Blåklocka på gång

Mitt på grusgången, bara en knapp meter från plattorna framför trappan vid ytterdörren. Hur många gånger har jag trampat på den? Eller har jag lyckats gå bredvid? 

Och då har jag ju ändå otaliga gånger i sommar tagit en tiominuters fågellyssningsstund där på gången och dragit opp lite diverse ogräs, maskros, syra, groblad, trampnate och sånt. Men tydligen inte sett den här eller irriterat mig på de spretiga stammarna, fast jag ibland uttryckligen koncentrerat mig på att få bort de pyttesmå grästuvorna som brukar finnas där, med ett eller två spröt med frövippor på.

Jag blev glad åt blåklockorna. Men insåg att jag säkert kommer att trampa på dem nästa gång jag kommer hem från jobbet. De är ju mitt i. Så jag plockade upp båda och satte i vas där inne. För ifjol gjorde jag nåt liknande och konstaterade att blåklockor håller länge i vas inne. Och knopparna slår ut. 

Det är ju det där att jag får dåligt samvete om jag råkar kapa en liten blomma när jag slår med lie. Så i stället för att låta det gå, sak samma, så kan jag plocka in i en liten vas, en stund. För att glädja mig åt blomman åtminstone för en liten stund.

Det är helt förståeligt att det kommer upp blåklockor där på gången. I gräsmatterutan bredvid finns det massor, och de blommar sen hela hösten. Ser nog skräpiga ut sen, de som får långa skaft, men vaddå, jag ser också skräpig ut :).

Okej, nog svamlat om en liten blåklocka, men de är fina, och jag gillar att kolla in såna där små saker. Som lilten plockade jag in fina stenar, det har jag försökt sluta med, jag är ju trots allt nästan pensionsfärdig, men förundras över små underverk kan man ändå.

Ha det gott, ta vara på naturens under, i smått och stort!