Klotta konstverk på väggarna...

Scen 1: "Men va fint du ritar!" ropar mamma och pappa med ett leende när deras lilla barn fått sin första penna i handen och förstått att det syns när man skrapar den mot olika ytor :) ...

Scen 2: Man sitter i bussen och tittar ut genom fönstret, försöker få en uppfattning om den helt okända stadsdelen, kollar in husen, fasaderna, och ser en massa fina färgexplosioner susa förbi i ögonvrån, vilka härliga färger, men vad...?

Scen 1, fortsättning: ... eller så plockar de snabbt fram en tidning eller ett reklamblad åt den unga konstnären: "Här kan du rita i stället!" Hrm, hrm...

Scen 2, fortsättning: ... hur kan de klotta så där på det fina huset? De förstör ju hela den stiliga fasaden!

 

Klotter på väggarna är vanligt i hemmen, i ett visst skede, men ännu vanligare i städer, förorter, på lagerbyggnader, gamla uthus, betongpelare... kanske det är samma klotter, i olika form, kan vara lika fint i betraktarens ögon, eller lika förargelseväckande.

 

Jag måste nog säga att mina ögon dras till klottret, speciellt om det är färgkombinationer som jag gillar. Sen måste ju nog motivet, om det kan urskiljas, vara nåt vettigt eller vackert, inte provocerande.

 

Nu ska här också inflikas, att det här inlägget har jag skrivit efter en idé från Pica Kemi (https://www.picakemi.se/) som tillhandahåller olika "skurmedel" att få bort det klotter man inte vill ha på sin fasad eller på sitt staket...

(båda bilderna är mina egna)

 

Jag måste säga att en stor fin, enfärgad yta alltid har lockat mig att fantisera om färgläggning... :). Ja då ska den inte vara såhär insnärjd med vildvin förstås :).

 

Minns när jag för några år sedan fick en förfrågan om jag ville måla en teaterkuliss till en scen. Jag blev helt upprymd av tanken, en stor vit yta att få klotta på!

Så jag plockade med mig av alla färger och penslar jag hade, och putsdukar och små hinkar och tog mig en titt på ort och ställe.

Eftersom "teaterfolket" övade på sina repliker nere i salen samtidigt som jag målade så blev det liksom äkta feeling. Jag njöt.

 

När jag ser en slät fin yta mitt i en annars snygg och fin fasad lockar nog tanken att måla den på nåt sätt. Är det så fasadklottare känner? Sånt klotter kan ofta nog vara så pass fint att det bara piggar upp en grå fasad, eller sätter lite skimmer på en fallfärdig yta.



Men hur tänker de som bara verkar häva ur sig sin frustration i en massa fula bilder, tecken, märken, provoceringar? Sånt som får åskådaren också att må illa... som man vill få bort...

 

Det lär ju inte vara så enkelt att få bort klottret. Beror säkert på vilken färg som använts.

På Picakemis sida finns också information om klotterskydd, rätt smart på såna ställen som kan tänkas vara utsatta för klotter. Fasaden behandlas med en skyddande film, så blir det inte lika jobbigt att få bort klottret sen, så fasaden inte behöver utsättas för starka rengöringskemikalier gång på gång utan det lär räcka med hetvatten då...

 

För nåt år sen såg jag på tv eller kanske på nån nyhetssajt ett inslag om en grupp ungdomar som gick omkring i städer (Tyskland? Frankrike?) och "målade bort" fula politiska tecken och bilder. Eftersom det var jobbigt att tvätta bort alla provoceringar så satsade de på att forma om bilderna/tecknen till nåt annat, nån drake, nån blomma, ett abstrakt konstverk. Med några få drag med rätt färg försvann den provocerande bilden och de som målade fick i sin tur utlopp för sin kreativitet.

 

Drömmen är nog att få måla stora ytor, och ha obegränsat tillgång till färg, har aldrig testat på sprutfärg, speciellt sån färg de använder för att måla fina bilder på lastbilar o dylikt skulle vara kul att testa, de är ju nästan som pennor har jag förstått... Hrm, verkar som om jag har anlag för klotter...