... eller kanske en karamellfärgad topping på en chokladmuffins! Mmmm...
Bilden är någon vecka gammal, den här sortens moln kallas väl cumulonimbus, om jag har googlat rätt :). Intressant det här med moln, man lägger ju oftast märke till dem, men jag har inte tidigare tänkt på vad de heter...
Men igår var det också häftiga moln över hästhagen. Det var klassiska moln, ett par stora fluffiga cumulusmoln som färgades skirt rosa - orange - persika av solnedgången. De var inte tunga moln och inte lysande färgstarka heller, utan lätta, luftiga. Molnet på bilden ser rätt tungt ut.
Solnedgångarna har varit rätt spektakulära den här sommaren, tycker jag. På sociala medier har man ofta sett bilder då folk har blivit överväldigade av det färgsprakande, som kanske dessutom speglat sig i en blank vattenyta. Vackert. Får en att stanna upp en stund. Andas.
Okej, det var bilden och molnen, vad hade jag tänkt skriva?
Minns inte mera. Men i det sociala flödet från andra sidan Atlanten kommer då och då nyheter som inte är trevliga att läsa. Om hur uråldriga skogar skövlas för exploatering. Det är fråga om 1000-tals år gamla träd, som egentligen fungerat som turistattraktioner, men som nu står i vägen för nån stor motorväg, eller nån gasledning, eller nåt annat stort ekonomiskt projekt. Den lokala befolkningen som "lever av" den friska luften i närheten av de uråldriga träden protesterar. Folk kommer också längre ifrån för att protestera på plats, understöda lokalbefolkningen, speciellt de som hör till den riktiga urbefolkningen sen otaliga generationer tillbaka innan USA var Amerika...
Med skövlingen försvinner också viktiga boplatser för diverse djurarter. Och allt detta har inget med oss att göra, eller? Jo, antagligen hör allt ihop på nåt sätt. Det var nån som sa en gång, att då en fjäril fladdrar till i regnskogen påverkar det vårt väder. Och om fjäriln slutar fladdra så påverkar det också... Luften är väl densamma, hör ihop, fast det finns mycket förorening emellan den uråldriga regnskogen bortom vattnet och de hundraåriga tallarna och granarna bakom huset här.
Allt det här hamnade på mitt köksbord när en hästmänniska jag följer på IG delade med sig av bilder på det som hände ett par timmars bilfärd från hennes lugna harmoniska hästhage, där hästarna går fritt på ett jättestort område med skog, gläntor, bäckar, buskage. Och själva bor de i ett litet hus mitt i. Bilderna visade människor i friluftskläder, robust klädda, som satt tätt ihop i en skogsglänta för att protestera mot bulldozers som var på väg att köra in på området. Ett stort gäng poliser försökte lyfta bort demonstranterna, som satt och sjöng olika sånger, hummade flerstämmigt.
Hästmänniskan ursäktade sig att hon delar med sig av sånt negativt innehåll, men skrev att hon inte kan blunda för det som sker, måste dela med sig av sina tankar, speciellt eftersom det är så nära inpå knutarna. Hennes konto brukar annars innehålla mycket positivt, livsbejakande, peppande, uppmuntrande, goda råd, på väldigt jordnära nivå. Lugnt och informativt.
Jag har annars också fått ta del av hästmänniskors vånda när bränder rasat i deras grannskap, hur ska de göra med djuren, evakuera eller vänta ännu? Eller en människa i Nederländerna som hastigt fick flytta sina hästar bort hemifrån när vattenmassorna hotade skära av dem från omvärlden.
Vi är förskonade här. Från mycket. Men man känner ändå på nåt sätt våndan. Och vill sända stöd. Tankar. Det finns nog också här i landet. Människor att stöda. Våndor finns av många slag. Ibland är det som om det blir för mycket. Men det finns också mycket positivt. Människor som just den här hästmänniskan med sitt IGkonto, som bibehåller lugnet.
Det blev en annorlunda text det här, men så skriver jag spontant, är dålig på att planera. Kanske det var "toppingmolnet" som gav ton åt texten :). Eller öppnade ögonen. Eller angav "tonen".
Med alla sociala medier, allt vi får ta del av, gäller det att inte mata sig med sånt som är lättsmält, eller som bryter ner. Vi behöver stå stadigt på jorden, ha öppna ögon för det som sker, men också kunna avgöra vad som färgas av fake news, så vi inte dras med på en resa vi sen har svårt att hoppa av, om vi märker att det blev fel.
Det var inte meningen att predika :), och det gör jag inte heller, jag kunde tydligen skriva en hel liten bok idag, orden finns där och kan dra iväg hur långt som helst.
Men nu ska jag nog låta det jordnära styra, hämta potatis, fixa potatismos och så kaffe på det sen och så jobb och så...
Ha en bra fortsättning på veckan, så hörs vi igen, bland moln, eller hästar eller nåt annat :)!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar