Av scillorna finns inte mycket kvar, mest bara blad och någon enstaka torkad blomma. Och de andra...
Fast idag regnade det nästan hela dagen så det grönskar i stället.
Allt det där man tänkte man skulle hinna räfsa bort innan gräset börjar växa... hmmm... samma vårvisa varje år :).
Ormöga blommar ju nog rätt länge, även in på sommaren, men just nu är den nog som bäst, där hon försöker överträffa vårhimlen i blå nyans.
I en annan del av världen... ett annat hörn av trädgården har jag en nyhet och ändå något som jag växt upp med. Vitsippor. Ja scillan följde med när jag fick plantorna, så det var det blåa som först gjorde mig så glad när det meddelades att "torvan" nog levde fast det räckte väldigt länge innan jag fick den i jord i höstas. Jag visste inte riktigt vart jag skulle plantera den. Men tydligen en bra plats åtminstone för ett år, vågar inte hoppas för mycket ännu. Men gillar starkt de små vita knopparna... :). Som sagt, ett barndomsminne, och härstamningen lär vara därifrån också.
Sen en inneblomma.
Vid denna tid ifjol fick jag en vit skönhet, som ju förstås hade massor av vita blommor och knoppar. Nu minns jag tyvärr inte vad den heter.
Men krukan blev kvar i ett fönster och har fått en skvätt vatten nån gång emellanåt.
Jag har ju sett att de rangliga grenarna hängt oroväckande löst men ändå visat grönska, så jag har låtit den vara kvar. Nu plötsligt fanns det knoppar där, och de orkade slå ut!
Bilden är urusel, men jag vågade faktiskt inte lyfta på krukan för att få en bättre vinkel, för jag är inte så säker på att grenarna som blivit långa och hängande skulle hållas hela.
Men små glädjeämnen alltså :).
Så då är det bara att söka fram gräsklipparen då.
Om man får den att fungera.
Det är ju bara en handdriven handyclip, enklast möjliga klippmaskin, näst efter får och kor då...
Sommaren är i antågande alltså.
Med enkelbeckasiner, morkulla och fågelbon överallt.
Ha en bra början på veckan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar