Alltså, om nån blivit orolig för katten i förra inlägget...

Han kom igen. Lika sjuk, trött och icke-hungrig. Och vrålade då och då av magont.
Jag fick i honom lite mer paraffin, men väldigt lite, och han verkade ha stora problem.

Sent en lördageftermiddag, när han åter dök upp och såg lika sjuk ut, ringde jag närmaste veterinär. Hon var förstås inte hemma, rätt så långt borta. Men när jag beskrivit det hela, och förklarat att vi förra gången var till henne och hon "paraffinerade" den nedsövda katten, så sa hon att hon kan ringa till bya-apoteket och kolla om de har laxeringsmedel i lager. Efter en lite stund ringde hon upp och hade då sagt till bya-apoteket, som fanns på en bensinstation, att jag skulle hämta medicin. Per telefon informerade hon mig på sin knaggliga svenska hur jag skulle gå till väga...

På bensinstationen tittade de lite underligt på mig, ja, ska du ha det här i en katt så lycka till!

Det var dels laxeringsmedel via munnen, med spruta, en liten dos om dagen. Men också engångsdoser i andra ändan, en per dag, och så mycket vätska som jag får i honom.

Jag har ju inte "matat" nåt djur med spruta förr så jag försäkrade mig om att jag var ensam i huset innan jag började. Det var lite klottig, men konstigt nog gick det. Det verkar som om katten förstod att det var viktigt.

Efter tre dagars behandling - varje gång katten kom hem och gav sig till känna - så är det plötsligt en sgs frisk katt som springer in när man öppnar dörren, in i köket och undrar om han inte ska få nån godbit. Oj, vad glad man blir då! Vi har klarat ännu en pärs! Och jag har lärt mig lite mer igen...