Jag råkade se i en tidning vid morgonkaffet idag att det var just kommande veckoslut som den "världsomfattande" fågelskådningshappeningen sker. I tidningen fanns det en helsida med bilder på de vanligaste fåglarna man kan få syn på i januari i våra nejder. Man kan alltså gå in på BirdLife:s hemsida och avge rapport. De sammanställer sedan alla uppgifter de fått in och använder dem också i forskningssyfte.
Nåja, jag har alltid varit intresserad av fåglar, något jag fick med mig hemifrån, där det bl.a. några gånger förekom halvnattliga exkursioner ut i skogen just när tjädern började spela på våren... Lite speciella minnen. Men intresset gör att jag alltid har en kikare till hands, inte för att kolla in grannar, men för att kolla in fåglarna vid fågelbordet utanför köksfönstret. En fågelbok finns lika nära till hands för att kolla in om jag gissade rätt.
Igår skrev jag på ett tidningshörn på köksbordet, just innan jag rusade iväg till jobbet: "tofsmes :)!" Bara för att arbetsbestyren de följande timmarna inte skulle radera ut minnet av den söta skönhet jag såg där ute.
Jo, jag vet att det inte är någon sällsynt fågel. Men det är faktiskt första gången jag upptäckt den, identifierat den med hjälp av kikare och bok, på egen gårdsplan. Små glädjeämnen ska inte förkastas...
Så söt med sin tofs, så liten bland alla de andra små mesarna och finkarna.
Det jag ju också iakttar med jämna mellanrum är att det är svårt att få syn på en vanlig gråsparv. Däremot finns det massor med pilfinkar, som ju liknar väldigt mycket gråsparven men som ändå har en markant skillnad. Den skillnaden syntes också tydligt på tidningsuppslaget om fågelbongningen.
Nu är jag ingen fanatiker, men jag matar fåglarna hela vintern (fast det också blivit dyrare...) och som sagt, gläds åt att se de små må bra. Jag har ju också lagt ett ordentligt hönsgaller runt matplatsen så att inte våra katter så lätt ska kunna fånga byten där. Katterna har nog synts där inne nån gång när det varit höga snökanter att hoppa från, men de är inte lika smidiga i språnget över gallret, så fåglarna hinner ta till flykten och katterna tröttnar på att försöka. Jag har också sett en katt ligga på insidan av gallret för att försöka lura fåglarna att han inte finns där, men efter vad jag har sett så har det inte lyckats, och katten har återigen tröttnat.
Men jag blir också glad när jag nån gång får sällskap vid påfyllandet av fågelbordet av nån svartmes som inte bryr sig om att jag är där. De är så gulliga.
Nu har jag ju nog pratat tillräckligt om det här. Ville bara få sagt det där med bongandet och tofsmesen och naturen och små glädjeämnen.
Önskar er ett bra avslut på januari och så går vi mot våren!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar