Valborgsmässoafton i morgon, dags att putsa upp sig lite extra noga... eller?
För katter med extra stora tassar är det extra viktigt att putsa sig när man kommit in och hunnit få i sig lite mat.
Bonus är förstås om det finns en ledig plats i solen, på stolen...
Sen är det eventuellt lite störande att nån sitter bredvid och fotograferar med sin gammalmodiga telefon och pratar och sjåpar sig. Man blir ju nästan lite generad...

Jag tog just en skön tur till grannens stall i kvällssolen. Fåglarna kvittrade och vinterpälsen flög omkring när jag drog några tag med piggborsten på hästarna som ställde sig i kö... :).

Och eftersom jag fick en hel del av pälsen på mig så fick jag verkligen se till att putsa mig extra noga innan jag kom in.

Jag visste ju att det var lättare att putsa bort päls om man tar med fuktigt på kläderna. Men var skulle jag hitta det? Det fanns ju inga vattenpölar med rent vatten. Men så märkte jag att jag kan dra nytta av mossan i gräsmattan. På vissa ställen har mossan spridit sig alldeles otroligt, så där var det bara att stuva in fingrarna och få handen full med fuktig, fluffig mossa. Perfekt att "borsta" bort pälstussarna med, de satt ju rätt envist fast på byxorna tack vare statisk elektricitet. Men mossan fungerade som en tvättsvamp! :)

Nu blev det här inget stort och världsomvändande inlägg, men jag njöt av utevarandet och hästarna och solen och fåglarnas vårkvitter! Det är väl alltid lika fantastiskt när vintern vänder till vår!

Liten bäbis... eller stor...uppochner... som han brukar ligga när han sover riktigt skönt.

Sen rycker det då och då i tassarna när han drömmer, eller när tassarna minns de våldsamma språngmarscherna senaste natt, efter möss, efter nån kattflicka, eller undan nån fiende.

Ingen stress där. I sömnen. Djupsömnen. Som vi alla behöver för att återhämta oss från dagens vedermödor.

Läste jag om på fb idag. Nån svensk forskare hade kommit fram till nåt resultat angående risk för att drabbas av utbrändhet eller inte. En halvtimme om dagen ska man... inte göra nånting alls. Inte läsa, inte surfa, inte titta på tv-serier, inget som kräver att hjärnan arbetar. Bara vara. Som Bäbis.

Men Bäbis vilar nog mer än en halvtimme. Så han är väl extremt frisk då.
Förutom att han, liksom sin mor, genomskådat knepet med att gömma maskmedel i en skvätt fil. Det knepet går tydligen inte mera. Måste väl hitta på nåt annat då, som för mor-katten.

På tal om maskmedel så har den Stora gråa nog lärt sig att medicin är bra att ta ibland, även om det är lite jobbigt. Han har haft problem med magen ett par gånger och vet när det är aktuellt med medicin. Så han verkar förstå det där med maskmedel i fil också. Han luktade, grinade lite, men sen åt han upp allting. Duktig kille! :)

Och vad har det här i Mitthobbyrum att göra?
Djur är definitivt hobby :).

Liksom kvällens absoluta höjdpunkt: For till grannens stall, kavlade upp byxbenen, stegade in i gyttjebadet i vår-hagen med en piggborste i högsta hugg. Pratade med de fyra hästarna som just avslutat sin kvällsmåltid. Och gick från häst till häst och drog bort lite vinterpäls. De hälsade lite nyfiket på mig, jag har inte träffat dem så ofta, men förstod rätt snart vad jag menade, och ställde sig så där lagom så jag fick dra några rejäla tag med borsten där det kliade som mest.
Sötnosar!

Det som också har med Mitthobbyrum att göra - träning är väl också en hobby! - när jag borstade hästarna i den våta hagen så fick jag stå och trampa i jämn takt för att inte fastna med stövlarna för djupt. När man står i samma hage som fyra hästar ska men definitivt vara beredd att flytta på sig rätt snabbt om någon av dem får för sig att börja gnabbas om ryktningen eller nåt annat. Då passar det inte att sitta fast i smeten... :).

Ett skepp kommer lastat med rosentry.
Har ingen aning om när det är den bästa tiden att kapa buskar, men jag gjorde det i alla fall.
Innan bladknopparna hinner börja slå ut. Det syntes inte mycket liv i dem än.
Lämnade kvar bara några grenar på de tre buskarna, så risken finns att de inte blommar så vackert i år. Men den smällen får man ta. Hoppas på fin blomning nästa år då!
De brukar lysa så vackert rosa och vitt i kvällssolens motljus, när man står i köksfönstret och breder kvällsmackorna :).
Det som finns i skottkärran på bilden är alltså grenarna.
De mer robusta stambitarna har jag kvar på gräsmattan.
Till katternas glädje.
Förstår inte varför katterna gillar buskarna så väldigt?
Alla byns katter tar en sväng via rosentryn om de kommer hitåt.
Våra egna katter biter och klöser i stammarna och rullar sig där.

Men, jag undrar, kan man göra nåt av rosentryträ? Torka försiktigt och göra... träbitar :) att göra nåt av?

En trädgårdsrond varje morgon ger en bra start på dagen...
Eller jag vet inte... det bara blev att jag skrev så... men...

Vad jag menar är: Nu är det den tiden på året då minst en trädgårdsrond om dagen ger lite frisk luft, lite hobbytänk, lite avkopplande "vad kunde man göra åt det här hörnet" eller "jag undrar vad jag planterade här ifjol"... och man orkar kanske lite bättre sen med allt det vardagligt gråa som måste göras inomhus.

Lite som att diska med öppet fönster så man hör fågelsången.
Nu är det ju ännu för kallt för det, åtminstone i min ålder, med de värkbenägna leder jag har, men sen...

Det är som det skulle ligga nåt i det där att morgonstund har guld i mund.
De allra första solstrålarna är det mest värdefulla.
Eller den första fågelsången, men då får man vara tidigt i farten...
Den första luften att andas när det tunna diset har försvunnit...

Oj, vad poetisk jag blev... men det är ju nåt speciellt med en morgon utomhus...

Jag tror jag ska testa idag hur en eftermiddag utomhus känns... :)... eller nåt...

Det är viktigt att se bra ut!
Det märker man om inte annars så när man surfar runt på nätet, eller tar en koll i matbutikens tidningshylla. (Borde jag sätta in en ironisk emoij här kanske, för att undvika missförstånd...)

Men det är speciellt viktigt att se bra ut, när man sitter i bilen!
Märkte jag när besiktningsmannen påpekat att jag bör köpa nytt torkarblad och jag äntligen fick det gjort.
Vilken skillnad!!
Jag köpte bara chaufförssidans torkarblad.
Det andra är av någon anledning alltid bättre, det blir inte lika ofta putsat och bråkat med.

Vad har det här med mitthobbyrum att göra?
Jo, jag tar mig till och från stallet med bil. Ridning är min hobby.
Jag tar mig till och från stadens affärer med bil, där jag köper vitt porslin att måla, garn att handarbeta, målfärg att leka med, och så vidare.

Viktigt att se bra ut, alltså!

Fick verkligen vårfeelis idag där ute.

Jag brukar aldrig hinna börja med ordentligt vår-räfsande i trädgården förrän det redan nästan är 1:a maj och lite väl torrt och dammigt.

Idag körde jag bort tre-fyra skottkärrlass med gamla löv! (=Dålig hösträfsning i höstas :) alltså)

 

Det är ju inte torrt, och inte riktigt dags än för räfsande, men eftersom det hade lämnat så väldigt mycket löv (blåst in i skrymslen) i vissa hörn av trädgården så tänkte jag njuta av vårsolen och värmen och slarvplocka upp några lass till komposten. Väldigt blött. Och tur var väl det för det blåste en hel del så annars skulle jag ha haft en hel del att plocka ur ögonen efteråt...

 

Under äppelträden hade det dessutom lämnat en del fallfrukt som jag ville ha bort innan nån halkar på dem, halare än bananskal...

 

En skön känsla, att göra nåt lite, men ändå inte på allvar.

 

Gubben på bilden är från några år tillbaka när jag var på lång vårpromenad med familjens yngsta. När vi gick till påskbrasan i lördags så gick vi faktiskt samma väg och jag kom att tänka på gräsgubben och sökte honom, men han hade nog bytt frisyr ett par gånger sen jag fotade honom så jag kände inte igen honom.

 

Nå, nu har de lovat regnigt igen, så då kan man kanske hitta på nåt litet virkprojekt inomhus i stället, kom just att tänka på att min så kallade nyckelring som jag har med mig varje dag är alldeles otroligt gammal och sjabbig, kunde gott förnyas på nåt sätt... fåse...

Gammal telefon, nytt skal...

Fast det kallas nog inte skal när det gäller en gammal vanlig mobil som inte har touch eller annat nymodigt...

Det är bara ett litet fumlighetsskydd. När man fumlar med telefonen, den halkar ur handen, den rutschar ur fickan... så finns det läder runtom som dämpar stöten en aning i alla fall. Och lädersömmarna runtom ser till att den inte spricker när den av någon anledning faller på cementgolv eller dylikt.

 

Jag har haft ett liknande skal i otaliga år. Vartefter jag bytt telefon, till mindre modell då, så har jag "sytt in" det gamla fodralet så det ska passa.

Nu började till och med jag tycka att det var dags att byta. Dessutom var fodralet så nött på insidan, där den strävare mockasidan var, så telefonen flera gånger halkat ur skalet och i alla fall ramlat på golvet, och fodralet kvar i fickan, eller i handen...

 

Det nya fodralet har också mocka på insidan, så nu håller det. Lite krångligt bara när jag ska använda kameran, för då måste jag ta ut telefonen ur skalet... Nåja, kanske inte så ofta jag ska fota i alla fall...

 

Vet ju att telefonen är gammal, och gammalmodig. Hoppas den håller ett tag nu så jag inte måste fixa nytt fodral till ny telefon... fast om jag hamnar att skaffa touch så vet jag ju inte om jag kan fixa skalet då...



Lite hobbypyssel idag alltså, och kanske till lite nytta...

Det som göms i snö kommer upp i tö... så runt kaninens bur kommer fram lager efter lager av hö från i vinter varvat med snö som rasat ner från taket. Så man får riva bort hötussar och hacka is för att komma ner på marknivå. (Bilden har inte med saken att göra, men visar ju nog tydliga vårtendenser från några år tillbaka).

 

Det blir mycket att städa igen i vår.

Men det spelar ju faktiskt ingen roll, så länge det blir vår och så länge vi inte sköljs bort av vårfloden... som det brukar kallas när bäckar svämmar över och åkrarna blir insjöar. Hoppas det blir en lagom vår i år!

 

Såg rester av nån slags julgran också utanför dörren... alltså kvistar som slängts runt hörnet och som varit gömda under snön hittills. Det måste alltså vara från vår fantastiska lillajulgran, modellen som var ny för i år, kvistar instuckna i en stor bit oasis...

 

Alltså blev det inga tidiga frösådder i år heller. Det är för sent för det nu.

Det är snart försent att så påskgräset i tid.

Men det spelar ingen roll.

Vi tar det sen när andan faller på.

Frösådderna alltså.

Påskgräset blir nog inte av om det inte blir i tid före påsk.

Men det lär väl bli, kanske på måndag, så det just och just hinner komma upp nåt grönt tills det är dags att placera ut små gula tippor och sånt i det gröna.

 

 

 

Det var lite mattor på skare i dag.
Perfekt väder för lite tyngre mattor till och med.
Det var stora julmattan (stor rektangulär klassiskt orientalisk modell) som fick sig flera smällar med finsidan mot skaren, så att de sista julgransbarren skulle ramla ur :).
Jag tror nästan att mattan njöt.
Skaren höll inte riktigt mig men det spelar ingen roll när det är så pass lite snö i alla fall.

Sen med anledning av strumpbyxprojektet jag har berättat om, så märkte jag idag i matbutiken att jag börjar se på vilka intressanta färger de har på strumpbyxor i hyllorna. Alltså redan vid inköpstillfället börjar man tänka på andrahandsvärdet :)! Jag köpte inget... de hade bara vanliga färger :D!

Strumpbyxor blir nåt annat... alltså...

Som fortsättning på förra inlägget.
Så långt har jag kommit. Strumpbyxorna har ju lite olika nyanser/färger och vill man kan man förstås klippa två olikfärgade och varva de olika färgerna så "garnet" blir spräckligt, lite som novitas färdigt randade garn... Skulle kanske blivit intressantare resultat, men nu gjorde jag så här. En byxa i taget...

Ojämnheterna är dels de små sömmarna som kommit av byxdelen av strumbyxan, de kunde jag inte trolla bort. Och dels har jag stickat nåt varv en rät en avig för att det hela inte ska rulla sig som det ju lätt blir om man har en rät och en avig sida.

Hade ju tänkt fota det hela med en katt inuti, eftersom jag fantiserade att det blir en kattkorg.
Men dels har jag den ju inte färdig, bara en kant. Och dels så verkar våra katter vara för stora för den här korgen (vadå, övergödda??). Någon fin inredningsdetalj blir det här inte. Man vill kanske inte ha strumpbyxor på bordet... :). Skämt åsido... men kanske det skulle gå att sticka en matta? till toaletten? Nja, jag vet inte...

En korg för diverse stilleben på kallfarstubordet skulle gå.
Fylla den med stenar och nån blomkruka till sommaren... kanske...
Som jag skrev i förra inlägget: om det blir bra kanske jag fotar och lägger upp en skrytbild på bloggen, men mera troligt är att jag låtsas glömma bort det...
Jag har i alla fall fått använda hjärncellerna på nåt annat än det vardagliga och fått terapi och ... kanske jumppat händerna... märkte att det där stickandet var rätt jobbigt... ovant med stå kraftigt "garn".

Ha det gott!

Strumpbyxor kan bli mycket.
Det är väl ett av de saker som figurerar mest i spalter med tips på återanvändning.
Alla har vi väl hört om strumpbyxorna som räddade det unga paret när bilens fläktrem gick av och pojken lyckades fixa en körbar bil tack vara nylonplagget.

Och så kan man ju använda lagom långa bitar av strumpbyxbenen också till den där golvmoppsmodellen jag skrev om för inte så länge sen.

Det som jag redan som väldigt ung haft i håret, som hårsnodd alltså, är resåren från de där tunna knästrumporna eller vristsockorna som man hade på sjuttitalet. Mamma sa att de hårsnoddarna var snällare mot håret än många köpta hårband. Av strumpbyxornas resår blev det två rejäla hårband när jag klippte upp i två delar och sydde ihop dem. De är rejäla att ha när man inte behöver vara fin, bara ha håret ordentligt undan, t.ex. i stallet.

Sen går det ju att klippa mattväft också. Men eftersom jag har fingrar som alltid river hål på strumporna eller som är så torra att jag har svårt att hantera det tunna strumpmaterialet med, så kom jag på att klippa bitar rakt av bara.

Det blir ju tunna runda snoddar (som ju inte i sig kan användas som hårsnoddar, det är bara resåren som duger till det) som man kan dra ut rätt långt. De där lägger jag lite omlott och drar den ena in i den andra så det bildas en knut så de hålls ihop. På det där sättet har jag snott ihop alla de små "snoddarna" från strumpbenen, och tillsammans med "byxdelen" som ju blev mycket längre "snoddar", så blev det ca 4 meter "mattväft" av ett par strumpbyxor.

Jag märkte att det var skillnad på kvaliteten också. Vissa töjde mycket mer. Andra var mer stumma. Och så beror det förstås på hur smala "snoddar" man klipper också.
För att "byxdelen" inte ska bli tjockare än "bendelarna" så måste man klippa det tjockare materialet i smalare "snoddar", märkte jag.

Och vad gör man av det här då? Om man inte väver?
Jag har lagt opp en stickning på rundsticka med ca 100 maskor.
Tänkte försöka sticka kanterna på en korg så. Runt runt. Enkelt. Det gillar jag.
Och om man vill göra en stadigare kant emellan så testade jag att man kan virka ett varv fastmaskor emellan (också om man vill testa hur korgen fungerar, om storleken stämmer, sånt är ju lite problematiskt med rundstickan på plats) och sen plocka upp nya stickmaskor igen och fortsätta. Jag inbillar mig att det är roligare och lättare att sticka. Och jo, om man virkar så är det lite problem med det väldigt töjande "garnet", så jag föredrar stickandet.

Kanske det blir den kattkorg? Eller nåt... Vi får se. Kanske jag berättar. Eller så skäms jag för resultatet och låtsas glömma bort... :).

Det blir ännu en stickning som får vila mellan varven, när jag inte har strumpbyxor att klippa till.
Huvudsaken är att det är lite terapi mellan varven och nåt lite annorlunda att fundera på :).

Ha det gott!

Jag har besiktat bilen idag. (Inte jag alltså, besiktningskontoret.)

Och fick sitta och vänta rätt så länge.

Så jag har bildat mig. Läst en tidning jag inte visste fanns. :)

Och när jag nu slår upp i google så ser jag att tidningen är "Sveriges största 40+tidning", vad det nu sen ska betyda...

 

Vet nu inte om det var så mycket av speciellt intresse. Mode, makeup, inredning osv som det nu brukar vara. Men en del intervjuer då med kända 50-åringar, som t.ex. hon som spelar mamman i Chocolate, hon som gör all choklad. Och några andra. Inget fel på tidningen. Korta texter, fina bilder, mycket småplock, rätt bra layout, så jo, fin tidning, om man tar sig tid att läsa. Jag ögnade igenom den medan jag med ett öra lyssnade på vad som hände runtom mig...

 

Såg några punkter angående trädgården, som jag läste, och fotade texten på skoj för att minnas vad som stod (inte bilden ovan, den är från google).

 

"Rensa med eftertanke... "

Sånt som sått sig själv i trädgården, antingen i rabatterna eller utanför, ska man inte bara riva upp och slänga. De plantorna trivs i din trädgård, hade aldrig sått sig själva annars, så dem ska du ta tillvara, kanske fylla ut den rabatt där moderplantan finns, eller göra en ny rabatt nån annanstans.

"Det blir billigare att ta vara på än att bara köpa nytt."

Det är ju klart: i stället för att köpa nya plantor som är uppdrivna nån annanstans och kanske inte alls tycker om att bli planterade i din trädgård, kan du dra nytta av de som redan fötts i din trädgård :)!

"Det är miljövänligt, närodlat."

:D! Visst!

 

Och så slutklämmen så högtidlig:

"Ett möte med ett frö som grott

gör livet i trädgården till något stort."

 

Detta alltså från Tara, en svensk 40+tidning, kanske från fjolåret, minns inte om jag ens kollade datumet...

 

Ganska trevlig text i alla fall... och när jag just var ute och gav kaninen kvällshö så städade jag lite där runtom (ni vet: det som göms i snö kommer upp i tö - hu, vilka mängder kaninbajs...) och bar bort det till komposten, där jag också krafsade ihop lite så det skulle se trevligare ut, och jag kom på mig med att få en första minisläng av vårfeelis...

 

Ännu om texten i tidningen, att ta tillvara små plantor...

... det är ju det jag gillar och sysselsätter mig med ibland på våren/försommaren... hittar de små plantorna på de mest besynnerliga ställen, planterar dem först i en kruka som jag placerar nånstans i trädgården för att se vad det blir... och ibland blir det ett väldigt fint - ogräs :)!

Städtips för den som inte orkar/hinner/ids ta fram dammsugaren (alla i huset sover men jag borde ännu städa lite).

Det var en söndag och jag hade haft så mycket annat på lördagen och inte varit hemma så mycket så jag hann inte städa som jag brukar. Har man fyra katter så samlas det ju en del skräp här och där, förutom att man själv också drar in... Och när man plockar kläder så dammar det ju en hel del...

Nåja, jag tyckte att jag trots söndagens helgfrid borde ta bort lite damm och katthårtussar som samlats i hörnen för att kunna andas lite lättare. Så hur gör man då? Jag vägrade ta fram dammsugaren, men ville inte heller dra med sopborsten, den dammar ju upp så mycket...

Så jag tog en söndrig strumpa som ändå skulle kasseras, blötte den i vatten, vred ur ordentligt, trädde den på borsten och vips hade jag en "engångsgolvmopp" som det gick alldeles utmärkt att dra längs alla kanter och på de ställen där dammet samlas. Och tystgående var den :). Inget som störde söndagsfriden. Ett par gånger plockade jag bort från strumpan några större dammtussar, men annars körde jag ett litet race runtom i huset och drog sen försiktigt bort strumpan så allt damm hamnade inuti, och så väck med den!

Så nu slänger jag inte automatiskt söndriga strumpor, de kan användas för sån där "mellanstädning" innan de kasseras, så får de göra lite mera nytta innan de åker ut :).

(bild från google)

 

Sparkstöttingen var aktuell idag när vägen in till byn hade blivit väldigt hal och grusbilen ännu inte hunnit komma förbi.

Jag hade först tänkt mig en annan väg, mot skogen till, när man ju bor vid en korsning och har möjlighet att välja mellan fyra väderstreck. Men när jag kom ut till korsningen märkte jag att två vägar inklusive korsningen var grusad så där "grusades mina planer" :).

Men det jag kom på var att det kanske kunde vara ett bra sätt att träna höfterna! Man står ju rätt stadigt och har möjlighet att koncentrera sig på att röra sig jämnt och lugnt. Dessutom kan man träna båda benen turvist, även om det nog visade sig lite knepigt, det tycks märkas att man är högerhänt, eller vad det beror på att det är lättare att stå på vänster ben och sparka med höger.

Jag koncentrerade mig på turvis träning. Dessutom fick jag verkligen hålla tungan rätt i mun för att hålla balansen när jag sparkade med andra benet. Saken blev inte bättre av att sparken är av modell äldre, håller på att gå upp i limningarna och har en tendens att "dra snett".

Men ska väl tro att träningen gjorde gott...
Det kan ju faktiskt vara enda gången i år som det går att sparka flera kilometer utan något "hinder" på vägen. Det brukar förstöras rätt snabbt sen när det blir lite starkare vårsol och grusandet kommer igång, dessutom är nog inte isen så tjock på vägen heller, även om den nu var väldigt bra att åka på.

Näthagen ute i trädgården, där bakom finns kaninen i sin bur och sommartid en hel del blommor och försöksprojekt och alltmöjligt i en enda röra. När vintervädret är på det humöret så ser ståltrådsnätet ut såhär (en bild från något år tillbaka).

Men just nu är det ett annat mönster som gäller...

... för en stund sen när jag gav kvällsmat åt kaninen.
Snöflingorna singlar ner, ibland stora som "handskar", ibland små lätta fjun... och på himlen ser man månskäran mellan flingorna... Och på nätet fastnar några sådär sött och försiktigt :).

Naturkonst...