Välkommen till mitt hobbyrum!
Ursäkta råddet... mitt huvud är ännu råddigare :) och fullt av idéer och tankar.
Varsågod, här är en stol att sitta på.

Du kan ta katten i famnen i stället, eller lyfta ner den.
Hoppas du trivs!

tisdag 16 september 2014

Det lyckas inte att skriva mer. Vet inte hur jag ska.
Datorn håller på att ge upp, säkerhetsprenumerationen tar snart slut.
Den lilla laptopen borde antagligen bytas ut mot en nyare, snabbare, ändamålsenligare mojäng.
Allt har sin tid, och små datorer tar slut efter tre fyra år, sägs det, tror jag, och min är tre fyra år nu.
Men var hittar jag en liknande, med praktiskt handtag :)?

Det lyckas inte att skriva mer.
Trots att jag gärna skulle berätta om dressyrlektionen för nån vecka sen, när jag fick rida min vita springare och för första gången gjorde skänkelvikning i trav, sådär bara, i förbifarten. Tack vara välutbildad och tålmodig häst.

Jag skulle också gärna skriva om en del nya galna idéer i hobbyväg.

Och så skulle jag ta några fina foton i trädgården och smälla upp dem här och skriva nåt prosaiskt.

Men det lyckas inte.
Jag är trött på datorer som är långsamma. På kameror som alltid har tomma batterier och som sen ska kopplas till datorn för att man ska få in bilderna här. Och trött på allt som tar onödig tid så man inte hinner göra det man egentligen vill och mår bra av.

Så det lyckas inte att skriva. Fast jag skulle må bra av det.

Hur mycket kan man skylla på femti-plus-krisen?
När ska man sluta gnälla?
Okej, jag drar ett streck över gnället och koncentrerar mig på det som är positivt... Om det går.
Och så fortsätter jag en annan gång. Kanske :). 


fredag 15 augusti 2014

 
 (bilden via google från tiveden.se som saluför turridning med islandshästar


"Jag minns den första gången, jag minns det som igår... " den första gången jag i vuxen ålder satt på en hästrygg och skulle trava... Min brorsdotter "jobbade" på ett islandshäststall och skulle ge mig en kort introduktion i skritt och trav och styra häst. Det var skumpigt tyckte jag :).

Den 6 augusti var det dags för andra gången på islandshäst. Vid ett stall ca en timmes bilfärd söderut. (Inte långa sommarlovsutflykter behövs för att göra nåt annorlunda :)...) Nu har jag ju ridit en hel del sen den första gången och var på så sätt inte direkt nervös, men ändå... Kunde inte hjälpa att jag var lite spänd inför tölten och full fart galopp på häst jag inte kände...

Min kompis som red efter mig tyckte jag såg löjlig ut i tölten bakifrån. Jag var på vippen att fråga reseledaren också hur man ska sitta i tölten. Men jag tänkte att jag bara sitter med i rörelsen. Ett ögonblick lutade jag mig kanske aningen bakåt i min strävan att söka balansens mittpunkt och då var det som att trycka gaspedalen i botten på en vältrimmad bil, direkt upp i högre växel :)! Jag sökte mig tillbaka till föregående position i sadeln och hästen svarade genast med lugnare tölt. Otroligt känslig häst!

Sen var det tänkt galopp på en raksträcka i skogen. Men "min" islänning tyckte att passgång var trevligare, för henne? eller för mig? så det där välbekanta galoppgunget hittade jag aldrig, men snabbt gick det! Inget problem med att hänga med den lite större hästen framför som galopperade i full fart. Och ändå satt jag ner i sadeln i nästan orörlig sits. Förklaringen fick jag efter "galoppsträckan": din häst tycker mer om passgång än om galopp, åtminstone på såna här kortare sträckor. Sa reseledaren. Så därför satt jag så bekvämt!

Nu är det inbokat en tretimmarstur (familjens yngre hästfantast tyckte att det skulle bli för lång paus med ridningen när hennes ridskola börjar med höstens lektioner först om nån vecka), med samma islandshästar inkommande helg, så jag har åter nåt att vara nervös för... Kan inte hjälpas att min ridrädsla lurar bakom hörnet... måste bara acceptera den, försöka behärska den och fortsätta med det som jag trivs bäst med: hästkontakt...

lördag 2 augusti 2014

Den här bilden har cirkulerat på facebooksidor här och där.
Jag tycker den är helt fantastisk och passar alldeles utmärkt här i mitthobbyrum!!

Lazar Angelov heter en som visat bilden på sin sida.

Efter att jag använt biceps-maskinen strax innan fälttävlingarna när vi var med och kapade ris som skulle bli vackra bågformade rishinder ute på terrängbanan så hade jag så sjuka armar på ett konstigt sätt. Nu vet jag vilka muskler jag hade använt :)!

Ett hemmagym av bästa sort.

Undrar vilka muskler jag använde i morse när jag rensade bort lupiner och tistlar och en massa stort långt gräs från ett skräphörn? Åtminstone fick jag en rejäl blåsa på lillfingret pga att jag använde fel handskar... Not nice, men vad gör man när man jobbar alltför sällan med händerna så de inte tål nåt mer... :).

onsdag 30 juli 2014

Humlen är som vackrast nu (den här bilden är gammal... ): en två meter hög tjock pelare som börjat få de typiska kottarna. Hade ju försökt mig på en port häromåret. Drog ett kraftigt rep från pelarens topp till en närliggande vägg och fick på så sätt ett grönt tak över porten. Det var jättemysigt. Men när sensommarens stormar kom så rev de ner alltihop eftersom humlen var tung, pelaren inte tillräckligt stadigt ner i marken (tre videstavar sammanbundna upptill och nertryckta i triangel räckte inte till) så det var inget lyckat koncept. Jag fick klippa av repet och sätta in en stadigare påle mitt i pelaren. Nu har den hållit och är som sagt fin. Men nog skulle det vara kul med en port. Grönskan är så fin! och sen till hösten när höstfärgerna börjar spraka... Fåse om jag hittar på något bra system...
Mitt skogssmultronställe, som alltså är vilda skogssmultron från barndomshemmets skogsbacke planterade i ett stenparti mitt på gräsmattan, är fantastiskt också i år. Vintern var ju lite mystisk, och jag var rädd att jag täckte över stenpartiet lite för dåligt, det kom ju ingen direkt snö, men smultronen frodas.

Sen hade jag ju på skoj i höstas flyttat några smultronplantor till ett helt annat hörn, ett vått hörn, av trädgården. En liten fyrkant med stenar runtom. Där har jag också fått plocka några riktigt saftiga och stora smultron. Den rutan lär nog bli lite större i höst, eftersom det våta hörnet inte annars riktigt blir till nåt med vanliga blommor...
"Nävor in my life " var ett projekt som jag fixade för nåt år sen, en lien bänk med olika nävor i mitt favorithörn (läs: råddigt, blandat, rörigt, roligt, överraskande) i trädgården. 
Nu råkade det sig så att jag var i måndags  på ett kvällstorg och strövade bland diverse loppisbord och drogs av någon anledning till en grön plats med många olika krukor och lådor. Där hittade jag plötsligt två en ny näva till min samling. Tyvärr visste inte försäljaren namnet på den, vet ju inte heller om alla nävor har namn. Men den är en ny sort sen ett par år tillbaka, med mörkröda-lila blad och blå blommor. Den ska bli intressant att se nästa år (om den överlever). Och så en rosa näva till, har ju nog en redan, men kände på bladen att de här var kraftigare, strävare och ... annorlunda. Utgår ifrån att blommorna då också är lite annorlunda. Nej, jag mindes fel, det var ju ingen näva den andra! Det var ju en mörkröd stjärnflocka! Måste korrigera mig nu... Men nu ska de två planteras nånstans dels med de andra nävorna, dels på nåt annat ställe där inte frosten är för våldsam! Fåse om jag lyckas få bild på dem...

torsdag 24 juli 2014

 


Med en bild lånad från nåt på webben som heter Prästängskuriren ...

... tänker jag på en jättestor svart häst, lik den på bilden, som jag red några gånger privat när jag just hade lärt mig de första grunderna, deltagit i två klubbtävlingar och annars bekantat mig med häst-och-sånt.

... och får konstatera att det är alltför sällan att rida bara en gång i veckan. Den här veckan var det så myket annat program så det blev bara i tisdags och nu sen nästa gång blir först nästa tisdag. Men man får anpassa sig ibland och godkänna fakta. 

Den som väntar på något gott...

måndag 21 juli 2014

 
Läste på levmerpamindre.blogspot.com (bloggen intressant, väl värd ett besök!) att bloggerskan testade en ny grej i sitt potatisland i år. Hon satte ner nya gamlapotatisar/sättpotatis vartefter hon tog upp nypotatis, eftersom hon hade gamla utväxta potatisar i sin källare. Och tänkte då att hon får nypotatis ännu en gång i höst ifall vädret är gynnsamt.

Låter intressant, och kostar inget att prova, tänkte jag, så jag har just idag satt potatis, ca en halv bänk, bara som test. Fåse om något alls kommer. Det är ju det där med blomningen och den allt tidigare uppdykande nattfrosten som kan bli ett problem. Återstår att se! Påminn mig med en fråga om jag inte minns redogöra för resultatet :).

(Bilden annars från bioresurs.uu.se via google sökmotorn).

Jag har skrutit över blåvitt förr, men den är bara så gullig när den troget år efter år trotsar min usla blomskötsel och visar blomsterfägring i norrfönstret. Den har två orkidéer som sällskap och de har också varit inspirerade att blomma, trots att jag inte har en aning om hur de ska skötas. Men jag glömmer dem väl tillräckligt ofta. Fast hur länge som helst kan man väl inte vanvårda dem och ändå "belönas" med "färgprakt på långt skaft" :). Nu såg jag åtminstone att de ena orkdén igen har en ny blomstängel på kommande som jag får försöka stöda sådär varsamt så den inte bryts. Like!


Den här har också märkt att det går att blomstra till sig. Och genast blomman torkar så syns ett början till zuccini. Inte för att jag tror att de orkar/lyckas så bra, hoppas inte de ruttnar bort... Vacker i alla fall! :)