Välkommen till mitt hobbyrum!
Ursäkta råddet... mitt huvud är ännu råddigare :) och fullt av idéer och tankar.
Varsågod, här är en stol att sitta på.

Du kan ta katten i famnen i stället, eller lyfta ner den.
Hoppas du trivs!

torsdag 27 november 2014

Hemgjord fil och mysli/flingor, eller förmiddagsmellanmål för en sjukledig.

Det är det dags för just nu. Filen för frakturen och för att det är fräscht och magen säger tack, tack. Myslin för att det är gott och kanske eventuellt lite nyttigt, trots alla sötningsmedel som finns med. Och pausen är inte heller ohälsosam.

Filbunken brukar jag ofta dela med katterna. Eftersom det ryms ganska mycket fil i den, och katterna är så snåla på fil, så får de ta hand om det översta lagret fil som jag rör ihop så den blir jämn. På så sätt får jag rum med mer mysli på filen också :).
Bloggarens bilder och ord kan ljuga väldigt mycket.

Jag kom på att när jag hade med den här bilden för nån dag sen och pratade om "paus i julpysslandet" så var det just en sån där extremt skev bild av verkligheten som är fullt möjligt när man bloggar. Ingen vet vad som egentligen händer. En bild och ett fint ord och alla kopplar ihop det med ett härligt julskimrande hus där julvärmen är närvarande och "stjärnorna gnistra och glimma".

Inget avslöjar att sommargardinerna ännu hänger i fönstret och köksbordet är fullt av vardagligt skräp som tidningar, läxböcker, papper, pennor, kataloger, datorer... Tomtarna och julstämningen finns nog bara i julkalendrarna som samlats i sitt lilla traditionella hörn högst uppe på hörnskåpet (så att inte katterna nattetid kan nosa sig fram till chokladen...).

Det är visst lillajul alldeles snart. Eller första advent. Men jag undrar om det är så smart att byta gardiner i fönstren, sträcka sig halvt fördärvad vid upphängningen, stå en timme vid strykbrädan när man borde vila "sina frakturer"... Ingen har sagt nåt... Vi ska se vad det blir.

Men att bilder kan ljuga är dagens lärdom :).

onsdag 26 november 2014

Bastväskan fick en innerväska/ett foder av polypropylene eller nåt man kanske förr i världen skulle ha kallat "non-woven". (Eller blandar jag ihop två olika saker nu?)
 
Det var så att jag egentligen plockade bort en del gammalt skräp och hittade en reklamväska som jag fått på någon mässa att plocka broschyrer i och plötsligt klickade det till i hjärnkontoret och jag "såg potentialen" som det heter. Storleken var perfekt vilket ger bastväskan möjlighet att växa i den mån materialet tål, och så gillar jag de ordentliga handtagen. En liten vit reklamtext på fodret gick bra att tuscha bort med svart penna.
 
Men, konstigt nog, är nog det här också en plusgradersväska. Men det betyder bara att jag är en person som planerar bra. De som ska ha egentillverkade jultomtar i olika former brukar ju också börja med dem mitt i sommaren, medan andra inte ens kan stava till ordet jul :).

tisdag 25 november 2014

Paus i julpysslandet hemma. For till jobbet idag för att kolla om det skulle gå att börja jobba på allvar. Har ju sjukledigt ännu denna vecka, men borde väl börja ställa in mig på jobb. Röra på mig och testa vad går, och vad går inte, vilka rörelser ska jag vara försiktig med, på jobbet...
 
Körandet gick bra trots skumpig väg och glashalt i vissa kurvor. Men sen på jobbet onödigt mycket strul med att hämta tunga mappar, sätta tillbaka, hämta fler, bläddra, sätta tillbaka, springa till kopieringsapparaten för kopiering, sen till datorn, till bordet, räkna, tunga mappen här och den andra där, och så mitt i allt detta en krycka i handen som inte får glömmas, för då stiger jag fel...
 
Nä, ingen höjdare, ska nog vila ett par dagar till, ta det lugnt, inte stiga i och ur bil alltför mycket, inte stressa, bara röra på mig i lugn takt och undvika vissa rörelser ännu. Sen ska det väl kanske gå att börja försiktigt igen på måndag. Siktar på det.

Det som fick mig att börja flabba när jag startade min arbetsdator var att jag försökte toucha den hela tiden, för att få "kursorn" dit den skulle :)! Jag har ju en helt vanlig dator där med vanlig skärm, det var nog ett par andra också som såg mina touchningar som fick dagens skratt...

Tacka vet jag min LillAsus här hemma :)!

söndag 23 november 2014

Kaffe Fassett är ju en färgstark person, med grått hår :) numera. Har absolut inget med den här bilden att göra !! :D!

Kom att tänka på honom härom dagen när jag försökte pussla ihop en del restgarner och loppisgarnnystan till nåt som kunde bli nåt helt och lite större än en pannlapp... Han blandar ju friskt både färger och tjocklekar och former. Ingen ordning alls. Förrän tröjan är klar. Då ser man plötsligt en fin helhet. Om man inte ser på baksidan... för jag läste för länge, länge sen att han inte är nån hejare på att fästa trådarna ordentligt när han plockar in garnstumpar i sina stickningar. Å andra sidan har han väl nån som jobbar åt sig och sköter den tråkiga biten vid behov. Men han inspirerar helt klart, googla på hans namn och kolla in de bilder ni får fram! :) Jag brukar bli glad...

För mig härom dagen då så sökte jag mera garn till magtröjevästen alltså. Hade redan börjat sticka på en ärm med ett garn, men var inte nöjd, så jag dök ner i garn-lagret på nytt och voilá hittade ett loppisnystan som jag aldrig trott jag skulle få användning för, men det var antagligen så billigt att jag inte kunde låta bli att köpa... Färgen var exakt en lite mörkare nyans av själva västen, så det torde passa. Återstår att få den klar... Men eftersom jag hade bara ett nystan och västen borde få två lika långa ärmar så började jag med att dela nystanet, vilket var lite knepigare den här gången (har gjort det så många gånger med mina restgarnnystan) eftersom garnet hade en blandning av mohair och var rätt lurvigt och knutade sig väldigt lätt, men nu har jag två lika stora nystan! Bara att sticka!

onsdag 19 november 2014

Gamla handarbeten. Ett är halvfärdigt, det lila-rosa. En bastväska (virkad tillsammans med bomullstråd som förstärkning) saknar ännu foder och handtag. Det ljusgråa underst blev en varm liten trekantssjal som jag använt många kalla vinterdagar som extravärme under jackan, väldigt bra, trots att det är stickigt mot huden, men mellan tröja och jacka är det perfekt, smidigt, inte klumpigt. Till sist det jeansblåa. Blev en "magtröje-väst" inte riktigt som jag tänkt mig, men har nog använts ändå. Ingen favorit, men...

Nu har jag trasmatteväskan också nästan klar. Ett foder behövs, och ett sorts lock. Sen är det bara att vänta på plusgrader :). Vänta nu, det är ju plusgrader... men väskan är hur som helst somrig så den får vänta tills våren.

Idag började jag fundera med virknålar, grangrönt garn, julrött garn och ett foto av vårt hus. Fåse om jag får fixat ett julkort av det? Som jag tänkte fota och beställa julkort modell vykort av...

Det jag egentligen tänkte skriva är: jag trivs med att få pyssla och handarbeta, hittills under sjukledigheten har det gått bra. Men nu börjar jag ana att "folk" tycker jag borde börja röra på mig mer, ta mig ut mer, göra mer nytta... Och då är det inte roligt längre. Inte så att jag inte skulle vilja göra nytta, men jag vet inte om det är så klokt ännu att göra nåt på allvar. För om jag glömmer bort min fraktur i ivern att göra rätt för mig så kan det hända att jag tar ett för snabbt steg åt något håll och då vet jag inte om jag hålls på benen... Och om det eventuellt kan förlänga läkningstiden att bråka för tidigt... Och inte heller hjälper google mycket... Förutom att jag läste idag att man ska känna sig rätt stark i benen och röra sig rätt obehindrat innan man börjar köra bil efter en dylik fraktur... Så jag väntar nån dag till?

tisdag 18 november 2014

Sociala medier... är egentligen rätt så osociala i verkligheten... åtminstone om man jämför med... verkligheten.
 
Jag menar, vad är att "surfa på nätet och olika forum" i jämförelse med att sitta och prata över en kaffekopp eller en sticksöm?
 
Har tänkt på det nu under sjukledigheten när jag haft "all tid i världen" att sitta vid skärmen och sen märkt att man känner sig ofta tom när man släcker skärmen, har inte fått ut nåt av surfandet.
 
Men när en syster var på överraskningsbesök/kaffe en kvällsstund så var "eftersmaken" nåt positivt som håller i sig flera dagar och överraskar en då och då när man minns det. Som när en god vän ringer, även om samtalet bara skulle vara nån minut, så kan det samtalet innehålla mycket mer och hålla i sig mycket längre än flera timmar på nätet oberoende hur positiva sidor man surfar runt på...
 
Jag har märkt att till och med ett handarbete kan göra en mer tillfreds än datorns alla möjligheter. Då har jag förstås inte testat skype och såna mer direkta kontakter.

Nåja, det här är säkert en självklarhet, men nåt ska jag filosofera över :)!