Julklappstips...
... eller bara ett tips på hur man förvandlar en t-shirt med målfärgsstänk på till ett helt unikt klädesplagg.

"Ärvde" en topp som i somras använts vid målarjobb med rödmyllefärg. Toppen var inte annars dålig (och en bra storlek och form för mig :)... därav ivern att spara, inte slänga) men här och där fanns röda stänk, på helt omotiverade ställen på toppen. Så jag tog en vanlig röd tuschpenna, stack in ett stadigt papper i toppen för att hindra att färgen går igenom till andra sidan, och så började jag fylla i med fler "målarstänk" i samma färg. Jag fick leka och improvisera med en hel del kringelikrokar för att få in alla äkta målarstänk i mitt mönster :).

Roligt att leka, och toppen är i full användning.

Lillajul (ett ord som tydligen inte finns i stavkontrollen, rött streck under!?) är ju först om en vecka och jag är inte sån att jag vill tjuvstarta med julfirandet.

Den här bilden är från i somras nån gång, eller nåt sånt. Det är bara lite skoj med nypotatis och de där söta spetspaprikorna som fanns inhemska i butiken då.

Alltså en yrvaken tomtenisse som inte vet vad han ska göra, lite sur och muttrande, jul är ju först om ett halvår, typ...

Jag var ju i princip helgalen i de där spetspaprikorna. Blev nästan tokig om det inte fanns åtminstone en i kylskåpet ifall jag skulle bli snål på något gott :).

Okej, det var vad jag hade att bjuda på i julfotoväg :). Har inte fotat den här mäktiga snön som vräkte ner i fredags/lördags. Vackert är det iaf! Och gissar att många fotar julkort nu för att trycka opp sen...
Undrar vad jag ska hitta på för julkort i år... Har jag kvar av rött garn...?

Alltså, det börjar med ett loppisfynd, en påse med några nystan (ursprungligen har garnet nog köpts som härvor, därav riktiga handnystade nystan i påsen) och ett färdigt bakstycke till en tröja.

Färgen var inte min favorit, men garnet kändes skönt och rejält, och loppiset var ett missions-sådant, alltså pengarna går till missionen, så jag tänkte ok, jag har inte lagt pengar i kollekthåven på länge, nu är det dags.

Jag kollade lite masktätheten på det färdigstickade stycket och räknade ungefär hur många maskor jag borde lägga opp för ett lagom stort stycke åt mig, och så började jag riva upp det.
Lite klurigt att riva upp eftersom garnet var ojämnt, med små knutar här och där, men det gick utan att jag blev frustrerad :).

Jag stickade på rundsticka och tänkte jag fortsätter så långt tills jag har två nystan kvar som då ska få bli den övre delen fram och bak. Jag visste att garnet inte räckte till ärmar. Och det var dessutom så speciellt att det inte gick att kombinera med andra restgarn/loppisgarn jag hade i mina lådor.

Övre delen stickade jag på tvären, blev inte så illa faktiskt. Men när jag sen provade västen/toppen så kom skarvet mellan axeldelarna och resten av västen på ett konstigt ställe så det hela blev obekvämt. Jaha, vad göra då?

Jag visste inte vad jag skulle göra, tänkte "sova på saken" och eftersom garnet var från ett loppis så slängde jag hela det färdigstickade i tvättmaskinen utan att vara försiktig med graderna, normalt 40 grader ska väl vilket garn som helst tåla.

Efter att den torra västen/toppen "vilat till sig" i ett skåp utan att ha använts så började det pocka på i mitt huvud att det projektet borde få ett ordentligt slut, men vad göra? Efter att ha provat en gång till och funderat så kom jag till att axeldelen måste rivas upp och göras om...

Där är jag nu. Nu finns i skåpet en rundstickad del av en väst/topp och ett par garnnystan. Och i huvudet (som faktiskt blev lite klarare och gladare efter att jag tagit itu med det halvfärdiga projektet) finns en ny tanke om fortsättningen... Fåse vilken "vacker dag" jag tar fram den påsen igen?

:) En sån story passar väl alldeles utmärkt i Mitthobbyrum! :)

Ett par vristskor som inte längre passar, eller som ändå gått upp i sömmarna i skaftet så de inte håller ihop längre.
Kan man klippa sönder till ett par lågskor. Och resten kan blir en pengbörs kanske? eller ett telefonfodral?

Ingen aning.

Rätt länge sen jag klippte sönder dem. Men har inte fått tid att göra nåt av dem.

Lite kul att ha ett sånt projekt väntande i en låda. Kanske den första idén jag fick visar sig vara lite för optimistisk och så får jag i stället en riktigt smart idé...

 

Frass ett och Frass två.

Grålle den äldre och svartvita den yngre fightas ibland, men det ser inte så farligt ut, åtminstone inte när de gnabbas inomhus. Vad de gör ute på gården har jag inte sett, kanske bra så...

Men Grålle menar att han var först på plats och torde få välja stol först osv.

Den svartvita däremot anar nog att han är riktig frass, än, och att Grålle inte kan hota hans position, så han verkar retas lite extra. Ser det ut som.

 

Tanken är nog att ta med den svartvita bäbisen också till veterinären, men den dag då det skulle ha passat att ta ledigt från jobb och fixa det hela så dök han inte alls upp förrän på kvällen. Alla andra dagar har han dykt upp. Typiskt.

 

Men det är rätt otroligt när man börjar ana vad de planerar och hur de tänker.

Och att det blir värre om man provocerar dem.

Katterna brukar inte få röra sig fritt i huset, utan de ska hållas i köket/storköket. Eftersom vi har två kattdamer också som är runda lite då och då behöver man ha koll på var de gräver bo åt sig...

Nåja, när Grålle ställer sig vid köksdörren är då frågan om han verkligen behöver ut på toaletten eller om han försöker smita upp till sovrummet.

Om man stressar honom när man öppnar dörren så är det nästen 100% säkert att han smiter upp i sovrummet, även om han egentligen ska ut. Men om man inte stressar honom, låter honom själv välja fart och väg så kan han hur snällt som helst gå ut.

 

Råkar man sitta på den stol där Grålle brukar ligga så kan han sitta på golvet en bit ifrån och se såååå hemlös ut, tills man stiger upp så han får ta sin plats. Han har nog fler platser han brukar ligga på, men ibland duger bara den stol man råkar sitta på...

 

Det här var inget hobbyaktigt inlägg, men se det kan ofta vara så att när man satt sig och tänkt göra nåt stickigt, pyssligt, ritande, eller annat i hobbyväg, så blir man pratande och gosande med en katt så man sen inte just har tid att göra det hobbyaktiga alls. Därför har de sin givna plats här i mitthobbyrum!

Hur sent kan man plantera på hösten?
Har läst nånstans att det går bra så länge man får ner spaden i jorden.
Det är väl klart att det är viss skillnad på plantorna då också, vilka som klarar av en flytt.

Men jag tror starkt :). Flyttade jordgubbsplantor för två dagar sen. Från det egentliga landet till en nybyggd blomrabatt. Tog alltså stenar från en gammal rabatt som inte längre "tjänar sitt syfte". Blommorna i halva rabatten var inte så livskraftiga längre så de rötter som fanns kvar åkte ut i skogskanten (där brukar jag ibland hitta små trevliga plantor som jag sen placerar nånstans i trädgården igen :)... återbruk... ). Resten av rabatten har "satt sig" så bra så den klarar sig utan stenarnas stöd.

Den nya rabatten fick alltså reklambotten och stenväggar. Sen kippade jag resten av balkonglådsjorden dit, räckte precis till att fylla rabatten helt, det var visst fyra eller fem balkonglådor från början... Och så jordgubbsplantor.

Jordgubbslandet är väldigt gammalt, börjar växa igen på allvar nu. Så jag plockade några plantor lite härifrån och därifrån för att få med av de olika sorter som fanns där, lite tidigare sort och lite sötare sort... men jag vet inte vad de heter... Återstår att se vad rabatten blir till...

... om reklamen i bottnen börjar växa, så får jag fina tunikor från HHmarketen i stan, eller kanske lite specialprisbananer från supermarketen i lilla stan, eller varför inte lite praktiska förvaringsboxar från ett "allt och lite till"-varuhus... :)!

... eller så blir det bara brännässlor till vårens första nässelsoppa!

Igår kväll for jag ut i favorithörnet av trädgården, där också kaninen bor, och skulle ge honom lite hö och annat småplock. Eftersom det hann bli mörkt så tog jag pannlampan på.

Jag blev fundersam när något flimrade förbi ögonen i pannlampans sken. Det var pyttesmå regndroppar, och de rörde sig så där som när regnet piskar lite snett. Men i mitt ansikte kände jag absolut ingenting. Bara den friska höstluften.

Men det var dimman som visade sig sådär tydligt på nära håll i pannlampans avslöjande sken.
Jag tyckte det var lite häftigt. Men jag måste nog ha sett lite dum ut när jag stod stilla ett ögonblick, fokuserade blicken på nåt ("regndropparna") strax framför näsan, troligen gick ögonen i kors också :).

Om jag skulle ha suttit i bilen och haft på den där funktionen där vindrutetorkarna automatiskt startar om det regnar tillräckligt mycket, så skulle de antagligen ha viftat till. Det har hänt sig förr att torkarna har startat, fast vindrutan är hur torr som helst, men luften som slår mot vindrutan är så fuktig ändå att det fyller kriterierna för "lite regn".

Det var dagens fundering i hobbyrummet. I morgon kanske jag granskar lite loppisgarn i dagsljus så jag får jämföra färgnyanser på riktigt. Sånt är lite falskt i lampsken... Kan annars bli oplanerade färgkombinationer som man inte alltid tycker är så fina... Kan ju bli det ändå, men det är en heeeelt annan sak... :).

Fjädernejlikan är en av de få köpta blommor som tycks trivas här och där i trädgården. Ja, hon blommar inte nu, men den här bilden hade jag laddat upp redan så då fick den illustrera det här inlägget :).

Men allvarligt talat så har jag nog lyckats ta livet av många köpta plantor. Kanske för att jag inte planerar så noga vad jag köper, det blir mest på impuls. Dessutom vårdar jag dem inte så ömt som man kanske borde. Å andra sidan, om de överlever det första året så är det stor chans att det klarar sig i framtiden också, eftersom knappt någon trädgårdsperenn får någon överväldigad omvårdnad. De planteras för att klara sig själva år efter år.

Den här fick alltså en bra start i det lilla stenpartiet och har nu fått ge ut små plantor till ett par andra ställen också. Ibland är det i misstag. Jag har rensat ogräs runtom och i ivern rivit upp en planta med rätt så fina rötter, så då får jag plötsligt en ny nejlika att placera nånstans!

Det som jag hade bild på i förra inlägget har nu upprepat sig. I går kväll när jag gett kaninen det gräs som ännu går att få tag på till kvällsmat så tyckte jag att det ännu var någon minut över tills skymningen blir för nära mörker, så jag inte ser nåt mer. Så jag tog skottkärran, plockade sönder en gammal blomrabatt som jag kantat med stenar, placerade stenarna i kärran och körde dem till ett annat hörn av trädgården för att de skulle bli en annan ny rabatt.

Så jag plockade också med mig inifrån lite rejäla reklamblad från nejdens marketar och bredde ut dem sådär lagom tjockt och lagom rektangulärt. Stenarna placerade jag runt kanterna för att hålla reklamen på plats och så tömde jag de balkonglådor som i sommar haft en hel del fina blommor men som nu behövde tömmas och putsas och sättas undan i vinterförvar. Jorden alltså kom väl till användning i denna nya lilla rabatt. Precis lagom mängd och lagom "använd" för att inte vara för gödd och kraftig.

Så vad ska det bli av detta? Jordgubbslandet som är så gammalt håller på att bli igenväxt, överväxt och glömt. Så då tänkte jag testa om det går att ta upp några plantor som ändå håller på att bli nertrampade och förträngda och ge dem en synlig plats till nästa sommar, för att jag förhoppningsvis ska minnas vattna, göda och vårda dem ömt. Jag gillar att försöka ge gamla och skruttiga plantor nytt liv. Det är sen en annan sak om det lyckas.

Idag när jag hörde en vän prata om att hon ännu tänkte plocka ner några lökar innan vintern kommer så kom jag på att man ju faktiskt kunde plocka ner några fina blomlökar där runt jordgubbsplantorna så är det nåt som kanske kommer tidigt på våren också!? Och sen när lökarna har blommat och vissnat så plockar man jordgubbar i stället...? Kan man göra så? Det kostar åtminstone inte så mycket att prova :):

Dethär trädgårdsprojektet som jag utvidgade med reklamblad i botten och större stenrundel i våras blev väldigt lyckat, så här långt. Inget ogräs ryms (har kommit igenom reklambladen än) eftersom tusenskönorna har brett ut sig alldeles väldigt och så har jag ju placerat dit lite sommarnejlikor från ifjol (övervintrade i en kruka), en andra årets lök, flera plantor jag inte visste vad de var men som jag tror är borstnejlika (har inte blommat ännu detta år), en liten fjäldernejjlikplanta och så en stäppsalvia som höll på att dö ut på sitt förra ställe. Fåse om den klarar sig bland tusenskönorna.

Läste i en blogg om nån som "i misstag" fått en del av sin gräsmatta invaderad av tusenskönor eftersom deras fröställningar blandats med gräsklipp som hon spritt ut på valda ställen för att ge näring... Jag tog det närmast som ett tips hur man ska göra för att få dem att sprida sig... :). Det är klart: för mycket och för lite skämmer allt. Men när de tittar fram ur sina små bladrosetter på våren så är de nog så glädjespridande så!

Dagens höstsol värmde och jag fick äntligen ner höstastern (oj va den blommar vackert!!) och spetsmössan. Hoppas jag minns nästa år var jag lagt dem... De plantor jag tagit upp till specialvård fick jag också ner idag, de flesta. Nejlikroten fick en rymlig plats bredvid porslinsnejlikan och mellan två höstfloxar. Tänkte att det kanske passar. Porslinsnejlikan och nejlikroten är ju ganska tidiga, en ljusblå, den andra laxröd. Sen får den vit/lila höstfloxen ta över. Men jag har ju inga stora förhoppningar att det ska lyckas som jag tänkt. Jag glömmer väl bort dem och gräver upp dem i misstag, eller nåt.

Sen har jag ännu ett par sköldpaddsört-plantor som jag inte ännu är säker på vart de ska flytta. De blommar ju som bäst just nu, så nånstans där det är skräpigt den här tiden på året... alltså nästan överallt...

Hur som helst. Frisk luft och lite vardagsmotion. Kanske jag orkar sitta på kontor i morgon då...

Mrs Scott heter aklejan som i somras trivdes så alldeles förträffligt med en helt vanlig finsk prästkrage.
Nu var jag just ute i blomsterhörnet (gav morgonmål åt kaninen) och med en härlig höstsol i ansiktet kollade jag in de sista fröna av nämnda Mrs Scott. Jag la dem i en burk i farstun, vet inte om jag har fler av de köpta fröerna... kanske inte de egna är lika bra, men det går ju att testa.

Sol i ansiktet ja, och nu just hörde jag ett konstigt ljud på fönstret, jaha, det regnar!?
Jag hann åtminstone planera lite var jag skulle placera höstfloxen, sköldpaddsörten och nejlikroten. Men allt är ju så genomvått så jag vet inte om jag ska blöta ner mig nu, eller vänta att det torkar lite. Knappast torkar det mera i höst...

Hur som helst, hann med en några minuters solstund ute innan molnen hopade sig och regnet började. Klarar mig nog inte utan tur i regnet i alla fall, här ska hämtas potatis ur landet...

*

Stella media eller våtarv har jag nån gång fotat på riktigt nära håll och försökt lura er att det är en riktigt fin exotisk blomma som jag plockat in i vasen... Men det är väl inte många som luras. Det slingriga ogräset fick ett helt eget inlägg på bloggen greenspire.se och vid närmare läsning så är det väl förtjänt att nämnas. Borde jag ha tagit tillvara våtarvet jag rensade ur potatislandet för en tid sen och smörfräsa som spenattillägg i maten ... som greenspire.se skriver...

 

"Den saftiga stjälken gör våtarven krispig och god i sallader. Det är välkänt, även om jag själv inte provat ännu.  Ju spädare skotten är, desto godare är de. Men jag minns också hur farmors höns kastade sig över tuvorna man slängde in i hönsgården som barn. Man kan gärna mortla våtarven till pesto eller smörfräsa den och smaksätta med citronsaft och salt. Smaken ska vara lik spenat. Och näringsmässigt ligger den inte alls efter. Hör bara – 15 procent av växtens vikt är rena proteiner. Innehållet av kolhydrater och mineraler och spårämnen är också väldigt högt för en grön växt. Dessutom innehåller späda blad mängder av C-vitamin, antioxidanter och betakaroten. "
skriver Greenspire.se som har mycket annat intressan att skriva både om den här växten och om många många andra.

Ja, jag tjatar om min blåvita saintpaulia, men det är bara så att jag blir glad när jag ser den ;)!
Den här bilden tog jag för en stund sen med laptopen. Svårt att tro att blomman hade knappt nåt friskt blad i våras :). Se där vad tålamod kan göra! För god vård är det inte, åtminstone inte medvetet, det blev bara så här :)!

Och ute är det grått och höstigt. Men så ska det vara den här tiden på året. Och egentligen ljuger jag nu så det bara sprakar höstfärger om det, för det är nog bara luften och himlen som är grå (disig), resten är både gult, grönt, rött, orange, mustigt brunt osv. osv. :) och mitt i allt några klart sprakande indisk fingerört, någon blodnäva med sina härliga blad, den nya blålila höstastern och ... Borde jag ta mig en promenad där ute innan jag åker till jobbet? :)

Igår kväll blev det en biltur i skvalande regn längs långa skogsvägar, både raka och krokiga, och hem kom jag med en navkapsel mindre... Jag vet ungefär var den flög av, men vet inte om det löns att åka och söka den, möjligen flög den långt ner i diket...

That´s life in the country.

It.s a rainy day...
... och löven är nog gulare nu än när fotot togs.

Höst i massor därute, trots värmen.
Och fortfarande inget gjort i trädgården... höstplanerna börjar rinna ut i sanden...
Det är bara att ta en dag i taget och se om det ändå finns nån tid/inspiration någon dag att göra nåt.
Då återkommer jag med berättelser om hur duktig jag varit och hur mycket och fint jag gjort i rabatterna.
Det kan också hända att jag återkommer för att berätta att inget blev nåt alls, att jag får stänga trädgården för vintern och bara godkänna fakta. Inte i år heller :).
Ha en bra höst hörni!

Drottningaklejan har visat sig ännu en sommar.
Hon hade nog flera blommor men själva plantan är så liten att man tror hon ska ge upp.

Närmaste grannen är en humle som har en tendens att vilja krama aklejan alltför mycket och alltför våldsamt. Det är nödvändigt att då och då ta en titt på aklejan, befria henne från humlens alltför närgångna kontaktsökande. Men man får vara försiktig. Humlens greppande skott sitter rätt hårt fast och kan slita vilken blomma som helst i bitar om man inte tar det systematiskt, oftast då motsols, eftersom humlen snirklar sig runt omgivningen mesols...

Men som sagt, aklejan har klarat sig, och jag har tänkt snygga till hennes omgivning lite, dels för att hon ska klara sig ett år till, dels för att hennes andra grannar också ska klara sig. Där finns en vinröd astilbe som är liten men otroligt vacker. Där finns också en rätt ny stjärnflocka, också mörkvinröd, vacker och hållbar när hon väl börjat blomma. Dit har jag också tänkt placera den nya spetsmössan med sina vita stjärnor, och eventuellt också höstastern med sina blålila pigga blommor.

Eftersom dit kommer så många olika blommor, så får jag planera om rabatten lite, om jag bara hinner... Det beror på höstvädret, och på hästvädret... Projekt är i alla fall bra att ha att tänka på när man känner sig full av en massa måsten.

Indisk fingerört, praktlysing, vild förgätmigej, förädlad vitsippa osv.
Det här hörnet i trädgården är verkligen inte i ordning. Det blommas för fullt när det är den tiden på året, men det är djungelns lag som gäller, dvs de svagaste försvinner småningom.

Om man inte gör något åt saken.

Nu har det ju varit väldigt mycket häst denna sommar, ridskola och annat i hästväg, och så lite extra mycket på jobbet, lite för lite semester och och och...
Men kan inte hinna med allt.
Och det ska få vara lite roligt också, inte bara en massa måsten.
Så då har det blivit lite vilda hörn i trädgården i år.
Undrar hur det blir nästa år.
Nu är väl tiden då man planerar för nästa sommar i trädgården.
Rensar ur, vårdar ömt, hjälper plantorna att förbereda sig för en lång kall vinter.

Jag räddade ju en del favoriter från kvävning i våras/försomras, tog opp plantorna, placerade dem i burkar där de skulle få samla krafter helt för sig själva.
Det var höstflox av en vacker färgnyans, det var Tulikellukka (en orange/röd härligt pigg färg) och så ett par andra.
Men nu är det dags att placera ut dem. Var? Hittar jag någon plats där de får bättre med utrymme, där jag minns dem sen, där jag vårdar dem lite extra bra, där de inte slås omkull av hårda vindar...

Det verkar som om det skulle finnas mycket att hinna med ännu ute i det gröna. Det kan ju lyckas om hösten kommer snällt och försiktigt. Också morötterna skulle må bra av en snäll och försiktig höst...

Och så var det ju nykomlingarna spetsmössa och höstaster som borde få en fin plats... En helt ny rabatt nånstans kanske?