Fin och stämningsfull, lysande och glad, samtidigt ledsen men eftertänksamt tacksam för det som varit...
Allhelgonahelgen var mörk och ruggig men ändå varm och ombonad.
Sorg och gråt bland värmande minnen... och saknad.
Jag läste ju om NaNoWriMo (National Novel Writing Month) som hålls nu i november. Många är med till och med flera år och registrerar sig till att försöka skriva 50000 ord på en månad, november.
Det här tyckte jag lät lite intressant, och jag hade inget begrepp om hur mycket 50000 ord är, eller hur mycket man borde skriva per dag för att hinna.
Jag registrerade mig inte, vilket nog är tur, för 50000 är så mycket mer än jag trott.
Min tanke var i stället då att för mig själv börja skriva som om jag var med, alltså sikta på de där 50000 orden inom november. Så jag började. Vad skulle man skriva om, var ju första problemet. Nån lättsam novell med nåt glättigt tema fanns inte överst i mitt huvud just nu.
Jag började så där tveksamt skriva om det som hänt det senaste halvåret, sorg och saknad, men jag märkte redan första dagen att det där med 50000 är nog ouppnåeligt med det temat på en månad.
Jag kom väl till 400 ord den första sessionen. Visst satt jag bara en kort stund, men tankarna måste ju också hinna ordna sig vartefter, eftersom det inte bara var fantasy eller nonsens jag skrev, så det tog tid, och jag måste också låta mina känslor hinna ikapp mig vartefter orden kom.
Nej, nån novell blir det inte denna november.
Men det ordnas tydligen varje år så kanske nästa år?
Kul grej hur som helst, om man är det minsta intresserad av att skriva, att testa för "publik" och skriva lite mer på riktigt, innan man ger sig i kast med att ge ut en egen bok...
Nåja, terapi är det för min del, där är det huvudsakliga.
Skriva, skriva, skriva... läsa om och om igen, sätta komma, eller ... någon gång sätta punkt och märka nu kan jag gå vidare till nästa mening. Och efter en stund märka, nej, jag måste ta det där en gång till, det var inte slutbehandlat i mitt huvud än... kan inte lämna det...
Det jag märkte när jag skrev ärligt var... jag hittar inga ord som är tillräckligt talande, tillräckligt fulla av innehåll, som skulle beskriva det jag vill berätta... Orden är fattiga.
Så kanske jag sätter punkt nu också, men vi fortsätter...
Och önskar er en bra fortsättning på veckan! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar