En halsduk som en startflagga...

... en startflagga för vaddå? För våren? Då är jag rädd det blir dåligt med våren, för jag får antagligen inte den här klar förrän till hösten, eller nåt... Men en halsduk alltså, hur lång?...
... ja det är en svår fråga. Om man har mycket garn.

Vill ni läsa nåt om halsdukar, längd, mått, kvalitet, mönster... så har billigt-garn.net en trevlig fundering hur man kan tänka och planera innan man börjar med sin halsduk :).

Jag måste ju vara ärlig och säga att när jag började med min (om det nu blir en halsduk) så hade jag ingen tanke på att planera så ingående, men det finns kanske skäl att tänka lite, för det är ju aldrig trevligt att måsta repa upp om det blir annorlunda än man tänkt sig...

Om man alltså prompt ska ha en halsduk.

För det är ju lite så med mig att jag fyndar garn som jag tycker ser trevligt ut, sen funderar jag vad jag ska göra med det, vad det räcker till. Numera har jag ju nog märkt att en alltför stor del av garnen jag hittar är väldigt trevliga, vackra, spännande eller lockande, så jag kan ju inte automatiskt komma hem med allt. Det ska finnas en tanke vad det skulle passa till. Även om det inte råkar bli så sen...

Som den där tröjan (bild här) som jag ännu inte har klar men som är ett ihopplock av garn från säkert tretti olika fyndögonblick (terapistunder med garn i handen och färdigt handarbete i blicken :)...).

Huvudsaken är just terapi. Alltså nöjet som man mår bra av. Inget stress med att måsta bli klar.
Och där kommer missionsloppisgarn så ypperligt väl till pass. För samtidigt som missionen får en liten slant så får givaren lämpa över sina rester till ett gott ändamål och jag får glädjas över att ta i, planera, fundera, må bra för den garnstunden...

Och så är det ju så enkelt: ångrar jag mig är det bara att föra tillbaka garnet på en ny sälj och köp -runda. Och en liten slant till missionen.
Som det där nystanet jag kom ut i dagsljuset med utanför missionsloppiset och konstaterade att det inte var svart utan mörkblått garn i påsen. Jag skulle ha svart. Så jag for in med påsen tillbaka. Nej de har ju ingen ångerrätt, men för femti cent spelar det ingen roll, tanterna och jag hade roligt åt mitt misstag och ett gott skratt (flera personers positiva hormoner i farten) för femti cent är inte fy skam :).

Till saken: blir det en rallyhalsduk?
Inte om man ser till stickhastigheten åtminstone, men mer om det i ett annat inlägg, kanske... :)

Ha en bra avslutning på veckan!