... inte alls rensat den delen av trädgården än i år. Ingen annan del heller, föresten. Låter det hemskt?
Jo, det är kanske hemskt. Men dels tycker jag det är bara jobb med att klippa och rensa. Har man rensat en del så ser nästa del skräpig ut och så håller det på i all oändlighet. Dessutom tar det ett tag på våren innan man ser vad som faktiskt överlevt vintern. Och så finns alltid risken att man rensar bort nåt som man egentligen väldigt gärna vill ha kvar.
Till min hjälp har jag ju då alla artiklar och inlägg i olika medier om att man ska låta bli att klippa gräset för krypens och flygfänas skull. Jag säger dessutom, för de vilda blommornas skull, som aldrig får visa sin prakt i en välansad trädgård. Nu har jag möjlighet att hitta nya sorter och spara både lite prästkrage och blåklocka. Tills någon får för sig att också dessa är invasiva arter. Vem vet när vi är där.
Lupinerna blommar nog också här. Men jag är inte så snäll med dem mera. Även om jag egentligen inte bekämpar dem. Så länge de inte sprider sig till åkern eller skogskanten så... Men de är nog ettriga och envisa.
Balsaminerna, de som jag för många år sedan planterat där i skogskanten, fick ryka. Eller de förhindras nog så gott det går att blomma och fröa, eller ens komma upp. Jag täcker över dem så gott det går och river upp.
Men på gräsmattan har några runda "buskage" med johannesört dykt upp. Nu har jag inte ännu testat om det är äkta sådan eller någon annan släkting. Men än så länge får de vara, om de inte tar över hela gräsmattan. Skulle väl tro att det är ganska lätt att minska på beståndet om man tycker, för de verkar hålla sig i klunga.
Sen är det ju maskrosorna som jag har dragit opp planta för planta och rensat gräsmattan på dem, för de ser ju väldigt skräpiga ut efter blomning. Men den del jag rensat är bara ca en tredjedel av gräsmattan, så ingen utrotning här (som om det skulle vara möjligt).
Blåklockorna vill jag gärna ha (än så länge) eftersom de kan ge vackra blåa blommor ännu efter de första frostnätterna på hösten.
Det som jag nu håller på med, med vanlig sax i handen, är att klippa bort gräsblomningen som ju snabbt ser gul och ful ut (torr) och eftersom allt blir så spretigt då. När jag klippt bort de långa grässprötena så ser ju gräsmattan nästan klippt ut, trots säkert 15 cm:s "stubb".
Jag friserar alltså bara lite. Fuskar. Som med allt annat.
Såg en reel på instagram där det sades att man ska göra sig av med sånt som gör att huset ser skräpigt ut. Som illustration till den texten var det frun i huset som slängde sig själv i soptunnan.
Så sant.
En annan text jag såg: Om huset är råddigt och ostädat, var så mycket som möjligt ute i trädgården så gör du inte huset mer råddigt. Så sant.
Sommaren är väl till för att vara ute så mycket som vädret tillåter. Till och med nattetid då och då, medan nätterna är så ljusa som de är nu. Tids nog hinner man sitta inne i lampskenet.
Men var och en gör som man vill förstås. Vissa dagar sitter jag också bara inne fast det är hur fint som helst på utsidan.
Nu vet jag inte vad den här texten gör för nytta. Men jag tyckte det var tid att skriva nåt i alla fall. Förra inläggets stickning har inte kommit så långt, men ett nystan till har jag stickat opp. Det är ju en sån där "sitta i telefonen och ha syjunta"-stickning, så det är ingen brådska.
Hoppas ni hittar ett bra sätt att ta tillvara sommaren som är. Nu är nu, morgonen vet vi inget om.
Ha det gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar