Eftersom vi har en liten minikatt som galopperar runt på köksgolvet så har den här stora Skurken tagit semester. Han tycker att han borde få vara enda herremannen bland kattfolket i huset.
Visst brukar han vara borta ett par tre dagar i sträck några gånger i året, men varje gång är jag sååå orolig att han ledsnat, att han råkat ut för nån björn, nån jakthund, nån räv, nån fyrhjuling som inte hunnit väja... Och jag går och ropar ute på gården, så ifall han gömmer sig nånstans i grannskapet så ska han höra att han är saknad... Löjligt kanske, men det är nu bara så.
Hoppas han dyker upp snart.
Så är det ju "man saknar inte katten förrän båset är tomt" eller hur det nu var. Hoppas han har hittat hem igen! Fast den här tiden kan de ju vara borta flera månader nog och ändå komma hem sen plötsligt en dag.
SvaraRaderaNåja, jag saknar honom varje dag... på nåt sätt. Men nu råkade jag faktiskt se skymten av honom igår kväll och sprang ut. Ropade. Ingen reaktion. Jag blev osäker om det ens var han. Men så märkte jag att han inte mådde riktigt bra. Han hade råkat ut för uttorkning, han försvann ju när det var som hetast, och nu fungerade tydligen inte ämnesomsättningen (fint sagt). Jag sökte fram paraffinoljan som jag gett honom tidigare när han haft samma problem, och fick faktiskt i honom lite i små doser. Det var också det enda han slickade i sig. Men han mådde inte bra. Sen var han inne hela natten. Och idag på förmiddagen gick han sin väg igen. Utan att jag sett att nåt ändrats. Det var ju helgdag, svårt att få tag på veterinär, och vad vet jag vad jag hade bort göra. Nu undrar jag ju då om "medicindosen" räckte till så det reder upp sig eller... Jag försökte i alla fall visa att han hör hemma här...
SvaraRadera