... när jag ser såna här bilder.
Mjuk mark, lite osäkert att gå, man måste gå på tuvorna och akta noga var man sätter ner fötterna så de inte hamnar alltför djupt...
Det hände faktiskt häromdagen när jag var på svampjakt. Den skog jag gick i var inte alls sumpmark eller annars blöt, men den var tydligen stenig långt därunder, så mitt i allt sjönk min stövel väldigt djupt ner. Jag kom undan med blotta förskräckelsen. Inget stukat, inget skadat, jag fick loss stöveln och jag hade inte ens sträckt nån muskel i knycken. Men jag hade inte tänkt efter.
Man ska tänka efter före. Heter det visst...
Tranbär hittade jag inte i skogen. Men nog någon deciliter blåbär till följande morgons havregröt. Och två stekpannor fulla med Karl Johan svamp. Dessutom ett litet litet kok pepparriskor och en jättefin skäggriska.
Skäggriskor har jag hittat nån gång förr, nån enstaka, men nu när jag först förvällde den tillsammans med pepparriskorna och sen stekte den så kände jag riktigt efter hur den smakade. Krispig och god. Men så är jag ju också van med pepparriskornas ofta nog aningen för starka smak, om man inte bara plockat de allra minsta förstås.
Jag skulle gärna hitta fler skäggriskor. Just det där krispiga är gott.
I jämförelse då med Karl Johan svamparnas lite sega marshmallows-feeling.
Men oj, vad gott det var att äta sen!
Borde söka mer svamp att sätta i frysen.
Bara inte nattfrosten förstör nu...
Hoppas ni hittar glädjepunkter i höstvädret och höstnaturen!
Ha det gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar