Två nystan glittrigt garn, ett vitt och ett svart, och så stickorna...
Jag hittade stickorna skilt i en stor burk med alla möjliga tjocklekar och märken.
Det som gjorde att jag tog dem med hem var längden.
De är inte lika långa som stickor överlag.
Nu måste jag riktigt ta en paus i skrivandet och mäta.
Jag hade tippat helt annat än de faktiskt var.
Men ni vet vanliga längre stickor är ca 35 cm.
De här är bara 30 cm.
Inte stor skillnad, jag vet, men de känns gulliga och inte lika "peta i den som sitter bredvid"-spretiga.
Så jag fyndade en sticksöm. Ja, den lilla provlappen som syns på bilden stickade jag bara för att kolla om stickorna och garnet passar ihop och hur tjockt/tunt det blir, och för att kunna fantisera vidare...
Vad det ska bli?
Tja, vad kunde det räcka till?
En svartvitrutig sjal eller halsduk... där kommer också den passliga längden på stickorna in... eller så gör jag det ännu enklare för mig, stickar på rundsticka, då blir halsduken tjockare, det är ju rätt tunt garn, och så får jag köra på rätstickning hela tiden (jag är lite kass på avigstickning, blir inte lika jämnt).
Mönster? Hmmm... får fundera...
Men här fanns några terapistunder:
- när jag fick ögonen på fyndet
- när jag stod där och funderade om jag ska eller inte, och vad jag kunde tänkas använda det till
- när jag konstaterade att stickorna och garnet faktiskt passar ihop
- när jag fotade det
- och nu när jag då och då tänker på att jag har en väntande, ny sticksöm färdigt att sätta igång...
Har jag berättat att det finns fler garngalningar än jag? :)
Som tänker lika entusiastiskt när de hittar garn...
Hoppas ni hittar nåt att bli entusiastiska för! :)
Ha det gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar