Hej igen...
                                                ...
                                               om                                      vi
                                           fortsätter                              på det
                                         ämne som                          avhandlades
                                        senast, så är                      det faktiskt lite
                                        kul att testa vad               som går att göra
                                       med en massa bokstäver som placeras på ett
                                    lite annorlunda sätt än man är van med. Som jag
                                  skrev i förra inlägget finns det ett litet men med att
                                skriva så här: det blir aningen svårt att få en flytande
                              text. Den blir jobbig för ögat. Men om man bortser från
                            det så är ju det      I      här också ett sätt    I       att, ja inte
                           kalligrefera då,       I      men bokstavera      I       kanske :).
                          Skämt åsido, det heter kanske nåt fint tom. Jag måste googla
                        på det här om jag hittar nån liknande. Inte för att det spelar nån
                         roll, egentligen, om det inte      O       finns från förr kan jag      
                            själv uppfinna en fin term som   beskriver språket, eller
                              vad man ska säga. Men måste   medge att det tar lite       
                                   för lång stund att göra en      figur. Det borde       
                                       gå snabbare, tycker jag.     Men övning
                                          ger förstås färdighet, så det är bara
                                               att fortsätta så blir man säkert
                                          rätt snabbt skickligare på det här också.

Nu inser jag plötsligt att olika webläsare kan eventuellt ge helt olika resultat av det här jag försökt mig på nu... så några av er kanske inte ser alls nån katt, eller kanske ingen alls ser nån katt, men nu vet ni iaf att det var det jag försökte mig på :). Jag tror jag ska hålla mig till sticksömmen och virknålen, de är inte olika för olika webläsare tror jag...
                                                            Ha det gott! :)

Det sägs att ett inlägg utan bild inte drar lika mycket läsare som ett med bilder...
Men så kan det ju vara också att man vill säga nåt annat än bilderna, så om man sätter bild så överröstar de allt man skriver.
Det där var flummigt.

Men så finns det också skickliga skribenter som skriver så vackra bilder med sina ord att inga andra bilder behövs.

Och så finns det författare som skriver orden så att de blir bilder av dem.
Men då kan de rentav vara svåra att läsa och förstå.

                                                            Det                      beror
                                                     på hur man            gör det bara,
                                                 och hur datorns olika program ändrar
                                                på det man skrivit så att viss text kom-
                                                 mer på helt annat ställe än man tänkt
                                                   sig. Då kan det förstås vara väldigt
                                                     frustrerande att skriva, man blir
                                                        så att säga missförstådd av
                                                           sin dator. Men det är ju
                                                             så med tekniken, den
                                                                går inte alltid att
                                                                    styra exakt.
  
Ha det gott! :)

Det är aktuellt med bokmässa, tror jag, i landets huvudstad.

Och böcker och litteratur är självskrivna i mitthobbyrum. Ibland. Till och från. Ett kapitel. Eller en tidningsartikel...

 

Ibland får man agera åhörare när någon på andra sidan köksbordet läser på engelska ur Harry Potter, och medan man lyssnar får man fundera vad de olika besynnerliga orden betyder...

Då är det bra att man sitter vid skärmen och kan googla sig fram till översättningar och också ibland till hur man ska uttala ordet korrekt på engelska. Så roligt ibland att klicka på högtalarikonen på googlesidan och höra en perfekt engelska och sen försöka härma det...

 

Som t.ex. det här:

Gargoyle

.. som jag nog inte hade en aning om vad det var.

 

Sen när jag hade tid att söka fram bilder och wikipedia och sånt, så fick jag en förklaring (kan säkert finnas flera). Det är vattenledare som numera heter stuprör :)! men som i äldre tider och på ståtliga stenbyggnader, slott och liknande kunde vara utformade som skrämmande figurer, ofta ansikten med "tippnäsa", och de var då placerade uppe vid takkanten för att regnvatten inte skulle rinna ner längs husfasaden, som då kunde förstöras, utan droppa ner ca en halvmeter utanför väggen...

 

Så sånt kan man lära sig medan man lyssnar på högläsning av Harry Potter! :)

 

Kul! och kultur, kanske! :)

Ha en bra början på veckan!



Det här är en seriestrip från Ramstedt Comics (finns på fb). En serie som finns med i en finlandssvensk veckotidning, Kuriren, som jag prenumererar på. Den är ofta makaber, ibland som man tycker det går till överdrift och ibland bara helt enkelt sjukt rolig.

Här är författarna och serien presenterad, delvis i serieform, förstås :). På deras fb-sida finns tydligen massor av stripar att läsa! :)

Den här senaste är ju mittiprick.
Tänkte jag på senast jag "åt ute". Inte konstigt att maten hinner bli kall när man ska plåta den i alla vinklar, inklusive drycken, och lägga upp bilden på alla möjliga fb, snap, whats och twitt och jag vet inte vad... Man hinner ju inte äta!

Det är sen en annan sak att jag ofta tänkt hur kul det skulle vara med minibloggande, eller vad man ska kalla det, att ta en bild mitt i vardagen, whatever, och skriva en kort text.
För ofta ser jag potentiella foton i vardagen, och har texten klar i mitt huvud, men eftersom jag inte har en "miniblogg" så blir det inte av. För ofta så glömmer man bort det sen. Eller glömmer den där egentligen twisten på texten som skulle ha blivit sååå snärtig om man bara fått publicera den genast...

Ja, ja, så länge man har idéer så mår man kanske rätt så bra! :)

Tomtepotatis!!! Det är ju snart lillajul! ... eller inte...
Jag är inte den som börjar sjunga julsånger i oktober, inte ens i november :).
Men jag tyckte det här blev en så söt tomte! En vanlig potatis och så spetsen av en söt spetspaprika, som ju en av mina favoriter när det gäller grönsaker.

För övrigt tycker jag om när mattallriken har färg, alltså inte själva porslinet egentligen (det ska helst vara mest vitt) men maten, om jag så bara sätter dit en liten klick lingonsylt, eller några rödbetsskivor... morötter är friska och fräscha i färgen också - nästan så man blir glad.

Ja, jag är egentligen glad i mat, enkel sådan.
Det ska synas vad som finns på tallriken.

Förresten, på tal om vitt porslin, tänk om jag skulle måla mattallrikar med maten färdigt på, eller åtminstone grönsaker, gurkskivor, morotspinnar och någon körsbärstomat eller så, eventuellt några lökringar... Hur skulle det kännas att äta ur en sån tallrik?

Men tänk om man äter söta plättar då, tar de åt sig smaken av de målade grönsakerna? I så fall måste man ha skilda tallrikar för söta rätter och skilda för salta...

Nu fick jag åtminstone nåt att fundera på ifall porslinskursen startar igen efter nyår.

Borde i såfall blanda mycket olja i färgerna när jag målar, för jag tror ytan blir lite blankare då, och inte sådär otrevligt raspig att skrapa i med gaffel och kniv...

Hur som helst, det finns alltid nån ny idé att fundera på, trots att man har flera påbörjade som borde bli klara...
Ha det gott i höstrusket!

Den här sötnosen är från en blogg som heter Hahmoset.blogspot.fi (klicka här).

Det är en tjej som jag läste om i en tidningsartikel som använder virkning, och speciellt just tillverkning av små figurer, både djur och personer, som terapi. Hon började använda virknålen när hon mådde som sämst, och nu har hon en fantastisk hobby.
Kolla in hennes lista på figurer (film, sagor, jag lockades att kolla in hennes alla figurer när jag såg hon hade gjort en Jack Sparrow också! :) ). Även om ni inte förstår finska kan ni kolla: listan finns till vänster på hennes blogg, vissa namn är säkert samma på svenska och finska, och inom parentes har hon angett hur många figurer hon gjort i just den gruppen.

Kolla hennes bilder och inspireras! Jag blev i alla fall glad :)...
Man kan följa henne på instagram också om man vill :). (Instagram @hahmoset)

 

På sin senaste uppdatering hade hon också en länk till en tecknad engelsk video (klicka här för att se videon) som handlar om depression, och det var nog så otroligt mitt i prick, bilderna och många av funderingarna... jag kände igen vissa bilder, det var ju jag, eller...!?

Och ändå inte... men det är lite som med negativa tankar som kommer och går i huvudet... de ska inte behöva ta över styrningen helt, de finns ju, men man kan se till att... ja, var det nån stor man nån gång som sa, att man kan inte hindra fåglarna från att flyga över huvudet, men man kan hindra dem från att bygga bo där...

 

Det var lite djuplodande funderingar idag, men det kan behövas... att man stannar upp, fångar tanken, kanske den behöver sättas i koppel... och så kanske man tar i en virknål med garn, eller en sticksöm, för att hinna fatt sig själv, vad var det jag tänkte för ett par timmar sen? var det en bra idé som dök upp i bilen på hemvägen? eller var det en omöjlighet? och vad var det jag kom på?

 

Det är hela tiden så mycket intryck från överallt, mycket man tror man måste minnas, många saker man tror man måste hinna med... Men vad är det för vits med att hinna med allt, om man glömmer bort vem man är, vad man tror på, vad man innerst inne vill, vad som är värt nåt...

 

Jag tror jag ska ta i sticksömmen åtminstone ett par minuter ikväll. Bara för att...
... och tänka på tjejen med alla de härliga figurerna, sända en varm tanke till henne... ett tack för inspirationen...

Kiitos inspiraatiosta, Uosu! Ja hyvää jatkoa! :)
 

Det har figurerat då och då på fb bilder på "gamla" saker och fenomen och så har det gällt att gilla det om man vet vad det är fråga om, eller om man minns hur man använde saken ifråga.

 

Ett av de här fenomenen var bilden på en penna och ett kassettband, och så skulle man gilla om man visste hur de hörde ihop.

Ingen konst alls. Man har väl varit med när kassettband "tållat" sig i en gammal bandspelare, eller i bilens spelare, och sedan varit tvungen att reda ut musikkällan... :).

 

Här på bilden finns det nåt som har med saken att göra också. Men i virkad form.

 

Om kassetten hade varit av normal längd så hade dockan säkert fått en hel långklänning av bandet, och skor och väska och jacka och jag vet inte vad, kanske en liten hund också i koppel bredvid.

 

Men nu var det bara ett reklamkassettband från Readers Digest eller vad det hette... så det var väldigt kort, men tillräckligt för att få en brättad hatt med rött band av den sista biten som det inte gick att banda in ljud på.

 

Det är ett antal år sen jag gjorde den här, men det spelar ingen roll, när jag ser bilden är det ändå lite terapistänk över det. Som det ju ska vara när det gäller handarbete och sånt...

 

Gilla om ni känner igen... äh, jag skämtar bara... Ha det gott, så hörs vi igen i andra tankar! :)

Blandat i bänken.
Trädgårdsnäva, indisk fingerört, ormbunke (eller vad de heter på riktigt) och så vanlig vild prästkrage som fått en plats i blomrabatten i stället för på dikeskanten.

Det är vackert med blandat tycker jag.
Men det är svårt att sköta så att inte en tar över den andras plats. Alla ska rymmas fast de är olika.
Eftersom de också behöver lite olika mycket utrymme är det svårt att veta vem som behöver vårdas lite extra för att överleva (fingerörten), och vem som klarar en hel del själv med egen kraft (nävan), och vem som behöver "hållas tillbaka" lite så de inte inkräktar på nån annans utrymme (toppklockan som smyger sig in i bänken från andra sidan...).

Som bland oss människor då... Aktuellt tema... Går ändå inte att jämföra med det här alls. Går inte att dra långtgående paralleller, då hamnar man fel. Den diskussionen tar vi en annan gång...

Men jag befarar att det nog i rabatterna här utanför huset råder mest djungelns lag nu eftersom jag inte gör så mycket åt saken, och det betyder nog att en del försvinner till nästa år...

Jag måste nog ta mig en funderare hur jag ska göra.
Vissa har jag räddat några plantor på tidigare och flyttat till en mindre djungelaktig plats, där de får lite tid på sig att bli starkare själva... så de sen kan säga vad de vill, vilken plats de vill bo på, var de tycker att de hör hemma.

Och nu märker jag att jag nästan inte vet om jag skriver om blommor eller människor... skrämmande...
... men man behöver ibland dra sig undan till en mindre djungelaktig plats, lugnare, mera luft, så man får återhämta sig, hitta sig själv igen, så man vet vad man vill, och vad man inte vill. Öva på att säga nej, tack, inte idag... nej, det passar inte just nu, kanske nästa vecka...

Önskar er en trevlig höst, med många återhämtningspauser, antingen längre (som är mera sällsynta) eller så att ni kan ta tillvara de kortare. Ett par minuter med en katt i famnen. En halvtimme medan maten puttrar på spisen (den tiden behöver man inte alltid dra nytta av - nån gång kan man bara sitta och öva sig att andas...). Kanske tre minuter i bilen medan de råkar spela ens favoritmusik i radion.
Vi återkommer :).

Färgstarkt i bokhyllan...
... eller i läsarens hand, närmare bestämt.
Och någon menar att det är internationella bokveckan nu.

Böcker är bra, kanske inte nödvändigtvis Bra Böcker, men vissa är bra.

Det är nu bara så att om man växt opp med tillgång till biblioteksböcker och syskons böcker och högtravande böcker i föräldrarnas bokhylla... så har man ganska lätt att grabba tag i närmaste bok och glömma bort tiden en stund.

Så går det ibland när jag väntar på att nån ska bli klar, eller att ett visst litet rum ska bli ledigt, och så råkar jag sitta vid ett bord med diverse böcker. Det kan vara skolböcker eller fiction. Inga deckare får mig att fastna bland bladen, men nog utopier och fantasy som familjens yngsta lånat. Fast jag inte gillar den här stilen egentligen så fastnar jag ändå, och kan märka helt plötsligt att det har gått en timme eller två och då har jag kanske bara "några" sidor kvar att läsa tills boken tar slut, så jag kan lika gärna fortsätta läsa en stund till.

Måste erkänna att jag ibland läser ett kapitel i början, några här och där i mitten och så kanske sista kapitlet, eftersom mina ögon inte riktigt klarar av väldigt mycket läsande, de blir så trötta. På det sättet får jag ändå en liten uppfattning om bokens stil, tankesätt och känslor. Risken är förstås att man missar nån väldigt viktig poäng som skulle ändra ens syn på boken helt. Men den risken får man ta...

Mitthobbyrum har en speciell plats för böcker, helt klart. Inte fysiskt, sånt finns inte... men bildligt talat finns det en fin bokhylla/bord för speciella verk. Det kan vara en billig utgåva av en lokal författares samlade verk, inte för att jag skulle orka läsa allt, men det måste finnas möjlighet att ta boken i handen, slå på måfå upp en sida och läsa några rader... bara för att... Eller den första boken en bekant gett ut av sina egna skriverier. Drömmen finns ju på sätt och vis att själv nån dag...

På fb sprids en uppmaning att grabba tag i närmaste bok, slå upp sidan 52 och skriva ner den femte meningen som statusuppdatering, utan att avslöja vilken bok det är fråga om. Googlade på det här och konstaterade att den här uppmaningen hängt med i flera år, någon hade i en blogg samlat några av de här femtemeningarna, som för att visa på bredden på stilen bland böcker som folk i bekantskapskretsen läste. Det var lite kul att läsa... Speciellt som vissa meningar var rätt korta: Äntligen!

Ha en bra fortsättning på veckoslutet!

Cat on hot... Miele :)!
(Ursprungligen Cat on hot tin roof med Paul Newman i huvudrollen, om jag inte minns fel...)

Det var ett tag sen den här sötnosen var så liten.
Hon har dessutom flyttat till grannbyn och lever där ett snofsigt liv med möss i buskagen utanför huset och mjuka härliga soffor att krypa upp i inomhus... har jag hört... :).

Men den här bilden togs när jag försökte lära henne att acceptera dammsugaren och inte se den som ett monster.
Skämt åsido, inte avsiktlig inlärning, men eftersom det är rätt jobbigt med en katt som är hypernervös och storjamar så fort man tar fram dammsugaren så är det bättre om de får lära sig att det är helt ok, bara att sova vidare på sin stol, även om oljudet är lite obehagligt.

Numera accepterar alla våra fyra katter att jag dammsuger under deras stol. Bara jag tar det lugnt och pratar lite lugnande med dem samtidigt. Den yngsta av våra fyrfotingar viftar inte ens på örat i sömnen om han inte råkar ligga på golvet och munstycket kommer närmare än en meter ifrån :).

Vad har det här i mitthobbyrum att göra?
Tja, där ska ju städas också emellanåt. Även om hobbyrummet är obefintligt...
Och katterna bidrar onekligen till inspirationen att göra nåt...

De gör gott helt enkelt genom att vara.

Tänk så söt en dammsugare kan vara! :)

Eldfängt i trädgården... ja, de var ju inte såhär vackra i år.
Största delen av temyntan frös bort i vintras, men lite småplantor har jag som överlevt, som jag hoppas tar sig till nästa år.
Men det är nog ett problem när jag slarvat så otroligt mycket med rens och omvårdnad.
Då är ju nog risken stor att man mister en del plantor, när de helt enkelt kvävs.

Men man kan ju inte hinna med allt, så...

Sitter alltför mycket i bilen, på sätt och vis. Det kan man inte heller göra så mycket åt, eftersom man bor ca 25 km från jobb och butik och sånt. Så då sitter man en halvtimme i taget på skumpig väg och kotorna och lederna skaver mot varann...

Skämt åsido, så hemskt är det inte.
Men jag har märkt med åren, speciellt de senaste två åren, att kroppen inte mår bra av att sitta i bil och skumpa.

Så jag har funderat. Man kan ju sitta på så olika sätt. Ibland sätter man sig slarvigt så man sitter snett hela den där halvtimmen. Dessutom  jobbar gaspedalsfoten på ett annorlunda sätt än kopplingsfoten, och man blir sned på ett annat sätt. Därtill håller man ofta i ratten på ett visst sätt, och eventuellt vilar andra handen ofta på växelspaken. Snett igen...

Inte konstigt att man blir sned och känner sig styv och konstig att stiga ur bilen.

Dessutom har jag ofta vänster fot vinklad lite konstigt, spänt, inte alls vilande på underlaget, den största delen av den där halvtimmen. Så då får jag lätt muskelspänningar i tårna eller vristen, som kan störa andra gånger också än då jag kör bil.

Ryggstödet är svårt att ställa in perfekt. Ska det stöda nere eller uppe, ska nackstödet användas osv. osv...

Men efter att jag deltagit i en introduktionskurs i centrerad ridning så har jag börjat göra övningar både i bilen, och på jobbet, där jag har både en vanlig kontorsstol och en sadelstol att variera mellan.

I kursen nämndes just det där att man sitter konstigt, går konstigt, rör sig fel i vardagen. Och om man lyckas ändra på de vanorna så är man på rätt väg att börja må lite bättre och kanske förhindra smärtor som annars lätt kommer med åren.

En stressad människa går ofta framåtlutad, (känner mig skyldig) och det frestar på benen och höfterna på ett tokigt sätt. I centrerad ridning ser man människan lite som byggd av klossar ovanpå varann som ska vara i balans. Det säger ju sig självt att det blir nån del av kroppen som tar stryk då.

Jag har börjat tänka på det där när jag går i trappor t.ex. Speciellt nerför brukar jag ofta få smärtor ovanför knäna. Nån muskel som protesterar och inte vill jobba alls. Men om jag vinklar höften som om jag skulle "sätta svansen mellan benen" och placerar resten av kroppen rakt ovanför, drar på ett sätt in magen ("magknappen" mot ryggen) så får benen och fötterna bära hela vikten rakt ovanför sig och orkar bättre... inbillar jag mig.

Samma sak är vid ridning. För att man ska vara i balans. Så att om nån skulle plocka bort hästen under en skulle man ändå kunna stå i samma position. Man har sin egen balans, inte beroende av nåt utifrån...

Äh, det där blev mycket text.
Men om den insikten gör att jag slipper lite av smärtan i trappor, och lär mig gå på ett mer hållbart sätt, så att kroppen orkar bättre och längre, så då fortsätter jag tänka i dehär banorna...

Ha det gott i den krispiga höstkylan som kryper på såhär på kvällskvisten!

Morotsägg...
... men det här är ingen matblogg :)...

Ibland blir man smått desperat när man ska fixa till nån mat åt sig, slänger nåt i stekpannan och hoppas det går att äta...
Ibland blir det rätt bra, både för ögat och för munnen.

Det här är "sommarmorötter" från torget (alltså inte skalade, bara tvättade - morötter man köper i plastpåse vill man nog skala innan man använder dem) därför har de en mörk "skalkant" runtom. Och så det normala "vad sjutton ska jag äta idag"-stekta ägget. Eftersom jag slängde i morotsslantarna samtidigt som ägget så blev det så här.

Hur ska jag fortsätta det här inlägget så det inte blir ett matinlägg?

Det går inte :). Så då säger jag bara: njut av alla färska grönsaker nu såhär i skördetider! Antingen av egen skörd eller av allt inhemskt som finns i butikshyllor och på salutorg. Plocka ihop till en enkel men varierad sallad som kan ätas kall: kokta välsaltade makaroner, tomatbitar, gurkbitar, zuccinibitar, morotsslantar eller "sticks" och så isbergssallad, krispigt värre. Vill man ha nåt varmt kan man ju dricka en kopp té till och en smörgås. Det lär bli min mat idag på jobbet.

Och nu blev det bara mat i alla fall, men se i Mitthobbyrum behövs det mat minst tre gånger om dan för att man ska orka plocka fram sticksöm, rensa trädgård, sy om nåt klädesplagg, måla en tavla, skriva ett konstnärligt inlägg på nån blogg... eller sätta sig i bilen och åka till jobbet och "göra nån nytta".

Ha det gott! Och ät nåt gott :)! ... och nyttigt...

Arktisk klematis...
... blommar inte nu mera, men den kan väl börja på nytt om vädret håller i sig... tror jag fotade en rätt sen höstbild ifjol med fina blommor bland höstlöven...
... har i stället fullt med fluffiga fröbollar överallt. Och eftersom största delen av klematisen är involverad i en fläderbuske bredvid (som jag nån gång här kallat bonsaiträd) så har jag inte kunnat se alla blommorna, de har varit så högt uppe, och den gråblåa färgen har försvunnit bland fläderbladens blåaktiga skuggor. Men nu, ljusa bollar över hela fläderbusken :)!

Nåja, det är onekligen höst. Senaste natt var det väldigt nära frost... säkert nog rimfrost på nåt ställe.

Trädgården får snart vila igen. Och så får man hoppas på ny kraft till våren.

Något annat nytt såg jag just i en klädkatalog som skickats ut till många hushåll.
På den tiden när jag lärde mig sy kläder, så var det nog rätt viktigt att man skulle göra så osynliga och/eller snygga sömmar som möjligt. Och dragkedjorna skulle gömmas undan bakom en tygkant som snyggt pressats över kedjan. Nu helt plötsligt var det tydligt med flit sytt dragkedjor så att de skulle synas, också i avvikande färg! Och på en jacka!
Måste nog erkänna att det kunde vara betydligt enklare att sy fast dragkedjan på det sättet, ovanpå själva tygkanten. Det var ibland rätt pilligt att smussla undan dragkedjans ändar och få det slätt och fint...

Nåja, tycker man att det är snyggt så... Och nåt ska ju kläddesignarna hitta på, de kan ju inte hela tiden ta fram retrostyle... gammal skåpmat...

Det här inlägget är ju nog helt onödigt. Men jag hade inte tid att plocka fram nåt handarbete, för då sitter jag så länge :), och nåt nyttigt orkade jag inte göra mera i kväll, så då blev det såhär.
Ha det gott!

Midsommarfägring vid utedasset...
... hade jag lagt som text till den här bilden. Den är nämligen fotad vid ett utedass vid en gård där jag var på ridläger veckan före midsommar.
Utsikten från utedasset, när man satt där inne, var inte heller fy skam.
Utanför gick hästarna i hagen, lite nedanför, så man satt som på en... tron :)...

Nåja, vad har det med mitthobbyrum att göra?
Hästarna ja, blommorna och grönskan ja, och jag blir inspirerad av bilden att måla ett kort, ja, så jovisst har det i mitthobbyrum att göra... dasset med stenen och mossan och blommorna...

Mycket har växt massor i sommar. Regnet har gjort att allt ogräs har tagit över på många ställen. Och jag har knappt varit hemma annat än för att äta, sova, tvätta kläder... osv... känns det som.
Jag klagar inte. Jag har ju hunnit med annat.
Men ett par växter som jag hade planterat förra hösten och hade hoppats på, har nog inte trivts vidare bra, tror jag. En har jag inte alls sett skymten av. Kanske den frös bort i vintras. Och så ogräset som jag borde ta itu med nu, så mina favoritblommor åtminstone får en rejäl chans att komma upp nästa vår.

Lite har jag hunnit idag. I ett skräpigt hörn av trädgården. Där har alltid varit oregerligt ogräs, jobbigt att se hur det sprider sig, inte går att få bukt med. De senaste åren har jag hoppats att blommorna som planterats där ska sprida sig så våldsamt att de tar över ogräsets plats. Men det har inte riktigt lyckats så... Nu har jag bestämt mig för att dra bort det mesta och kanske låta gräset ta över helt. Gräsklipparen får korta av allt som kommer upp, och jag hinner nån gång mellan varven dra upp rötter på det som inte längre ska vara där... Fåse vad jag hittar på med den plätten sen då... Hittar nån ny blomma eller buske att plantera dit.

Underligt då det ändå finns där i bakhuvudet nånstans att man ska pyssla därute, men det är väl solen... Som idag, så otroligt fint höstväder (med en och annan liten regnskur emellan) så man bara måste stiga i stövlarna och ta sig ett varv runt huset!

Bäst att ta vara på det väder vi har! Medan vi har det! :)

Stickade loppisfärger.
En utmaning kvar: att få den klar. Och då menar jag inte bara att sy ihop och fästa trådar, som ju annars brukar vara det tråkiga jobbet med stickade tröjor...
Nej, det är ärmarna.
Jag har stickat på rundsticka det mesta, så inga sömmar just än, bara de korta axelsömmarna då.
Och nu har jag plockat upp maskor för första ärmen, på rundsticka.
Men att få det gjort.
Det är andra försöket med ärmbredden. Första försöket gav en alldeles för vid ärm, den ska ju va lagom, ju! Hur får man det?
Jag har ju alltså inget mönster.
Och garnet är hopplockat från olika missionsloppisar från olika besök över ca två år kanske... ett nystan här... ett nystan där... osv. Garnen är av lite samma stil, såna där oregelbundna garn, eftersom jag tycker jag stickar ojämnt och inte vill att det ska synas att det är mitt fel att det blir ojämnt resultat :)!
Fåse om den blir klar.
Hade planerat den till den här sommaren.
Men det börjar bli sent.
Sticksömmen hamnade så snabbt på hyllan när det blev sommar, utevarande, trädgård, stall, ridläger osv osv. Och samtidigt en hel del mer arbete än jag tänkt mig...
Men jag har börjat snegla på den nu igen. Så kanske till nästa sommar?
Borde bara få den undanstökad nu.
För jag har lite annat missionsloppisgarn av tunn yllesort som jag gärna skulle fixa ett par benvärmare av, eller kanske nåt trevligt att slänga över axlarna på jobbet... Ja, det skulle vara nåt, undrar om jag hittar nån idé som känns som jag...
Men först alltså sommartröjärmarna...
En verklig utmaning när det är höst ute!
Ha det gott!