Största delen av temyntan frös bort i vintras, men lite småplantor har jag som överlevt, som jag hoppas tar sig till nästa år.
Men det är nog ett problem när jag slarvat så otroligt mycket med rens och omvårdnad.
Då är ju nog risken stor att man mister en del plantor, när de helt enkelt kvävs.
Men man kan ju inte hinna med allt, så...
Sitter alltför mycket i bilen, på sätt och vis. Det kan man inte heller göra så mycket åt, eftersom man bor ca 25 km från jobb och butik och sånt. Så då sitter man en halvtimme i taget på skumpig väg och kotorna och lederna skaver mot varann...
Skämt åsido, så hemskt är det inte.
Men jag har märkt med åren, speciellt de senaste två åren, att kroppen inte mår bra av att sitta i bil och skumpa.
Så jag har funderat. Man kan ju sitta på så olika sätt. Ibland sätter man sig slarvigt så man sitter snett hela den där halvtimmen. Dessutom jobbar gaspedalsfoten på ett annorlunda sätt än kopplingsfoten, och man blir sned på ett annat sätt. Därtill håller man ofta i ratten på ett visst sätt, och eventuellt vilar andra handen ofta på växelspaken. Snett igen...
Inte konstigt att man blir sned och känner sig styv och konstig att stiga ur bilen.
Dessutom har jag ofta vänster fot vinklad lite konstigt, spänt, inte alls vilande på underlaget, den största delen av den där halvtimmen. Så då får jag lätt muskelspänningar i tårna eller vristen, som kan störa andra gånger också än då jag kör bil.
Ryggstödet är svårt att ställa in perfekt. Ska det stöda nere eller uppe, ska nackstödet användas osv. osv...
Men efter att jag deltagit i en introduktionskurs i centrerad ridning så har jag börjat göra övningar både i bilen, och på jobbet, där jag har både en vanlig kontorsstol och en sadelstol att variera mellan.
I kursen nämndes just det där att man sitter konstigt, går konstigt, rör sig fel i vardagen. Och om man lyckas ändra på de vanorna så är man på rätt väg att börja må lite bättre och kanske förhindra smärtor som annars lätt kommer med åren.
En stressad människa går ofta framåtlutad, (känner mig skyldig) och det frestar på benen och höfterna på ett tokigt sätt. I centrerad ridning ser man människan lite som byggd av klossar ovanpå varann som ska vara i balans. Det säger ju sig självt att det blir nån del av kroppen som tar stryk då.
Jag har börjat tänka på det där när jag går i trappor t.ex. Speciellt nerför brukar jag ofta få smärtor ovanför knäna. Nån muskel som protesterar och inte vill jobba alls. Men om jag vinklar höften som om jag skulle "sätta svansen mellan benen" och placerar resten av kroppen rakt ovanför, drar på ett sätt in magen ("magknappen" mot ryggen) så får benen och fötterna bära hela vikten rakt ovanför sig och orkar bättre... inbillar jag mig.
Samma sak är vid ridning. För att man ska vara i balans. Så att om nån skulle plocka bort hästen under en skulle man ändå kunna stå i samma position. Man har sin egen balans, inte beroende av nåt utifrån...
Äh, det där blev mycket text.
Men om den insikten gör att jag slipper lite av smärtan i trappor, och lär mig gå på ett mer hållbart sätt, så att kroppen orkar bättre och längre, så då fortsätter jag tänka i dehär banorna...
Ha det gott i den krispiga höstkylan som kryper på såhär på kvällskvisten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar