". Min fötter mår bra, speciellt tårna. :)



Eftersom jag har en del av de här loppisgarnen än så kunde jag ju faktiskt testa om jag klarar av att virka runt stenar mera. Det känns som femton år sen jag gjorde sånt senast...

Fast det är börjar väl vara ute nu, det som var populärt för ett par år sen.

Men man kan förstås göra det ändå, bara för att man vill och har möjlighet. :)

 

Som sagt, vet inte om det skulle lyckas med så tunt garn. Börjar känna av en viss styvhet och fumlighet när det gäller att knepa och knåpa med små saker. Bara för att träna skulle det ju vara bra förstås :).

 

För jag märker nämligen att jag saknar ett litet behändigt handarbete... men kanske en helt vanlig strumpstickning skulle vara smartast då... Fåse vad jag hittar på.

 



Nä, det bidde ingenting av den idén. :) Den är testad, skulle väl inte ha funkat så bra... Alltså:

... jag hade stickat en hel del, ungefär halva nystanet (ett litet från början) då jag märkte att halsringning blev för snäv för snabbt, så jag måste riva upp det hela. Och eftersom jag varit tveksam till den här idén från första början, så föll det sista av inspirationen i takt med att jag rev upp det stickade. Jag ska fundera på en annan lösning. Tror jag. Eller så åker hela allting tillbaka till missionsstugan. Nån annan får betala för den då.

Jag har testat. Vad ska jag ta i händerna nu?
Inga problem. Jag har faktiskt den där vår-sommar-tröjan som jag började på i somras... den kunde ju bli klar lagom till första dagen med + 15 grader? Eller?

Än så länge är det -20 grader så man kunde stoppa strumpor eller sticka varma mössor... i väntan på sommaren. :)

Den 21 och 23 november 2011 skrev jag om plankan.
Alltså ett gymnastikmoment som ingår i många träningsprogram på olika ställen. Man ligger först på  mage på golvet, men höjer upp sig på tårna och armbågarna på ett speciellt sätt och så att rygg och mage och bak är i rak linje. Så håller man så länge man kan. Det ska stärka bålen.

Det där tyckte jag först var ett väldigt bra sätt att stärka min kropp med, och jag började ivrigt.
Men sen märkte jag dels att mina knän inte klarade av spänningen. Och så fick jag lite problem med armbågar och allt möjligt. Så det blev som med så många andra bra träningsprogram... det föll i glömska småningom.



Nu ramlade en ny version över mig på fb, via den ryttarförening jag är med i. Den omvända plankan. Och när jag halvt ointresserad kollade in vad det var på Hippson (här är länken) så var jag såld direkt, precis vad jag önskat mig! :)

Det är alltså samma träningsmål som vid vanliga plankan, starkare bål, men den här versionen är snäll mot otränade kroppar. Så nu har jag nappat på den 20 dagars utmaning som Emmy hade slängt ut på fb. Jag är bara på dag 2 än, men jag tror på det. Än.

Och skulle nån tycka att den här versionen ju är superenkel, så är det fritt fram att prova. Var noga med att läsa instruktionerna i länken så att det blir rätt! Jag känner nog i magen vad jag har gjort.

Sen var det lite kul att Storgrållekatten, som låg i sängen bredvid där jag låg på golvet i omvända plankan, genast jag började steg ner på min mage och placerade sin tunga kropp där, som för att hjälpa mig få ner svanken mot golvet :D!

Okej, tänkte bara tipsa om nån är intresserad :).... Jag återkommer kanske till det här om det går bra, eller om det inte går bra, eller nåt... Ha det gott! Passa på att ta lite frisk luft nu också när det är så kallt att till och med fästingarna lär frysa bort!

På tal om det, tänkte på trädgården som ju syns så bra eftersom vi inte alls fått snö här. Jag har inte täckt över nånting alls i vinter. Jag brukar ha granris åtminstone över stenpartiet, men icke i år... Nu är det nog försent tror jag... Men fåse hur det ser ut sen i vår, vad som har överlevt...

Paketera julklapp är nåt som hör till fjolåret redan :).
Men tyckte den här bilden på nåt sätt är lite rolig och "alltid-aktuell" ändå.
Paket slår man ju in andra gånger också än till julen.
Och då är det bra om nån kan "hålla på" så knuten blir bra.
Men den som binder ska inte binda fast fingret, utan försöka få bandet under, fast fingret håller hårt på.
"Håll på" här så jag kan binda...
Och är då "påhållaren" rädd för sitt finger och släpper för fort, så får man börja om, eftersom bandet då troligen hinner "slita sig" och bli för löst.

Det här är absolut inget viktigt att skriva om.
Och vad det har med mitthobbyrum att göra vet jag inte.
Men papper och band och hand-arbete har alltid plats i mitthobbyrum :)!

Nytt år och nytt projekt...

Det här är ett väldigt osäkert projekt. Ett riktigt "risk-för-att-det-inte-blir-nåt"-projekt...

En loppis"tröja" som jag köpte dels för att det var ett missionsloppis (pengarna till gott ändamål) men framför allt för att kvaliteten verkade bra (trots att tvättlappen var bortklippt, varför gör folk det? när den inte alls torde störa - annat är det om tröjan är väldigt tunn så att lappen syns igenom, men kanske den här lappen var av sånt material som kliade fruktansvärt i midjan... eller nåt) = lång parentes som nu är avslutad :) - alltså, bra kvalitet, och färgen var nåt som är typiskt för mig, grå-svart-randig, men problemet visade sig när jag provade den här hemma: halsringningen var av typ "hasa-ner-på-axlarna", och det kan jag inte med, jag som är så frusen om nacke och axlar...

Så vad gör man?
Alternativ 1: för tillbaka till missionsstugan 2: försöker fixa till en hals-krage-nåt 3: misslyckas med nr 2 och väljer alternativ 1 i alla fall...

Vi får se.

Jag har ett litet nystan missionsstugegarn som skulle passa perfekt till kragen, om jag lyckas få en sån form på den att hela att klädesplagget känns bekvämt att ha... Jag är väldigt tveksam, men det kostar inget annat än lite tid att testa idén. Och nöjet med att fundera, fixa, prova och handarbeta är ju terapi också, så vi kör så får vi se om det lyckas...

Man lär sig så länge man försöker...

Andra strumpan klar och det blev kvar lite restgarn att stoppa strumpan med om det skulle komma hål. Jag var så osäker på hur mycket garn jag hade kvar så jag började sticka den andra strumpan från tåspetsen. Det blev att tänka om lite, speciellt med hälen, och den blev kanske inte lika vacker som den första "riktiga" hälen men helt ok, och nästan exakt lika stor. Och som sagt, garnet räckte!

Jag hade tänkt som så, att viktigast är att tårna och det breda fotbladet får ullgarn runt sig, resten kan jag skarva i med nåt annat tunt restgarn som har följt med i nån loppispåse. Men det behövdes alltså inget skarvande! :)

Återstår att se om de är varma, om de är praktiska, om de överlever vanlig tvätt lika bra som handledsvärmarna. De blev lite tätare i konsistensen men inte mindre.

Tänkte bara berätta ifall nån är intresserad. :)

Och vad gör man nu i mitthobbyrum då en sticksöm är klar? Tja, det finns ju andra halvfärdiga handarbeten, bl.a. en sticksöm som har med vår och sommar att göra, och så finns det en halvfärdig väska av mattväft och så finns det lite mormorsrutor halvvirkade och och och... :).

Men man kan ju gå ut på promenad också! Passa på när det är klar kall luft. Igårkväll tog jag en liten liten promenad med lite tempoväxlingar, några steg vanlig promenad, några steg jogg, några steg vanlig promenad, några jogg, och försökte göra övergångarna så mjuka och lätta som möjligt (som när man rider... ). Igår gick det bra, för då kände jag mig lätt, idag skulle det inte gå så bra, jag känner mig tung.

Kanske det blir en tupplur! :)

Minns ni den här bilden?

Loppis-ullgarn blev till handledsvärmare med torgvantstuk.

De finns kvar, och har fått ett mindrestickigt foder av avklippta ärmar från en grårandig trikåtröja.

De är fullt användbara. Faktiskt...

Sen kom uppföljaren till dem:



Jag blev frusen om fötterna inne i ridskorna, trots flera lager. Så jag tänkte att ett par riktigt tunna ullstrumpor utan skaft mellan innersockorna och ridstrumporna vore ett vettigt sätt att hålla värmen även vid mera minusgrader och trots att ridskorna inte är så stora att det ryms regelrätta ullsockar...

 

Så jag har stickat en strumpa. Nu återstår att se om garnet räcker till en strumpa till... Eller om jag får lov att gå in i en handarbetsaffär och söka supertunt ullgarn...

 

Men hur som helst,

Ett gott hobbyår önskar jag er!