Vårkänslor vid stugknuten och -22 grader...

... på natten. Men påskvecka är det och då är den grönskande tiden på kommande fast man inte kommit ihåg att så påskgräs :).

I andakter talas om mänsklighetens eländighet och möjligheten till räddning, om hur det är möjligt med en bit himmel här på jorden bland höstgammalt bråte...

... ni ser väl himlen på bilden!? Inte? Vänta så ska jag visa... :).

Är det inte lite fantastiskt? En bit himmel under en stupränna. Så klarblå och ren :).

 

Zoomar man lite till så ser man förutom den klarblå himlen även snön och häcken däremellan, vänta lite...



Ska jag dessutom säga som det är: När jag fotade såg jag inte mycket annat än stuprännan och lite is och så hörde jag att det rann vatten. Solen var så stark där vid stugknuten så jag såg ingenting på telefonskärmen, visste inte vad som fastnade på bilden, knäppte bara några foton och njöt av värmen.

Sen när jag kom in och mina ögon blivit "normala" igen efter det ljusa så såg jag detaljerna... :).

Det finns mycket som vi inte ser.
Kanske för att vi inte tror att sånt finns.
Kanske för att det är för fantastiskt för att ens vara möjligt.
Men det kan hända att vi får se det i alla fall.
Och förundras.
Över det klara och rena och varma, mitt i vardagsgråheten runtom.
Någon sekund av himmel, som verkar vara en del av själva evigheten...

Ha en lugn och fin påskvecka... och väntan på våren :).