Nä, jag överlämnar nog åt någon annan att fixa den saken. Från egen skog. Jag nöjer mig med att titta och beundra :) på väg till och från jobbet alltså.
Senaste inlägg om nonogram kommenterade jag sen att jag nästan ångrade min positiva inställning till de japanska bildkryssen. Det som kom i förrgår i reklambladet var nog inget lätt ett.
Jag brukade nog få dit ett par rader genast jag ser på det, men nu lade jag ifrån mig tidningen och tänkte nä, jag borde inte ha skrivit det där, nu får jag skippa, sluta med den här hobbyn, det blir för svårt...
Men skam den som ger sig.
Tänkte att jag ska väl ge det en chans till i alla fall.
När jag inte är stressad. Inte för trött.
Och nu sitter den där.
En sorts hund, kanske schäfer, som sitter vackert med öppen mun som hundar ofta gör, och flämtar.
Ska bli intressant att se facit nästa vecka hur den verkligen ska vara.
För jag fick först fixat kroppen och anade en katt, en kanin, eller dylikt som satt upprätt.
Men sen fick jag till en käke.
Till slut gjorde jag som man inte ska göra, började gissa mig till nåt.
Och det var då som felen kom.
Så hunden har nog en sned, förvriden käke i min version.
Men det är en hund.
Tror jag.
Det kan vara en katt också, som sitter med huvudet på sned.
Eller... hmm...
Nåja, min hals/nacke är förvriden också, tack vare den koncentrerade ställningen när jag kollade siffror och rutor, då det är så smått och ögonen redan började bli trötta.
Men jag har lärt mig nu, att fast det ser helt hopplöst ut, så finns det en möjlighet att få en början åtminstone, och då är det svårt att sluta förrän man har ett resultat. Även om det är förvridet.
Önskar er en bra inför-julen-vecka, hoppas ni hinner slöa och njuta av inför-julen-tankar.
Vad var det nu prästen sa på julgudstjänsten i byn idag?
Han kommer, han går inte bort...
Det är jul det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar