Lite förunderligt egentligen, att bellisen, tusenskönan, kan glädja en hela våren, sommaren och hösten. Inte överdådigt, men med små färgklickar.
Blomsterrabatten där de här blommar än, är bara en hop med gammal trädgårdsmylla som jag kippat ur säcken på ett ställe och radat stenar runtom så det skulle "hållas ihop". (Eller stenarna nog först och sen jorden.) Så jag antar att frosten är hårdare på allt sånt som är "ovanjord" än det som är välgrundat under jordytan. Hur som helst, liksom det lilla runda stenpartiet så vill jag också försöka täcka in det här med lite granris, om det hjälper...
För en gångs skull hann jag med det i år, innan den allra värsta frosten slog till.
Trädgården när den är som bäst, alltså. Lite jobb, men många små glädjestunder, bara man ger sig tiden att stanna upp och se på de små detaljerna...
Vintern är här. Minus femton i morse. Bara att konstatera fakta. Men snart går vi mot längre dagar igen, och får vänta på första snödroppen eller scillan... :).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar