Det var inte tänkt som ett matinlägg igen. Absolut inte. :)
Men brända pepparkakor sätter man kanske inte fram när man har främmande. Och det är ju i högsta grad matsvinn (aktuellt ord, viktig sak att fundera på) om man slänger bort dem. Så då passar de som snacks medan man fixar med maten. Eller om man måste orka ner i källaren och lägga eld i värmepannan innan man hinner slå sig ner med en mattallrik. Lite energi så man inte blir riktigt sur och svag...
Jag åt opp dem. Ett par i taget. Och tänkte positivt om hon som gjorde dem. Att en plåt blev bränd gör inget. Det var inte så farligt...
"Jag åt opp dem" och nån annan kanske frågade efter dem nån dag efteråt "var har du de där brända...? är de slut?..." Jaa-a, hurså? Hoppsan, åt jag för mycket? Du kan ta en icke-bränd, de finns... "nä, de är inte lika goda, jag behöver inte..." Jaha.
En liten möjlig dialog så här efter jul, i köket, i råddet, bland bestick och kastruller och nån stekpanna.
Har jag för lite att skriva om när det blir sånt här svammel?
Eller har jag bara lust att skriva, hittar en bild och utgår från den för att få använda tangentbordet en stund?
Lite som i skolan när man fick en rubrik att skriva en uppsats om...
Ha det gott i efterjulstiden! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar