Sjön och spegelbilden...

... men det är en lögn egentligen. Det är en vattenpöl mitt på ridplan.

Tänk så lurad man kan bli av foton, och tänk så vacker en hemsk vattenpöl på fel ställe kan vara på bild.

Med alla sommarens nyheter i minne är det nog ändå allt annat än trevligt att tänka sig, en vattenpöl på fel ställe. Så många som råkat ut för vatten i källare, vattenfyllda gator, vägar som rasat samman av de väldiga regnmassorna. Jag ryser vid blotta tanken.

Här är det ändå bara en relativt liten vattenpöl i kvällsdimman. Stämningsfyllt.

Väderrapporterna har lite svårt att hänga med i svängarna nuförtiden, tycker jag.

De förutspår en hel dag regn och sen en halv dag senare så har det ändrat till några eventuella regndroppar på eftermiddagen. Eller tvärtom, de lovar vackert väder, och några timmar senare när man kollar prognosen så har det ändrat till åskbyar och stormvarning.

Det är i alla fall nåt att prata om. Vädret.

Om man alls vill prata med folk i butiken. Med munskydd är det inte alls trevligt. Har man glasögon så immar de fast så man knappt ser mänskan framför, för att inte tala om produktinformationen på varorna eller prislapparna.

Men då kan man göra som i somras.

Jag var på min vanliga shopping-efter-jobbturen på närmaste market. Nästan genast jag kom in, med munskydd och imma på rutorna, såg jag en människa bakifrån som hade nåt bekant över sig. Det har hänt många gånger att jag tagit fel och blivit generad över att ha stirrat så noggrant. Men den här gången stämde allt mer när mänskan sakta vände sig om mot mig. Och jag log mitt största leende, innanför masken. Men jag såg att hon också ljusnade i blicken, från den där typiska var-ska-jag-hitta-den-där rätta-brödsorten-jag-brukar-ta -blicken.

Det var en kusin från grannlandet som var i stan. Jag blev genast frustrerad över masken, gjorde en snabb koll i minnet, hade jag lovat vara nånstans om en timme? Och så föreslog jag, kan vi shoppa klart och träffas utanför på parkeringen efteråt, så kan vi träffas utan mask?

Det gick alldeles förträffligt. Det var inte den allra hetaste köttet-jag-har-i-bilen-mår-inte-bra -dagen. (Med 25 km hem till kylskåpet kan det vara ett problem vissa dagar.) Dessutom hade jag kylbox i bakluckan. Och hon hade bara några kvarter att köra hem till sitt kylskåp.

Det blev en trevlig pratstund, ett år minst sen senast.

Jag måste erkänna att jag inte tilltalades av att "komma på kaffe" även om hon nog varit minst hela "karantäntiden" i landet och smittan finns lika mycket här som där, men när det ändå var vackert väder och ingen trängsel på parkeringen, så gick det så bra att förhandla året som gått där ute.

Jag har nog blivit mindre social under den här tiden. Undrar om det är lite så för alla. Men sociala medier är desto mera i användning. Så... social och social...

Min tröskel att kommentera vissa saker på sociala medier är också rätt låg, så där har jag nog blivit mer social. Upplever nästan att jag har större "bekantskapskrets" nu än förr. Men så är nog många av mina "bekanta" inte medvetna om att jag umgås med dem...

Det där låter konstigt, det har blivit lite förunderligt. Jag upplever mig känna och "höra ihop" med folk i Australien, Nederländerna, USA, Canada, Frankrike, Nya Zeeland. Jag tänker inte på var de är, bara på vad de sysslar med och vad de har för åsikter. Det är när de pratar om "känns som vår i luften" den här tiden på året som man måste kolla upp, ja, vänta nu, de bor i Australien, så var det ja. :)

Besynnerlig värld.

Men ibland, ofta, är den vacker.

När den inte är vacker, kan man stöda med "en klapp på axeln" och en varm tanke. Och låta dem finnas med i ens tankar när man kör till jobbet. Om deras dag skulle bli ens en liten gnutta lättare att uthärda...

Världen är besynnerlig.

Ha det gott bland höstfärgerna, så återkommer vi en annan dag!