Att jag skulle ha paus så länge.
Att det skulle vara så svårt att börja skriva på nytt.
Att jag skulle ha så lätt att rada skrivfel på skrivfel efter varann utan att nästan märka det.
Jag som har varit så pedantisk med sånt. Språkpolis. Retat upp mig på andras fel.
Nu sitter jag här själv och märker hur svårt det är att skriva rätt.
Kan man skylla på miljön? Att man har läst så mycket skrivfel så man blivit blind för dem?
Kanske.
Men det har säkert också att göra med ett slags ögontrötthet, fingertrötthet, eller att hjärnan producerar text lite snabbare än fingrarna hänger med och så blir det tokigt.
Men jag trodde inte heller...
... att tio år (!) gamla kråkbär ur frysen och lika gamla jordgubbar skulle bli så god och frisksmakande sylt! Med lite syltsocker och en skvätt vatten till då förstås.
Äppelsylten tog slut. Kråkbär hittade jag i frysen, men de var som sagt rätt gamla, kändes inte så fräscha längre, dessutom är de ju rätt torra hur som helst, hur färska de än är.
Så då blev det att slänga dem i kastrull tillsammans med de andra ingredienserna.
Och eftersom jag ville ta tillvara så mycket som möjligt av det hälsosamma kokade jag dem inte länge. Men jag mosade kråkbären under tiden. Och också medan jag kylde ner sylten i vattenbad. Jag hade ju bråttom att få smaka hur det blev och varm sylt är inget vidare.
Det blev alldeles ypperligt.
Få se om jag lyckas en gång till.
Den första burken är slut nu och jag vill ha mer.
Det här blev en konstig återstart av skrivandet.
Fåse om jag raderar det och börjar om...
Ha det gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar