Tassa omkring i ullstrumporna...

 

... går bra. Åtminstone så länge strumporna är hela. Är de av ren ull blir det väl snabbt hål nog...

Men blandar man med lite annat garn så håller de ihop även om själva den värmande ulltråden nöts av.

Det var inte det jag tänkte skriva om. Inget annat heller :). Jag tänkte bara skicka en tasshälsning.

Det är grått ute, och fuktigt, och inomhus tycker man vissa rum är så mörka, det är väl lamporna som börjar bli gamla. Eller jag :) och mina ögon.

Jag skrev om julbelysning tidigare, i grannskapet. Jag har nog tänkt, och det var nära att jag skulle ha börjat planera det när det låg rimfrost på marken på morgnarna. Men nu har det bara varit vått och gammalt-gräs-brunt så inspirationen försvann, för en stund.

Jag brukar också byta till andra, vintrigare gardiner i vissa rum när det börjar ligga ett vitt snötäcke utanför fönstret. Då tycker jag det blir för mycket vitt med somriga vita spetsgardiner mot det vita utanför. Nu kommer inte heller den inspiration lika tidigt. Då det är färger utanför. 

Klimatångest? Hm, kanske. Eller konstaterande att det ändrar.

Vad gör jag åt klimatet?

Sorterar så gott jag kan. Försöker använda upp / återanvända plastpåsar och dylikt.

Har inte köpt nya kläder sen före pandemin. Men nog något smått på loppis.

Återanvänder de kläder som familjens yngre inte längre är intresserad av. Det som passar på en 40 år äldre :). Tur att somt har varit oversize, annars skulle inte mina arm"muskler" rymmas i ärmarna... :).

På jobbet försöker jag oftast använda båda sidorna av pappret, printa tvåsidigt.

Gör jag tillräckligt? Knappast. Men jag tänker på det mer och mer.

Jag kör mycket bil, rår inte för att jobbet är på avstånd, och inte går att sköta på distans.

Kunde använda mindre förpackningar, använder alltid plastpåse när jag handlar, inte den gröna eko, utan helt vanlig, men så använder jag dem flera gånger sen till olika ändamål.

Borde säkert mycket mer.

Men jag tänker lite så också, att det är bättre om det kommer anefter, inifrån, frivilligt, som en del av "ändrad livsstil" och inte som ett yttre tvång, då blir man bara sur och bitter och det förpestar annan sorts klimat, eller...

Vet inte om det är nåt vettigt med det här skriveriet.

Tassen på bilden är gullig. När den inte har utspänd alla sju-åtta klor och klöser till, och inte heller är full av lera och våt jord och kanske sk*t utifrån. :)

Just nu finns det tre lurviga paket hoprullade på stolar och (hoppsan) ett på köksbordet. Det fjärde paketet for ut, kommer nog tillbaka om nån timme för att ta en lååång eftermiddagslur väl hoprullad med nosen intryckt nånstans (han verkar vara kall om nosen, har visst skrivit om det här tidigare, om en katt som myser i armvecket...).

Nu ska jag väl nog sluta svamla här, kanske ta en tur till nån hästhage om det är nån där som behöver ett kli under manen.

Ha det gott i höstmörkret, snart är det vår igen! :)