Mrs Scott heter aklejan som i somras trivdes så alldeles förträffligt med en helt vanlig finsk prästkrage.
Nu var jag just ute i blomsterhörnet (gav morgonmål åt kaninen) och med en härlig höstsol i ansiktet kollade jag in de sista fröna av nämnda Mrs Scott. Jag la dem i en burk i farstun, vet inte om jag har fler av de köpta fröerna... kanske inte de egna är lika bra, men det går ju att testa.

Sol i ansiktet ja, och nu just hörde jag ett konstigt ljud på fönstret, jaha, det regnar!?
Jag hann åtminstone planera lite var jag skulle placera höstfloxen, sköldpaddsörten och nejlikroten. Men allt är ju så genomvått så jag vet inte om jag ska blöta ner mig nu, eller vänta att det torkar lite. Knappast torkar det mera i höst...

Hur som helst, hann med en några minuters solstund ute innan molnen hopade sig och regnet började. Klarar mig nog inte utan tur i regnet i alla fall, här ska hämtas potatis ur landet...

*

Stella media eller våtarv har jag nån gång fotat på riktigt nära håll och försökt lura er att det är en riktigt fin exotisk blomma som jag plockat in i vasen... Men det är väl inte många som luras. Det slingriga ogräset fick ett helt eget inlägg på bloggen greenspire.se och vid närmare läsning så är det väl förtjänt att nämnas. Borde jag ha tagit tillvara våtarvet jag rensade ur potatislandet för en tid sen och smörfräsa som spenattillägg i maten ... som greenspire.se skriver...

 

"Den saftiga stjälken gör våtarven krispig och god i sallader. Det är välkänt, även om jag själv inte provat ännu.  Ju spädare skotten är, desto godare är de. Men jag minns också hur farmors höns kastade sig över tuvorna man slängde in i hönsgården som barn. Man kan gärna mortla våtarven till pesto eller smörfräsa den och smaksätta med citronsaft och salt. Smaken ska vara lik spenat. Och näringsmässigt ligger den inte alls efter. Hör bara – 15 procent av växtens vikt är rena proteiner. Innehållet av kolhydrater och mineraler och spårämnen är också väldigt högt för en grön växt. Dessutom innehåller späda blad mängder av C-vitamin, antioxidanter och betakaroten. "
skriver Greenspire.se som har mycket annat intressan att skriva både om den här växten och om många många andra.

Ja, jag tjatar om min blåvita saintpaulia, men det är bara så att jag blir glad när jag ser den ;)!
Den här bilden tog jag för en stund sen med laptopen. Svårt att tro att blomman hade knappt nåt friskt blad i våras :). Se där vad tålamod kan göra! För god vård är det inte, åtminstone inte medvetet, det blev bara så här :)!

Och ute är det grått och höstigt. Men så ska det vara den här tiden på året. Och egentligen ljuger jag nu så det bara sprakar höstfärger om det, för det är nog bara luften och himlen som är grå (disig), resten är både gult, grönt, rött, orange, mustigt brunt osv. osv. :) och mitt i allt några klart sprakande indisk fingerört, någon blodnäva med sina härliga blad, den nya blålila höstastern och ... Borde jag ta mig en promenad där ute innan jag åker till jobbet? :)

Igår kväll blev det en biltur i skvalande regn längs långa skogsvägar, både raka och krokiga, och hem kom jag med en navkapsel mindre... Jag vet ungefär var den flög av, men vet inte om det löns att åka och söka den, möjligen flög den långt ner i diket...

That´s life in the country.

It.s a rainy day...
... och löven är nog gulare nu än när fotot togs.

Höst i massor därute, trots värmen.
Och fortfarande inget gjort i trädgården... höstplanerna börjar rinna ut i sanden...
Det är bara att ta en dag i taget och se om det ändå finns nån tid/inspiration någon dag att göra nåt.
Då återkommer jag med berättelser om hur duktig jag varit och hur mycket och fint jag gjort i rabatterna.
Det kan också hända att jag återkommer för att berätta att inget blev nåt alls, att jag får stänga trädgården för vintern och bara godkänna fakta. Inte i år heller :).
Ha en bra höst hörni!

Drottningaklejan har visat sig ännu en sommar.
Hon hade nog flera blommor men själva plantan är så liten att man tror hon ska ge upp.

Närmaste grannen är en humle som har en tendens att vilja krama aklejan alltför mycket och alltför våldsamt. Det är nödvändigt att då och då ta en titt på aklejan, befria henne från humlens alltför närgångna kontaktsökande. Men man får vara försiktig. Humlens greppande skott sitter rätt hårt fast och kan slita vilken blomma som helst i bitar om man inte tar det systematiskt, oftast då motsols, eftersom humlen snirklar sig runt omgivningen mesols...

Men som sagt, aklejan har klarat sig, och jag har tänkt snygga till hennes omgivning lite, dels för att hon ska klara sig ett år till, dels för att hennes andra grannar också ska klara sig. Där finns en vinröd astilbe som är liten men otroligt vacker. Där finns också en rätt ny stjärnflocka, också mörkvinröd, vacker och hållbar när hon väl börjat blomma. Dit har jag också tänkt placera den nya spetsmössan med sina vita stjärnor, och eventuellt också höstastern med sina blålila pigga blommor.

Eftersom dit kommer så många olika blommor, så får jag planera om rabatten lite, om jag bara hinner... Det beror på höstvädret, och på hästvädret... Projekt är i alla fall bra att ha att tänka på när man känner sig full av en massa måsten.

Indisk fingerört, praktlysing, vild förgätmigej, förädlad vitsippa osv.
Det här hörnet i trädgården är verkligen inte i ordning. Det blommas för fullt när det är den tiden på året, men det är djungelns lag som gäller, dvs de svagaste försvinner småningom.

Om man inte gör något åt saken.

Nu har det ju varit väldigt mycket häst denna sommar, ridskola och annat i hästväg, och så lite extra mycket på jobbet, lite för lite semester och och och...
Men kan inte hinna med allt.
Och det ska få vara lite roligt också, inte bara en massa måsten.
Så då har det blivit lite vilda hörn i trädgården i år.
Undrar hur det blir nästa år.
Nu är väl tiden då man planerar för nästa sommar i trädgården.
Rensar ur, vårdar ömt, hjälper plantorna att förbereda sig för en lång kall vinter.

Jag räddade ju en del favoriter från kvävning i våras/försomras, tog opp plantorna, placerade dem i burkar där de skulle få samla krafter helt för sig själva.
Det var höstflox av en vacker färgnyans, det var Tulikellukka (en orange/röd härligt pigg färg) och så ett par andra.
Men nu är det dags att placera ut dem. Var? Hittar jag någon plats där de får bättre med utrymme, där jag minns dem sen, där jag vårdar dem lite extra bra, där de inte slås omkull av hårda vindar...

Det verkar som om det skulle finnas mycket att hinna med ännu ute i det gröna. Det kan ju lyckas om hösten kommer snällt och försiktigt. Också morötterna skulle må bra av en snäll och försiktig höst...

Och så var det ju nykomlingarna spetsmössa och höstaster som borde få en fin plats... En helt ny rabatt nånstans kanske?



 

 

Nåt för storfiskarn att tala om...

... eller inte.

Det var så att jag har hamnat att ge akvariefiskarna mat eftersom familjens yngsta inte tål hantera fiskmatsburkarna. De torkade larverna får henne att nysa fruktansvärt och de allergiska reaktionerna sitter i nästan hela dagen.

 

Så jag ger dem mat. Så också denna morgon för en vecka sen.

När jag satt på akvarielampan så kollade jag som vanligt att alla fiskar var i farten.

Nej, jag kunde inte hitta svärdbäraren nånstans. Nåja, han kan gömma sig bakom pumpen eller termostat/värmestaven, han brukar ju lura i "vassen" där sedan han blev ensam svärdbärare för några veckor sedan.

 

Jag gav mat och skulle skynda vidare till morgonens andra göromål, då jag plötsligt hör ett konstigt ljud bakom akvarieskåpet. Jag visste där fanns ett hål i väggen som ledde till ett annat rum, så jag tänkte: oh, nej, mössen har börjat springa omkring i huset redan!

 

Men ljudet var lite udda, och jag tänkte jag måsta kolla ändå, och så såg jag i mörkret bakom skåpet att det var svärdbäraren som låg på golvet och flappade med stjärten som bara fiskar kan!

Jag slängde mig ned på golvet och försökte sträcka ut min hand så långt som möjligt bakom skåpet (det gick ju inte att rubba med sina 600 liter vatten ovanpå). Som tur är nådde jag just och just till fisken, plockade upp den, men han hoppade ur min hand igen, jag gjorde ett nytt försök och lyckades "fiska" upp honom :).

 

Jag slängde i honom snabbt utan att titta desto mer. Han rörde på sig, det var huvudsaken.

När han kom i vattnet var han väldigt omtumlad, vinglade hit och dit, simmade snett som sjuka fiskar brukar, och med en rejäl dammråtta längs ut på sin präktiga svärdbärarstjärt :)!

 

Försent att försöka ta bort den, tänkte jag, han dör väl ändå snart av sviterna från utflykten.

Men det är en vecka sen nu, och han simmar glatt omkring i akvariet, har börjat äta normalt igen, och har tappat sin långa svärdsvans!! Men det ser faktiskt ut som om han håller på att få en ny, som unga svärdbärare, man ser att svärdet växer ut .

 

En sann men lite otrolig fiskehistoria...

Idol på Sveriges TV4 har ju kört igång igen. En ny säsong med många kvällar då man mer eller mindre mot sin vilja sitter klistrad framför tv:n eller lyssnar medan man gör något annat, springer runt i huset och småplockar med saker.

För nåt avsnitt sedan var det dags för Laila att åka runt i en turnébuss med rockaren Ralf för att söka reda på talanger på mindre orter runt om i Sverige. Ett lite udda par kantänka, till sätt och stil och prat. Intressant att lyssna på deras helt olika tankar.

Det visades hur de vaknade en morgon, på ett hotell kantänka, och hur snabbt Ralf var klar från att ha legat och snarkat tills han gick ut ur hotellrummet. Han sa något i stil med, nu ska Laila få se hur snabb en rockare är på morgonen. Han sov väl med kläderna på färdigt, lite deo på och frillan var inget att göra åt, sen sa han, och nu kommer jag till det som fastnade i mitt minne:

"... och så lite för själen..." och så spelade han ett snabbt, häftigt riff på sin gitarr, och gick ut.

Det där var något säkert som varje människa behöver hur stressade hon än är. "Något för själen".
Vad det nu sen är, och hur man ska beskriva det, och hur man ska tolka det, religiöst eller inte, jag vet inte. Men att hinna andas lugnt ett par gånger, hitta sig själv, hitta det lugn som gör att man mår bra, som gör att man är lugnare whatever man sen möter utanför dörren...

Oj, vad filosofiskt!

Här kommer katterna väl till pass, om man inte endast irriterar sig på geggiga tassar, tiggande av mat, att de springer i vägen, att de träter så stolsdynorna flyger, osv.osv. Att gosa en halv minut eller två med nån av dem, kan lugna ens inre...
Mitt "gitarr-riff" kan också vara upptäckten av en vacker blomma som slagit ut precis bredvid kaninburen, när jag ska ge morgonknäcket år kaninen.
Eller man kan också slå sig ner vid köksbordet när man plockat undan och sitta tjugo sekunder och titta ut över den morgonfräscha trädgården, kolla in molnen, andas evighet... Även tjugo sekunders evighetsluft kan räcka hela dagen, eller längre, om luften är klar...

Porslinstallrik på en pizzeria fick mig att tänka på porslinsmålning... Och ja, kursen är ju först efter jul, om den blir av, så jag har ju tid på mig att samla inspiration och idéer.

Tänkte att de där bågarna på tallrikskanten egentligen kunde broderas ut hur som helst och i vilka färger som helst. Bilden ändrade jag till svartvit, eftersom jag inte tyckte om att se röd tomatröra utkletad på fint vitt porslin...

På tal om pizza, så har jag sett att jag haft besök från Italien här på bloggen :). Roligt! Jag kollar ju också då och då in en väldigt trevlig italiensk-svensk hästblogg, vilket jag ju skrivit om tidigare. Har försökt kommentera på den, men blir inte klok på hur man ska "verifiera" sig så nu skriver jag en hälsning här: Vill man läsa hästfunderingar så har jag börjat samla dem på en annan blogg :).
Den trevliga italienska bloggen har nämligen en rätt trevlig lista på andra hästbloggar också, så om man vill hitta nån ny blogg att läsa så ta en titt där! :)

Nu slut med datorn för denna stund, och fram med dammsugaren i mitthobbyrum! Sen stallsbesök!! :)

Sommarminnen.

Fast sommarvärmen ju nog håller i sig.

Men många blommor har bara en kort blomningstid, antingen tidigt på våren, mitt i sommaren eller senare närmare skolstart och höst.

Aklejorna hör väl nog till försommarblommorna. Nu finns det bara en massa skramlande fröhus kvar. Har ni lyssnat till det ljudet nån gång?

Minikalebasser kunde man kanske prata om :).

 

Nåja sommarminnena:

Dålig kvalitet på bilderna, tagna med min gammalmodiga telefon och lite ljusjusterade för att färgerna och formen skulle komma fram tydligare.

Man kan förstå att det finns samlare på aklejor. Men att de sen också vet namnet på de flesta sorterna... det är otroligt. Kärt barn har många namn? Okej, tack för blomfägringen och på återseende till nästa sommar! :)

Höbärgningsdags! För den lilla mängd hö som lagts på en höstör enligt gammal metod :) då i början av den härliga brittsommaren.

Nu utlovades regn och höet var extremt torrt och fint. Upp på skullen skulle det.
Jag hämtade en gammal plastså och packade den full gång på gång och gick upp längs den skrangliga trappan upp till skullen där jag tömde ut höet. Det blev sisådär 15 gånger fram och tillbaka...

Väldigt bra träning i allmänhet och efter föregående dags ridlektion i synnerhet.

Hömängden torde räcka åt kaninen i vinter... hoppas jag.

Sen på kvällen, i duschen, konstaterade jag att känslan från barndomens höbärgningstider infann sig. Rödprickiga armar av alla vassa höstrån, och när man duschade så pickade det i armarna... Som liten var det ju det bästa när man fick åka och simma på kvällen efter svettig höbärgning, då brydde man sig inte om att det pickade på hela kroppen... det hörde liksom till...

Blågult egentligen, utan att flagga extra för Sverige för det :), men det blåvita är verkligen intressant, och då menar jag molnen... :)!
Inte så ofta man ger sig tid att kolla in de olika molnformationer som finns, och hur de rör sig. Det kan vara rätt så fascinerande. Och ger perspektiv när man försöker tänka sig hur högt de befinner sig... eller hur lågt... beroende på vilka slags moln det är...

Vackert väder är det i alla fall.
Bilden är nog någon vecka gammal redan... Många blommor har gjort sitt för i år och gör sig redo för vintern...

Snart dags att städa trädgården för hösten-vintern också. Där har jag en heeel del att göra, eftersom jag inte just gjort nåt på hela sommaren...

Minns ni den blåvita skönhet inomhus som jag brukade berätta om? Saintpaulian som varje vinter är halv- eller heldöd, men som jag inte kan slänga riktigt än och som då svarar med åter en blomning mitt i allt... I våras var hon nog så nervissnad som en paulia kan vara, och jag tänkte okej, jag får ge mig, men eftersom hon står bredvid orkidéer som ska ha nån vattenslurk då och då, så fick hon också nån droppe. Alla blad, de nyaste i mitten också, var helt mjuka och halvgula... Men se mitt i allt hade en förändring skett och nu är hon åter vacker bredvid sin spetskappa (gardin). Jag blir så glad :)!

Bilden är gammal, jag vet, men hon har precis lika många blommor nu!

Mitthobbyrum gläder sig åt de små saker som man kan glädjas åt.
Som också det att snart är disken diskad, om jag bara lyckas stänga av den här apparaten och stiga upp från stolen :)! Ha det gott!

Fjädernejlika med myrstack...

... i stenpartiet. Men den regniga sommaren bråkade lite extra med myrorna så det blev ingen stor myrstack, åtminstone inte ovanför markytan.

Man får väl vara nöjd så länge myrorna hålls utomhus. Bland fjädernejlikor eller smultron. Och inte i köket...

Minns i början av sommaren när vi hade en liten kattunge... När hon satte sig där jag visste att det fanns lite extra mycket myrtrafik... Kattungen satte sig fint och näpet och rullade ihop svansen som bara katter kan, och så plötsligt ryckte det till i kissen, hon hoppade upp, åt sidan, och tittade förmätet på marken där hon suttit, och man märkte att hon inte gillade det krypande hon såg...

Stackarn. Inte lätt att förstå sig på alla småkryp!

Katt-tassar i stället för den kattfot som inte längre syns i rabatten :).
Jag skrev i förra inlägget om växter som kvävs när jag inte hunnit med...
Kattfoten kan nog vara en sån.
I det råddiga stenpartiet med myror...
Jag tror att det är ganska svårt att se kattfoten senare på sommaren, urskilja dess blad och rötter.
Så jag tvivlar på att den ska bli upphittad och räddad.
Men katt-tassar är rätt bra de också...

Skogssmultron i trädgården...
... men jag har försummat trädgården något enormt i sommar, så många olika växter löper stor risk att kvävas och försvinna...

... så igår när jag flanerade (som det så fint heter) med familjens yngsta på "storstadens" kvällstorg och såg en försäljare med många olika trädgårdsväxter så kunde jag inte motstå frestelsen att inhandla två nya...

... det blev något intressant som spetsmössa. Det lär finnas många olika arter. Lite som med nävorna kanske. Den här kan blomma hela sommaren, med en ca femton centimeters blomspira med vita stjärnor längs mitten, men högst upp och längst ner är de rosa/lila. Vet inte ännu var jag ska plantera den skira skönheten.

Sen blev det också en höstaster, som dock inte blommar riktigt sent på hösten. En sen höstaster har jag testat med men här fryser den nog bort eftersom vi har ett froststråk som går genom trädgården och frostar till en del av trädgården ganska tidigt på hösten, och sen också på vintern. Om den här blommar tidigare så kanske den hinner.

Jag fick också ett tips på att motarbeta den frost som bråkar med blommorna på vintern. Nämligen att blanda upp jorden med grus så den inte är så kompakt. Då slipper frosten inte på rötterna lika lätt. Hmmm, borde jag göra nåt åt den saken...

Roligt i alla fall med två nya blommor att projekta med i höst :)!