Nä, det är nog ingen hemma i den holken mer, men jag tycker den är så fin, och det tyckte visst blåklockan också.
Dags att börja mata fåglarna i kölden.
Det var nästan minus tretton grader i morse, eller ännu, solen har inte hunnit ge nån värme alls än.
Någon tyckte det var tidigt att sätta opp fågelbrädet när jag tog järnstången och hackade hål i marken på det vanliga stället. Det syntes än på gräsmattan var fågelbrädet varit ifjol vintras, gräset var jämnare grönt i en rund cirkel. Hålet hittade jag inte, det brukar jag alltid räfsa över och fylla med fågelfröskalen så det har försvunnit över sommaren.
Men bordet på plats och maten fylls på och fåglarna är där.
Det är lite trevligt med dem.
Jag har ju annars också fåglar (eller kråkor eller flugor) som flyger runt i mina ögon fast det inte finns några, så det är en lättnad varje gång jag ser att det inte bara är mina ögon som spelar ett spratt utan där är faktiskt en gråsparv eller en talgoxe som flaxar förbi utanför.
Skapa text är trevligt utan måsten.
Skapa handarbeten är också trevligt utan måsten.
Man kan fabulera och dividera om vad som helst och det blir en text när det inte finns måste bakom, men hur lyckas de som är med i NaNoWriMo? Det är ju en kul grej, men ändå lite måste.
National Novel Writing Month är det förkortning för (går att googla på det och hitta massor) och går ut på att den "gråaste" månaden i året registrerar man sig på en hemsida och "förbinder" sig att skriva en novell på minst femtiotusen ord inom november. Under tiden får man pepp av andra likasinnade och får följa med sin egen statistik och ja, testa helt enkelt om man lyckas, hur det känns att skriva, skriva, skriva... Lockande, men kanske ändå inget för mig...
Hur som helst önskar jag att ni idag får läsa trevliga texter som ger nåt, som lyfter upp, som håller om, kanske, som stöder, som uppmuntrar. Så man orkar vidare i vardagen... Ha det gott! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar