Välkommen till mitt hobbyrum!
Ursäkta råddet... mitt huvud är ännu råddigare :) och fullt av idéer och tankar.
Varsågod, här är en stol att sitta på.

Du kan ta katten i famnen i stället, eller lyfta ner den.
Hoppas du trivs!

söndag 28 maj 2017

Bakrutan är tassig...

... alltemellanåt, när man ska köra iväg på morgonen till jobbet och solen avslöjar vem som tagit en joggingtur över bilen...

Det har inget med mitthobbyrum att göra egentligen.
Annat än att katterna i allra högsta grad är med på ett hörn när jag slår mig ner nånstans för att handarbeta, lösa korsord, pyssla med nåt...

Och så saknar jag kattassen i stenpartiet.
Kattfoten heter det nog, jag vet.
Den klarade sig inte många år, jag tror jag hittade den på ett loppis en gång. Och den blommade vackert ett par år.

Det är mycket som inte klarar min urusla skötsel.
Jag lämnar dem oftast åt sig själva, klarar de sig så överlever de (vilken logik!) och så behöver jag inte bekymra mig om dem sen, de bara gläder mig år efter år.
Men det är inte så många blommor som är såna överlevnadskonstnärer.
Fåse vilka blomplantor som jag ska testa i sommar?
Antagligen blir det nån, även om jag inte just nu söker nåt speciellt.

Hörni, jag hör av mig när jag hittar nåt! :)
Hur som helst såg jag att klematisen är på G, så nån har överlevt den här vintern!

Ha det gott!

tisdag 23 maj 2017

Upprepning av gammalt terapiarbete...

... kan man faktiskt säga...
Det kunde bli en hel seriestrip om man vill, nåt i denhär stilen:
 
Det var en gång ett par byxor av lite bättre kvalité från den tiden det inte passade sig att gå omkring med jeans på jobbet om man hade lyckats få vikariat på bank. Då var ett par vagt grårandiga stilrena byxor i nån sorts ylleblandning alldeles perfekt. Först antagligen till nån julfest, men sen vintertid på jobbet.
Inte för att jag minns så noga, men nåt i den stilen.
 
Sen passade inte byxorna så bra helt plötsligt, och de hamnade i skåpet för nåt år, men jag kunde inte slänga dem, det var ju rätt bra tyg och ylle dessutom, kanske man kunde...
 
Så blev det en tid när jag gillade att ha västfunderingar på mig i alla möjliga former och färger och voilá passade tyget alldeles perfekt att göra om till en väst. Det var stadigt tyg, lätt att hantera, men ändå väldigt mjukt, och varmt.
 
Benen blev två framstycken och så två bakstyckeshalvor som jag sydde ihop med en rak söm mitt bak uppifrån och ner.
Men eftersom delarna blev snäppet för smala för att räcka till, så virkade jag en smal remsa på båda sidorna med svart bomullsgarn, lite spetsaktigt, och så virkade jag runt hela västen ett par varv först med fastmaskor och sen ett varv med nån sorts enkel spetskant, luftmaskbågar kanske.
 
Så hade jag då en varm väst "många" år framåt. :)
 
Men väst-tiden tog slut, och västen hamnade i en påse. Tillsvidare.
Tills jag skulle städa undan lite gamla kläder och hittade den, och förundrade mig än en gång över det stadiga tyget som inte alls tappat form eller fått noppor eller nåt. Det kan man ju inte slänga, även om västen inte riktigt passade längre.
 
Så nu har jag repat upp den smala virkade spetsen i sidorna, kvar har jag västdelarna endast hopsydda vid axlarna, virkade runt ett fastmaskvarv.
Återstår att se om det blir nåt mer, och vad i så fall.
En väst helt klart. Eller inte. Men hurudan? Eller nåt helt annat?
 
Terapi? Javisst :)!
 

måndag 22 maj 2017

Vaxduk är rörig bakgrund...

... när man ska fotografera. Och det är antagligen ett stort misstag om man vill ha ett bra foto.

Men nu är det ju så att det är fråga om att använda rester.
Det köptes nämligen en ny vaxduksbit till stora köksbordet, och oj, va det är svårt att hitta ett motiv som man gillar!
Nu var det här inte heller det ultimata, men så nära man kunde komma för en billig peng, utan att sätta ner en massa tid på att söka, och för att få nåt nytt fräscht på bordet tills vi skulle få en gäst i huset ett par dagar.
Sommarmotivet är inte heller fy skam.
Stenar har jag alltid gillat och träpinnar har jag plockat in i farstun till ett stilleben, så allt verkade vara lämpligt. Utom texten då, konstigt att det ska måsta finnas text på en duk. Lika störande som att alla bra klädmodeller har en besynnerlig text som man antingen inte förstår eller så betyder det nåt halvt märkligt.

Nåja, stenar och träpinnar är strandmotiv, sommarmotiv, och eftersom vaxduken var billig så antar jag att den inte håller i vardagligt bruk (armbågar, skolböcker, tidningar, reklamblad med kraftig tryckfärg, pennor, telefoner, laddningssladdar...) så värst länge.

Hur som helst. Köksbordet är runt, vaxduksbiten var rektangulär, rest = fyra hörn.
Vad gör man av det?
Inte stora bitar. Då blir det en liten sommarväska som tål lite regn :).

Ja, nu kändes det inte riktigt behagligt att tänka sig en väska av vaxduk, men vi ska se om jag lyckas blanda bort den känslan med lite jeanstyg (foder) och lite bomullsgarn och jag vet inte riktigt än hur det blir. "Färdig"-bild kommer kanske sen.

Roligt att göra nåt av ingenting, så att säga.

söndag 21 maj 2017

Garnutredningen IRL...

Hej, ni garnutredare och andra... :)

Minns ni den jättefina teckningen jag hade för några inlägg sedan? Den här:

 
... och oj, nu märker jag hur mycket tydligare skissen egentligen  är jämfört med fotot :).
 
Nåja, tänkte bara visa att jag inte ljuger :). Fotot är dåligt av följande orsak (och jag har sagt det förr, att det beror på att jag är lat eller obekväm med teknik, sladdar och sånt...): Jag fotade med telefonen, men orkade inte föra över till datorn, lät laptopen fota min telefon istället och så redigerade jag bilden så inte mina fingrar som håller i telefonen skulle synas så mycket... de är inte fina vårdade lackade visa-upp-på-bloggen-naglar.
 
Sak samma.
När man sysslar med sånt som garnutredning inomhus (skrev ju tidigare att jag helst gör sånt utomhus, repar upp gamla stickningar, förutsatt att det inte är storm, regn eller fyra katter runt mig som är på lekhumör) skulle det vara bra med en luftrenare kanske, som filtrerar bort det finfina dammet som man inte får bort med dammsugare... eller nåt. Och då kan man ju kolla på luftmiljöbutiken.se , som jag skrev om i förra inlägget, vad de har för modeller, eller nån annanstans på nätet... eller i en riktig butik.
 
Men det är ju så roligt det här med garn!
Stod just och plockade bort ett par vintertröjor ur skåpet (det är verkligt vårvärme ute nu!) och den ena funderade jag skarpt på att slänga, den har blivit väldigt noppig, den är köpt billigt, den är extremt elektrisk, och jag "hörde" billigt-garn.net:s röst "naturgarn är bra att återanvända" men det här var ju allt annat, 100% akryl och som sagt sprakande även på sommaren - rena åskvädret - hu!
 
Så jag motstod frestelsen att återanvända, men färgen var min mossgröna favorit, så jag ska se om jag hittar på nåt vettigt med den om nåt halvår eller så :). Den åker upp på vind tills höstvindarna börjar anas.
 
Minns nu helt plötsligt att jag har en sommartröjehalva nånstans som jag verkligen borde komma vidare med, inte för att den blir klar till sommaren, men det är kanske lite mer motiverat att sticka sånt på våren-sommaren än stickasockor, även om jag upptäckte stora hål på mina favoritstickasockor idag...
 
Önskar er en bra dag med åtminstone en fylld plupp med garn/tyg/pyssel idag :)! (mer om det senare...)

tisdag 16 maj 2017

Luftkonditionering i växthuset...

... lär vara väldigt viktigt, lärde jag mig på en kurskväll om småskalig odling för nybörjare.
(Och nu ska här skrivas om luft, enligt en idé från Luftmiljöbutiken (luftmiljobutiken.se) ...)

Ja, jag minns inte riktigt vad kursen hette, men jag minns hur föreläsaren var noga med att poängtera att även om det skulle vara varmt i växthuset så måste huset vara konstruerat så att luften kan cirkulera, t.ex. med en automatisk taklucka som regleras av temperaturen där inne.

Man kan ju inte jämt springa ut och kolla och justera cirkulationen. Som vädret har varit nu i vår med iskall blåst, mulet och plus 5 grader varvat helt plötsligt med jättevarm sol och 20 plusgrader vid väggen. Hur svårt skulle det inte vara det där med jämn temperatur?

Det har blivit allt vanligare med luftvärmepumpar också i bostadshus - bra luft är väldigt viktigt - var och varannan har en mer eller mindre synlig låda på väggen, och så är det bara att vrida på ratten sen när hela släkten kommer på besök och det plötsligt blir 10 grader varmare runt kaffebordet än det känns bekvämt att ha.

Rätt smart uppfinning. Varmluft eller sval luft, välj vilket som passar. I caféer har jag också stött på den lådan, där kan ofta stora fönster som tar in all sol ge jobbig inneluft om det inte finns en "låda på väggen" som justerar det hela automatiskt. På jobbet sitter jag bredvid en låda, och ibland händer det att jag i misstag slänger en mapp på fjärrkontrollen och det hörs ett pip och en liten lucka öppnas... oj, vem satte på fläkten? :)! )

En annan väldigt behändig uppfinning är luftrenarna som har speciella filter som minskar på antalet störande partiklar i inandningsluften. En sån skaffade jag för nästan fyrtio år sen när jag bodde i en liten etta och just hade fått besked från allergitestet att jag hade bl.a. dammallergi.
Jag trodde åtminstone att det hjälpte en aning, så jag inte behövde allergimedicinen så ofta.
Visst måste man städa också, och tänka lite smart, inte hoppa i sängen, inte slänga mattorna på golvet, även om man just dammat av dem där ute, utan lägga dem lugnt ner. Råkar solen lysa lämpligt när man just har färdigt städat märker man hur otroligt mycket damm som flyger i luften! Nej, hu vad här är dammigt, här ska städas! Nej, vänta nu, jag städade ju för fem minuter sen! Va?

Kollade in de luftrenare som fanns i Luftmiljöbutiken (förunderligt namn, förresten...) och de såg rätt lika ut som min gamla, men jag antar att tekniken förbättrats en hel del på fyrtio år...

Luften är viktig. Viktigt också att blåset går att justera. Och stänga. Vi är ju så olika vi människor. Och så att "lådan" sätts på ett vettigt ställe. Allt sånt och lite till får man antagligen hjälp med om man har förstånd att fråga, fråga och fråga redan innan man skaffar en dylik.

Sen kan det ju hända att man hellre öppnar små vädringsfönster i alla hörn av huset och låter det dra igenom medan man tar en liten tur runt huset och ser på blommorna. Det är ju inte bra att sitta i drag... Men så var det ju det där med vädring när det är tretti grader förstås... inte konstigt kanske att lådorna blivit vanliga...
 
Ha en bra dag!
 

söndag 14 maj 2017

Loppisgarnet som jag redde ut i förra inlägget...

... såg alltså ut så här när jag köpte det. (Om ni tycker att fotot ser konstigt ut så är garnet först fotat med telefon och sen har jag låtit telefonbilden bli fotad av min lilla laptop-platta, sen har jag förbättrat ljuset en aning för att nåt alls ska synas.)

Alltså jag lovade i förra inlägget att en expert skulle ge tips i denna fråga.
Ta det lugnt, det är inte jag som är experten... :).

Det var så att jag för ett antal år sen förirrade mig in i en riktig garnaffär, gick runt och gottade mig åt alla fina garn, alla härliga färger, alla fantastiska mönster. Och så hittade jag då en nyhet just det året (den som är expert på garn kan ju då räkna ut vilket år det var...), ett tunt bambugarn med aloe vera som skulle vara väldigt hälsosamt just till sockor.
Jag frågade vad slags randning det blir av det flerfärgade garnet och affärsinnehavaren visade de sockor hon hade på sig, så blir det. Aha! va fint!
Men hon tillade: Det var inte så enkelt att få dem lika... Hon sa att när hon stickat den ena sockan så började hon gladeligen på ett helt nytt nystan med den andra sockan, tänkte att nystanen var lika, men icke sa nicke. Hon sa att hon fick nysta upp en hel del garn innan hon märkte att hon kom till samma färgsystem som hon hade när hon började på den första sockan.

Så, så kan det vara! Det är bara att ta "skeden i grannhanden" och leta fram rätt ställe på nystanet att börja. Och hoppas att det finns ett sånt ställe.

Nu vet jag inte hur jag ska göra med mitt loppisfynd.
Jag hittade ju, som jag skrev i förra inlägget, ett par bitar med samma färgsystem som kanske skulle räcka till vristvärmare (eller som jag ibland använder dem: som prydnad på mina vristvinterskor).
Hade ju också funderat på att använda garnet bara som färgklicksrandning tillsammans med ett jämngrått yllegarn, då tänkte jag att färgskillnaderna inte skulle märkas så bra, men vet inte hur det blir... det får vi se.

Så blev alltså ett litet loppisfynd en hel lång historia. :)
Ha det bra!

lördag 13 maj 2017

Flerfärgat garn under utredning...

... från köksdörren, genom hela hallen (eller tamburen) och en bra bit in i vardagsrummet.

Det var så här:
Till att börja med var det en ledig "väntetid" i stan som jag tillbringade på vanliga loppisar och framförallt missionsloppisar. Och då hittade jag en hel historia. Inklusive terapi :).

Ni vet de där garnnystanen som har en massa olika färger i sig. Både korta och långa bitar av olika färger i system eller helt utan system och däremellan partier med spräckligt garn med två cm vitt och två cm svart osv i en meter framåt... Ibland blir man lite frustrerad då man inte vet på vilket sätt de randar. Vissa är ju speciellt tänkta för sockor t.ex. men om man då använder dem till en väst eller en mössa så blir ju randningen nåt heeelt annat.
Nåja, det om det.

Jag hittade en liten påse med två sockskaft och ett halvt nystan.
Och antagligen en hel del frustration, men det hade nog pyst ut ur påsen i något skede... :).
Jag vill ju ha två lika stora nystan, för ett par socksskaft eller ev. vristvärmare, så jag rev upp de skaft som var stickade efter att först ha granskat dem rätt noga hur de var randade, jag fotade dem till och med. Jag lade märke till att den som stickat dem hade börjat med det ena från utsidan av nystanet och den andra från insidan av nystanet. Såklart de blev olika då... eller nästan lika... men så där förargligt lite olika, som skulle synas väldigt bra när man hade dem på sig...

Sen försökte jag göra som det syns på bilden. Jag började riva upp och placera ut garnet så det inte skulle rådda till sig (jag såg till att alla fyra katterna var ute...) och för att se färgmönstret. När jag rivit upp allt märkte jag att det fanns besynnerliga knutar på garnet på tre fyra ställen. Aha!

Den stackars handarbetsmänniskan hade märkt hur olika sockskaften blir och hade antagligen försökt fixa till det med klipp och klistra -metoden, men misslyckats. Sen hade han/hon tröttnat snabbare än fort och stoppat allt i en påse, vägt på hushållsvåg, märkt i hur mycket garn det var, och lämnat ifrån sig allt. (Här måste jag lägga till en väldigt viktig parentes: Med stackars menar jag inget nedvärderande, "att de inte förstod bättre", utan närmare: "va tråkigt för den som tänkt göra nåt fint och bra och märkte att det inte gick som de tänkte, att de borde börja om från början, eller nåt..." Inte konstigt att man blir frustrerad! Men läs nästa inlägg om expertens tips...)

Jag tänkte ett tag, ska jag öppna knutarna och försöka fixa till det, men jag ville inte sätta tid på en sån bagatell. Jag hade trots allt ingen fastspikad idé vad jag skulle göra av garnet. Sak samma, ju!

Sen hittade jag i alla fall två likafärgade garn som jag nystade till ett nystan, alltså båda garnen tillsammans, så jag snabbt skulle se att i det nystanet var det system på färgerna. Men resten, där knutarna råddat till det, blev ett annat nystan helt utan ordning.

Garnet hette Flotte Socke :) och var en blandning av 3/4 delar ull och resten polyamid. Rätt bra till sockor antar jag.

När jag gick och jämförde garnändarna där i hallen-vardagsrummet-hallen så kunde jag inte låta bli att dra på mun och tänka på billigt-garn.net som ju har så fantastiska tankar funderingar och idéer om garn...