Det hade jag inte trott.
Nu är ju bilden från ett tidigare år, så här blommande är spetsmössan inte ännu, men jag måste söka efter gamla bilder för att försäkra mig om att det var just den jag hittade när jag "grävde fram en blombänk" under den överhängande krusbärsbusken och allt annat.
Tiarella är väl det latinska namnet på blomman, och det verkar finnas många färger också, men den här är min :).
Jag tror (kan vara helt fel, det är länge sen, och jag minns inte alls) jag köpte den på ett "kvällstorg" i nån stad av en trädgårdsfantast som grävt opp extra plantor ur sin egen trädgård och delade med sig av sina skönheter. Men när trädgården har ett brett stråk genom hela som är väldigt frostbenäget, så är det bara en liten del av trädgården där jag vågar plantera nya skönheter som jag är lite extra rädd om. Och då blir det lite trångt just på de ställena där plantor verkar kunna överleva, som där halvvägs under krusbärsbusken.
Där finns också en stjärnflocka jag trodde hade dött ut, men jag hittade också den i år (hurra!) och märkte till min glädje att den fröat av sig så jag försökte plocka upp ett par små plantor att "föda upp" i mitt lilla växthus (där jag hoppeligen minns sköta dem, vattna och lägga märke till om de behöver något annat).
Där på samma lilla ruta finns också en vacker astilbe som överlevt i flera år, men många år nog blivit allt mindre, men än lever den, så jag tänkte om jag skulle klara av att ge den lite mer omvårdnad i år, så den orkar bli lite större.
I samma ruta har jag också en vacker gulvit (drottning)akleja, en liten planta som jag tog med mig från mitt barndomshem. Den plantan har inte heller just växt till sig, men den har överlevt. Ett år hade den ingen knopp alls, jag tror det var ett år när aklejorna hade mycket småkryp på sig. Jag trodde nog det var förbi med den plantan, men den finns kvar. Återstår att se om den blommar i år.
Aklejan står nämligen närmast granne med humlen, som jag hittade i skogsbrynet. Inte visste jag då jag planterade den lilla humleplantan, att den skulle skicka upp nya revskott så långt från moderplantan... Så aklejan får sig en och annan törn.
I samma lilla ruta har jag också min favoritvårblomma, ormöga. Och ni som vet hur de sprider sig, förstår att det redan med ormögat blir väldigt trångt på den lilla rutan. Men då jag tycker så om den.
På samma ställe har jag också satt ner en höstaster som hittills har glatt mig varje höst med sina fräscha blommor trots frost i bladen. Så roligt med sånt sent på hösten när allt börjar gulna. Men den var också ett par år på mindre sidan, så jag ska försöka ge den också lite mer utrymme.
Tror ni det blir trångt på den lilla rutan?
Blågullen har ju en tendens att sprida sig rejält. Och dessutom, av någon anledning, verkar blågull dra till sig ett sorts fint tunt ogräs-gräs som nästlar sig in i andra plantor. Så man får rensa och rensa tills man märker att man dragit opp en del blomplantor också...
Märks det på min skrivklåda att det är roligt att göra upptäcktsfärder i en vildvuxen trädgård? :)
Såhär på försommaren när hundflokorna ännu bara når till knävecken, och nässlorna ännu inte bränner en i ansiktet när man står böjd över rabatterna. Just det där att kolla vad som kommer opp, försöka minnas varför man placerat en sten i blombänken på ett visst ställe, vilken planta lade jag ner här som jag skulle minnas vara försiktig med?
Nä nu tycker jag nästan synd om den som orkat läsa så här långt.
Måste fortsätta en annan dag.
Hoppas ni hittar nåt intressant att gräva ner er i, antingen trädgård, gamla tidningar, historieböcker, nya bokföringsprogram, garnnystan eller nåt helt annat...
Fortsätt hitta saker att glädjas åt, större eller mindre :).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar