Det såg ut såhär i morse och igårkväll. Men sen blev det till slask. Och det fina vita på fjordingarna blev blött. Men då blev det på sätt och vis också lättare att klippa manen. En vattenkammad fjordingman är mera formbar än en torr fluffig man.Och det var tur det, för det var så länge sen senast, och den ena som jag klippte ville inte stå still och jag blev trött i handen att hela tiden följa efter huvudets rörelser så att det inte skulle bli ojämnt. Nåja, ojämnt blev det ju ändå, men det blev i alla fall kortare så att manen inte så snabbt börjar hänga ner och blir oformlig.

Jag njöt. Även av att få rykta, även om det inte lyckades så värst bra. Pälsen var våt och halvt gyttjig och spretig och lång (förståeligt med tanke på vädret), men vi gav de tre hästarna en liten start på putsningen och nästa gång är det säkert lättare att fortsätta. Också svansen blev lite ansad, så den inte behöver släpa i gyttjan.

Sen tog vi en liten promenad med dem på ridbanan också. Men eftersom marken kändes lite frusen och lite ojämn så tog vi det lugnt. Nästa gång så...

Hästdosen var mer än behövlig :).