Välkommen till mitt hobbyrum!
Ursäkta råddet... mitt huvud är ännu råddigare :) och fullt av idéer och tankar.
Varsågod, här är en stol att sitta på.

Du kan ta katten i famnen i stället, eller lyfta ner den.
Hoppas du trivs!

torsdag 25 augusti 2016

Stickade loppisfärger.
En utmaning kvar: att få den klar. Och då menar jag inte bara att sy ihop och fästa trådar, som ju annars brukar vara det tråkiga jobbet med stickade tröjor...
Nej, det är ärmarna.
Jag har stickat på rundsticka det mesta, så inga sömmar just än, bara de korta axelsömmarna då.
Och nu har jag plockat upp maskor för första ärmen, på rundsticka.
Men att få det gjort.
Det är andra försöket med ärmbredden. Första försöket gav en alldeles för vid ärm, den ska ju va lagom, ju! Hur får man det?
Jag har ju alltså inget mönster.
Och garnet är hopplockat från olika missionsloppisar från olika besök över ca två år kanske... ett nystan här... ett nystan där... osv. Garnen är av lite samma stil, såna där oregelbundna garn, eftersom jag tycker jag stickar ojämnt och inte vill att det ska synas att det är mitt fel att det blir ojämnt resultat :)!
Fåse om den blir klar.
Hade planerat den till den här sommaren.
Men det börjar bli sent.
Sticksömmen hamnade så snabbt på hyllan när det blev sommar, utevarande, trädgård, stall, ridläger osv osv. Och samtidigt en hel del mer arbete än jag tänkt mig...
Men jag har börjat snegla på den nu igen. Så kanske till nästa sommar?
Borde bara få den undanstökad nu.
För jag har lite annat missionsloppisgarn av tunn yllesort som jag gärna skulle fixa ett par benvärmare av, eller kanske nåt trevligt att slänga över axlarna på jobbet... Ja, det skulle vara nåt, undrar om jag hittar nån idé som känns som jag...
Men först alltså sommartröjärmarna...
En verklig utmaning när det är höst ute!
Ha det gott!

lördag 20 augusti 2016



Den här bilden har jag haft väntande i ett utkast ett helt år, faktiskt.
Nu plötsligt är den aktuell. Hur blev det höst så snabbt?

Vad jag gillar dimman!
Bara man inte behöver köra på livligt trafikerad väg, förstås.

Jag som på nåt sätt hade planerat att göra så mycket i trädgården i sommar, under de varma shortsdagarna och sena kvällarna med bara lagom mycket mygg.

Nu är det plötsligt slaskig blåbär i skogen kvar, lingonen lyser röda, svamparna sticker upp här och där och hallonen ramlar nästan av busken bara man går förbi.

Men nåt har man väl fyllt dagarna med ändå?
Jag hade inget konkret projekt i trädgården, men nåt lite ommöbleras hade jag tänkt mig.
Nåja, det hinner man med ändå tills frosten förstenar marken. Så ingen panik.

Men annat då?

Hmm, tog en liten loppisrunda igår. Garnnystan fastnade i min hand. Vad jag gillar dem.
Hittade en komplettering till min färggranna tröja, ett litet vackert nystan med ojämn struktur.
Borde få tröjan, som ju faktiskt var tänkt som en sommartröja, färdig nu innan det blir dags att sticka benvärmare och sånt :).
Hittade också två nystan alpacka i olika nyanser, och två andra nystan med liknande struktur men utan banderoll (vet alltså inte vad de är, känns lite ylleblandat). De tänkte jag dela på två, som jag brukar, och kanske fixa just nya tunna, smidiga benvärmare, alternativt strumpben, i jordnära färger...

Hösten är definitivt min årstid, även om man vid den här åldern också tänker: oj, hur ska man orka alla gråa, mörka, kalla dagar tills det börjar ljusna igen i januari!

Först väntar vi på höstfärgerna!! :)

torsdag 11 augusti 2016

En porslinsknut...
... eller jag menar en knut målad på porslin...
... får illustrera mitt humör idag.
Mitthobbyrum har en telefon som blivit gammal, tydligen, orkar inte med flera påminnelser, bilder, sparade meddelanden osv... och ändå är den bara ca 4 år...
... den bara blinkade yrvaket, pipade ett par gånger, och sa tack och hej...
... och där finns som sagt meddelanden, bilder, minnen...

Dags att vända blad?
Glömma det som man ändå inte minns, lösenord och sånt man haft krypterat nerskrivna i telefonens minne...
Glömma vad man velat påminna sig själv om.
Nu är det dags att själv minnas vad man brukar glömma.
Och vad man trott att man inte skulle klara av att minnas själv, utan påminnelse.

Jag känner mig som ute på sju famnars vatten.
Och det är inte på grund av det envisa regnet.

Det blir trots allt nödvändigt att skaffa en ny telefon, eller hitta nån bättre begagnad nånstans i husets lådor.

Porslinsknuten ser rätt regelbunden, mjuk och fin ut. Inte alls sådär hårt tilldragen som knutar kan vara, som man knappt orkar försöka få upp. Återstår att se hur den reder upp sig. Nu är det sen kväll, men i morgon behöver jag få fixat en ny telefon så jag kan ha kontakt med omvärlden under veckoslutet...

Kanske det är dags att börja minnas, så man inte blir minneslös... då hjälper det inte mycket att ha en fin telefon i handen... om man inte minns hur man ska använda den...

Mitthobbyrum kanske borde söka fram en sticksöm...

onsdag 27 juli 2016

Katt på gammal ved-mjöl-hölåda...
... eller i nutid kunde den vara en låda för förvaring av trädgårdsmöblernas sittdynor.
Men det är det inte.

Jo, katt-pojke är det.
Och gammal låda är det också.
Innehållet har kanske varit mjöl till kor.

Katterna gillar att sitta på den.
För det ger lite bättre utsikt.
Och så är den varm.

Eller kanske också sval, vilket är det mest eftersökta nu, när temperaturen ute är mellan 25 och 30 på plus.

Igår inföll sommarens varmaste dag, kanske, och härligaste kvällen för cykeltur.
Det var planerat ca åtta kilometer.
Men två timmar senare stod vi hemma med 35 km på mätaren!! :)
Tur att vi tog åtminstone en vattenflaska med...

En gång per sommar behöver man göra såna där turer.
Så man känner det är sommar :).

tisdag 26 juli 2016

Hö eller halm?

Jag hade tänkt mig hölador förstås.
Men jag trampade i klaveret när jag målade skålen med "hölador" mitt bland "porslinskurstanterna" som alla sedan ungdomstiden varit vana med jordbruksarbete från morgon till kväll och lite på sommarnätter också och bestämt påpekade att det nog var halm det där, för hö är inte så gult... :).

Så jag fick låta dem bestämma och så var det halmlador... låter inte lika bra, men låt gå, alltid går det att ha några mariannekarameller i skålen, eller kanske de där fantastiskt goda minimarshmallowsen som man så gärna äter alltför många av... Och nej, det här inlägget är inte heller sponsrat av någon godistillverkare :)! Det går lika bra med sockerbitar till kaffet... eller nötter... Har ni blivit snål på nåt nu? Förlåt så mycket, drick ett glas juice eller nåt annat hälsosamt, eller ät en plommontomat, en annan av sommarens fröjder... inte ur egen trädgård då, men butiken har en hel del fint utbud...

Verkar mina inlägg råddiga så skulle ni bara veta hur mitt huvud ser ut :)!

Jag har inte skrivit på länge så nu är det lite rörigt i utflödet tills saker och ting hittar sin rätta fil att köra på...

Ha det gott!

måndag 25 juli 2016

Hur det gick när gräshoppan Grels skulle bilda en orkester/Kuinka kävi kunHeino heinäsirkka halusi perustaa orkesterin
... och nu undrar ni kanske om jag gör reklam... det är ju aktuellt med debatter om hur man får göra reklam i bloggar och så... men det man tycker om får man väl berätta om... helt utan att få något i gengäld så att säga... delad glädje, att läsa intressanta böcker, kan väl ge dubbel glädje... eller hur man ska säga... jag är lite förtjust i de här små böckerna :)!
 
Gräshoppan Grels är en lite charmig typ... och lite häftiga äventyr ryms med, lite kärlek och ja, det är bara så trevligt att läsa, att fantisera om hur det gick till när vindarna blåste rätt väg så att en del småkryp kom sig på resa... :)... ja, nu är det en tid sen jag läste den boken, men jag minns jag stannade upp ett tag mitt i och funderade, kan det ha gått till så i verkligheten? :)
 
Småkryp alltså. Barn i en viss ålder är ofta fascinerade av småkryp. De kan helt lugnt ta upp en myra i handen, låta den vandra omkring... (helt utan den rädsla jag har som minne från liten när jag under höbärgningstiden fick en flygpissmyra (vad heter de egentligen?) som kröp sig in i min armhåla och bet mig där och det sved något helt fruktansvärt, i den svettiga höbärgningsvärmen... mamma trodde någon hade spetsat mig på en högaffel i misstag, vi var många och ibland blev det trångt kring det torra höet...). Nåja, barn alltså, de kan också plocka upp en "hu, så hemsk" spindel och låta den rusa omkring på handen och skratta förtjust över de långa spretiga benen...
 
I de här böckerna av Ursula Vuorenlinna (ovan bilden igen från Adlibris.com där jag hittat fler av hennes böcker och där det är lätt att beställa ifall inte ens "egen" bokhandlare har tagit hem boken man vill ha...) förekommer flera olika småkryp, inte bara myror och gräshoppor och spindlar...
 
Någon av hennes böcker har dessutom illustrerats av dagisbarn, lite kul grej det också.
 
Va? Vad det har med mitthobbyrum att göra? Jo, läsa böcker kan vara väldigt bra i hobbyrummet, inspirerande, roligt, sorgligt, lärande, underhållande... Men det är kanske själva skrivandet som ännu mer passar i mitthobbyrum. Det finns ett antal påbörjade historier i små häften... och ännu fler påbörjade historier i mitt huvud...
 
Nåja, nu ska här göras nåt annat... kanske dra upp en brännässla i en blomrabatt eller hitta en pensé ute i gräsmattan och rädda den till nåt säkrare ställe där jag kan få se vilken färg den är... :)... Ha en god fortsättning på dan, kvällen, natten eller morgonen... vilken tid ni nu råkar titta in här :)!
 
Och så var det ju de här tvåspråkiga böckerna, man kan läsa på finska eller svenska, hur som helst! :)

söndag 24 juli 2016

Blir det mycket äpplen? ... kan man fråga sig när man ser den här bilden.
Dags att göra rum i frysen alltså?
Men nä, det behöver inte alls stämma. En hel del av de små små äppelkarten har nog trillat ner redan innan de var mer än en centimeter i diameter. Men visst finns det en hel del kvar på trädet.

Sen kan det ju komma en massa småkryp som förstör skörden förstås.
Och det vet man inget om än.

Muurahaiset pakosalla/Myrorna på flykt

(bilden från adlibris.com)

På tal om småkryp så har jag just läst en sprillans ny tvåspråkig bok om myror på flykt. Den riktar sig nog till barn, men innehåller så många trevliga poänger och finurliga praktiska lösningar som också vuxna kan ha roligt åt. Innehållet är egentligen allvarligt, översvämningar tvingar myrorna att fly hemifrån. Med allt vad strul det kan medföra. Och vissa får ta emot och hjälpa en del av flyktingarna i sitt eget hem, i sin egen skog... så aktuellt, och ändå vet jag inte om den verkliga flyktingkatastrofen fanns med i baktankarna när författarinnan Ursula Vuorenlinna skrev boken.

Det som är speciellt med den här boken, och de andra småkrypsböcker Ursula Vuorenlinna skrivit, är att man kan välja språk, bara att vända på boken! Svenska eller finska?
Och så bilderna sen! Så enkla och enfärgade, men så otroligt fina! Tittar man lite närmare så ser man en liten prick nånstans i ett myransikte som gör att just den myran blir så personlig! Victor Bäck har verkligen lyckats med sina illustrationer! Man hade önskat sig fler, just för att de är så speciella.

Samma författare har också skrivit om gräshoppan Grels, och den här nyaste boken har ett par föregångare där man får läsa om hur det hände sig att den ena Myran flyttade ut ur sin stack och bodde själv, och hur en annan Myra råkade ut för en olycka och blev rullstolsbunden... Fascinerande historier... på vilket språk man vill :)!