... men ingen skärpa alls. Skärpan har ingen större betydelse om det är känslan man vill fånga.
Det gröna guldet brukar den kallas. Skogen. Men den har hamnat i debatternas mittpunkt på många sätt den senaste tiden.
Än ska den sparas, skötas, skyddas.
Än ska det kapas långa öppna gator genom fina skogar för att ge rum åt vindkraftverk inklusive alla elgator och servicevägar.
Den ena skogsingenjören säger att skogen mår bra eller rent av bäst av att förnyas helt med tjugo års mellanrum. Den andra skogsexperten säger att man förstör kolsänkorna om man tar bort allt, man ska plockhugga så blir det bäst. En tredje påläst människa menar att unga träd växer bäst och snabbast och är de effektivaste kolbindarna. Medan pappa sa att de där "experterna" ofta glömmer att gamla träd växer så mycket mera på hela sin yta fast det inte syns på samma sätt som på mindre plantor. Ett mindre träd har mycket mindre yta som "växer till sig" än ett fullstort träd som växer över hela sin enorma yta.
Och så kanske en skogsägare säljer sina träd till en "ansvarsfull" firma och tror när de bedyrar att de tar endast det nödvändiga och lämnar kvar en "lagenlig" mängd träd för att skogen ska fortsätta vara skog. Men sen när deras stora maskiner har farit fram över skogsområdet så är det bara enstaka träd som sticker opp ur det i övrigt kalhuggda området. Och vid nästa större storm blåser de sista träden också omkull eftersom de inte har stöd av övriga träd, de står för glest.
Vadan denna skogssvada, kanske nån frågar sig?
Jag råkar bara ha "skogsstidningar" framför mig på köksbordet, och läser diverse artiklar om klimat och huggningsprinciper och skadedjur. Just nu. Och så är det ju lite intressant nog att läsa olika syn på saken. Att jag dessutom fasas över vissa fina skogar som har försvunnit längs byavägen och nästan gråter varje gång jag kör förbi, gör ju att saken är ännu mera aktuell.
Om jag skulle kunna börja om, eller ha kondition och styrka, så skulle jag nästan kunna tänka mig att "utbilda" mig till skogshuggare. Och verkligen försöka hitta det ultimata sättet att få skogen att må bra. För skogen vill jag ha kvar. I olika former och helst med olika trädslag i samma skog så det bllir en fin helhet.
Det gäller att ta sig tid så man hittar skogen innan den är borta. Att man inte stirrar sig blind på ett träd så man inte ser den fina helheten.
Nä, nu ska jag "ta kväll". Ha det gott, och minns att andas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar