Kalanchoe som skötte blomningen i farstun...

 

... hela sommaren, men som nog har frusit rejält nu (mitt fel).

Jag brukar i regel aldrig köpa blommor åt mig själv. Ser ingen vits i det. Jag kan lika gärna sätta pengar på annat eftersom jag ändå oftast tar livet av blommorna rätt snabbt. (Nu ljuger jag nog lite, minns ju de där utblommade saintpauliorna som jag har berättat om här, jag börjar verkligen få dåligt minne...).  

Men i alla fall: jag fick konstiga infall tidigt i somras. Jag skulle visserligen köpa en blomma åt en vän, men när jag kollade i butiken och hittade den här (bilden) så tyckte jag egentligen den var för liten. Men eftersom jag inte just då visste vad jag skulle köpa så tänkte jag, i farstun passar den ju alltid. Sen hittade jag en annan blomma att ge bort, så den här skönheten fick förgylla min ostädade råddiga farstu hela sommaren. Och det var verkligen ingen dålig blomning.

Det är ju egentligen en version av våreld / höstglöd men med dubbla blommor, så en helt vanlig blomma. Men den var på nåt sätt preparerad (eller kanske helt naturligt fungerande) så den bytte färg småningom under sommaren. Riktigt i slutet av sommaren, när det började bli höst alltså, så märkte jag att de nya blommorna som kom, inte längre var varken vita eller rosa, utan ljusgröna. Men den var alltså översållad med blommor precis hela sommaren. Jag bara tömde sista vattenskvätten ur min vattenflaska åt den då och då.

Av ovanstående textsvada märks att jag inte ofta köper blommor. När jag gör det är det stort :D! Och de ger stor glädje, eller: jag gläder mig åt dem för hela slanten.

Jag köpte en annan blomma lite senare på sommaren. Hade tänkt den som reserv till graven ifall blomman där plötsligt skulle "regna bort". Men också den här blomman blev kvar i min farstu när den inte behövdes på graven. En enkel krysantem med små vita blommor. Den var helt säkert preparerad, för den ändrade inte alls på flera månader, förrän hösten kom och det blev rejält kyligare i farstun (inte isolerad farstu) och då hade plötsligt alla blommor blivit ljusbruna, torkat på nåt sätt. Men de föll inte av, och blomman vissnade aldrig.

Märkligt med blommor som håller länge. Lite skrämmande också. Vilka kemikalier... osv.osv.

Sen fick de torkade, ljusbruna krysantemblommorna i alla fall en sista uppgift. Det var nämligen så att vår kanin som hade hängt med i över 12 år tyckte det räckte med tuffa vintrar, så efter att ha klarat av den första bittra köldknäppen och det ordentliga snötäcke som kom för några veckor sedan, så hoppade han vidare till de eviga klöverängarna istället. När jag begravde honom i skogsdungen bakom uthusen, där våra tidigare husdjur fått sin sista vila, så var det bara helt naturligt att klippa av krysantemblommorna och sätta dem som en frasig höstbukett vid graven. 

Vår sommar höst vinter, vår sommar höst vinter, så fortsätter det. Och nu är det snart jul. Hoppas ni hittar ett bra sätt att invänta julen på, inte den där stressiga, jobbiga väntan, utan nåt annat, som känns mera relevant, mera äkta, kanske en tid att mer dela med sig av det man har, kanske av sin tid, kanske nåt annat. Ha det gott!