Så roligt, även om det inte är min förtjänst... jag mörkade kanterna på fotot eftersom det är så fullt med luftrötter runtom så det ser riktigt skräpigt ut.
Men på nåt sätt verkar den må bra i alla fall... och nu fick den sällskap av den andra också!
Jag fick båda orkidéerna samma år. Den vitlila till morsdag och ca en månad senare den gula som födelsedagspresent. Och de hänger ihop år från år. När den ena börjar blomma följer den andra efter.
Det kan vara bananträdets förtjänst, som står bredvid och skjuter upp sina spjutaktiga blad mitt i vintern och alltså behöver en hel del vatten. Så jag andas lite på orkidéerna då också samtidigt...
Roligt med såna hoppfulla individer trots tilltagande kyla och mörker!
Kanske dessa blommor farsdagen till ära?...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar