Fem famnar ved och fyra ljus...

 

... i allhelgonatid.

 

Solen sken så vackert så det var en fröjd att i sakta mak plocka famnen full med ved och bära ner dem i källaren. Där får de torka lite till innan jag använder dem.

 

Fem famnar är inte mycket. Eller det beror ju på hur stor famn man har.

Till min förskräckelse märkte jag att jag fick mjölksyra redan efter två famnar, va?

Jag plockade med höger arm och radade dem på vänster arm. Det var naturligt. Då har jag höger hand fri till att öppna dörrar, till att stöda mig när jag ska nerför källartrappan.

Vänster arm verkade van att "låsa" sig i bärläge, hade bra grepp om vedträna, allt i balans.

 

Men mjölksyran gjorde att jag tänkte på min liksidighet.

Så nästa famn skulle jag plocka tvärtom. Plocka med vänster, rada i höger arm.

Men oj, vad det var svårt!

För det första: hur höll jag vänster arm för att få en så bra vedbärar-arm? Redan första vedträet måste ju radas rätt. Jag måste göra början på vänster arm för att registrera hur jag höll hand och fingrar och hur jag balanserade.

 

Men jag skulle lyckas, menade jag.

Det blev nog en mindre vedfamn i höger arm än i vänster. Jag vågade inte riskera att jag inte klarar av balansen och tappar dem i något skede... den som nån gång fått ett vedträ sådär passligt på foten vet vad jag menar...

 

Men visst gick det bra.

Förutom att handledaren, väggstödet, vad man ska kalla det, i källartrappan, fanns på höger sida. Så det stödet var jag utan. Jag fick nöja mig med ett vagt moraliskt stöd från väggen.

 

Okej, svammel svammel.

Men intressant att testa hur liksidig man är, eller rättare sagt, hur oliksidig.

Sägs vara lite bra för hjärnan också att byta sida ibland.

 

Nå bilden då?

Jo, jag plockade opp ur rabatterna fyra gamla trädgårdsljus som inte längre fungerat. Jag har nog putsat av dem något år tidigare och eventuellt bytt batteri,  men nu hade de nog sagt upp kontraktet.

Så jag tänkte sortera dem i soporna, batterierna skilt förstås, och så...

 

... gick funderingarna, om jag kunde använda dem till nåt annat, åtminstone rören, till att placera ut andra prydnaderna på nåt ställe i trädgården... och de där genomskinliga kuporna, de är ju precis som skålar, om man kunde fylla dem med nåt vackert...

 

Så nu ska jag putsa opp dem och se om de kommer till återanvändning så det är bara batterierna och själv lysglaset som ska i soporna...

 

Har ingen konkret idé ännu, men det kostar inget att ha ett litet trevligt projekt i tankarna som får hjärnans hantverksgrå att glöda lite extra.

 

Slutfabulerat för denna gång.

Önskar er en skön helg, med tid att pausa, att göra nåt ni mår bra av, att vara... människa...

Ha det gott! :)