Nej, det var nog bara den stora fältharen tror jag.
Men visst har den stora tassar!Nu är det inte så bra spårsnö mera.
Solen gör ett bra jobb med att smälta ner snöhoparna, men en stor del har frusit så rejält så det tar tid, lång tid, innan all den här snön har försvunnit.
Var ute på långpromenad idag vid stallet.
Eftersom ridplanen inte är i skick att rida annat än skritt på, så knögglig och falsk med gropar och vattenhål mitt i isen, så tog vi hästarna ut på en promenad.
Vi började längs landsvägen, med dels grus och dels issörja.
Men så vände vi in i skogen längs en skogsbilväg och den var fin att gå på!
Ni vet skogsbilvägar är ju ofta väldigt raka, som att nån haft en linjal och dragit linjer hit och dit på en karta, och är det så att vägen svänger så är det ofta en tvär sväng som om man bara justerat linjalen nästan 90 grader och dragit ett nytt streck.
Nåja, som tur är hade denna väg några små backar också, så det blev inte långtråkigt.
Men vägen var snötäckt och fin och lite snösörja överst så den var inte ens hal! Helt perfekt att gå på! Om man inte tänker på att det är mitten av april och man gärna skulle ha lite mjukare vårvägar.
Jag höll förstås utkik efter vargspår.
För jag tänkte det var bättre om jag såg spåren först innan hästen kände vittringen, så jag liksom skulle vara beredd.
Men jag såg inga spår...
Ingen vidare spårsnö.
Antingen så skarpt underlag att mjuka tassar inte ger nåt avtryck, eller så vattenrik snö att spåret grötar igen genast och blir oigenkännligt.
Men visst var det nåt alldeles speciellt att gå på de korta sträckor där det var barmark.
Hästhovarna sjönk ner i gyttjan, skrapade mot det grova gruset, ett speciellt ljud.
Lika speciellt var det när vi gick över en bro och hästarnas vinterskor klipp-klappade mot det hårda underlaget och så ekade det under bron. Spännande! :)
Det är bara att ha tålamod och invänta våren som nog kommer i sinom tid.
Ha det gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar