... kom jag att tänka på när jag såg den här bilden.
Eller: här kan ingen ta sig in obemärkt. Men ingen har heller försökt. Som tur är... eftersom ingen har varit hemma...
Det här var synen när jag kom hem från jobbet en dag (någon vecka sen, minns inte när).
Snön hade virvlat runt hela dagen och infarten till gården som i vanliga fall är en rejält bred väg, hade krympt ställvis tack vare att halva vägen var täckt av en ca 70 cm hög snödriva, med vacker mjuk kant som bara en envis vind från sidan kan åstadkomma med kall snö... Det är mjuka former.
Men när jag lämnade bilen ute vid stora vägen (vågade inte försöka köra igenom drivorna) och tog mig in på gården genom drivorna märkte jag hur skarpa de egentligen var, det hade packats snö ganska rejält.
Bra motion att pulsa genom snön.
Och bra motion att skotta undan så man fick in bilen på gården.
Tur att snöskyffeln stod vid dörren och väntade och inte var nersnöad nånstans...
Vad är det då för vits att skriva ner det här?
Ingen aning :).
Vinter är vackert.
Snö är vackert.
Drivor är vackert.
Kall himmel är vacker.
Som ikväll när vi var vid stallet.
Det var ca 12 minusgrader när vi for dit. Och solen gjorde att man tyckte det var varmare.
Men nästan fyra timmar senare när vi kom hem var det minus 20 grader...
Lite bitande nog, speciellt som jag hade gått så intensivt med hästarna att jag fått lite för varmt, handskarna hade blivit svettiga och plötsligt frös de till is... Inte så kul...
Men härligt med uteliv.
När man har varma kläder och håller sig i rörelse.
Trots att det var minus 28,5 grader i morse så har det nog droppat från taket på solsidan idag.
Så våren är på kommande hörni! :)
Det är bara det att dropparna fryser till is genast så det blir otrevliga is-åsar på många ställen.
Se upp så ni inte halkar!
Håll er på fötterna!
Ha det bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar