... och fast bilden är dålig (väldigt mycket inzoomad för att inte avslöja hus som inte är mina, och sen finns ett yvigt äppelträd i vägen) så anar man nog en rätt jämn överkant, redo för nya fräscha årsskott.
Det verktyg som varit till störst hjälp är nog den gamla häcksax som huset ärvt av tidigare generation. Nedan syns en likadan, men den bilden är lånad från trädgårdsbloggen mineden.com . Jag började med en liten grensåg som jag använde för att såga av de allra grövsta grenarna som nog var över centimetern i diameter och de flesta närmare metern långa. Sen fortsatte jag med häcksaxen.
Vi har nog en elklippare, men den rör jag inte om jag inte måste. Jag har nog med att hålla reda på egna fötter när jag går, att dessutom klippa och hålla reda på elsladd, nänä, sånt går inte.
Och vet ni, det var inga kryp i luften. Som det brukar vara i juli när man annars vanligen klipper fint i trädgården.
Nu är jag hungrig och potatismoset väntar. Dags för söndagslunch i all enkelhet. Hoppas ni har möjlighet att göra något med händerna, sånt brukar man må bra av. Det kan vara att sy i en knapp, eller skriva ner en liten tanke på ett tomt fakturakuvert, eller doodla en blomma på tidningskanten. Man kan också ta ett reklamblad och vika ett flygplan, eller om man har möjlighet att googla så hittar man nåt ännu knepigare att vika av papper. Så man får vara lite kreativ.
Eller så kan man också vara kreativ i tanken... Där finns inga gränser. Hoppas ni får en bra fortsättning, på dagen, veckan, våren, tankarna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar