Blandat i bänken.
Trädgårdsnäva, indisk fingerört, ormbunke (eller vad de heter på riktigt) och så vanlig vild prästkrage som fått en plats i blomrabatten i stället för på dikeskanten.

Det är vackert med blandat tycker jag.
Men det är svårt att sköta så att inte en tar över den andras plats. Alla ska rymmas fast de är olika.
Eftersom de också behöver lite olika mycket utrymme är det svårt att veta vem som behöver vårdas lite extra för att överleva (fingerörten), och vem som klarar en hel del själv med egen kraft (nävan), och vem som behöver "hållas tillbaka" lite så de inte inkräktar på nån annans utrymme (toppklockan som smyger sig in i bänken från andra sidan...).

Som bland oss människor då... Aktuellt tema... Går ändå inte att jämföra med det här alls. Går inte att dra långtgående paralleller, då hamnar man fel. Den diskussionen tar vi en annan gång...

Men jag befarar att det nog i rabatterna här utanför huset råder mest djungelns lag nu eftersom jag inte gör så mycket åt saken, och det betyder nog att en del försvinner till nästa år...

Jag måste nog ta mig en funderare hur jag ska göra.
Vissa har jag räddat några plantor på tidigare och flyttat till en mindre djungelaktig plats, där de får lite tid på sig att bli starkare själva... så de sen kan säga vad de vill, vilken plats de vill bo på, var de tycker att de hör hemma.

Och nu märker jag att jag nästan inte vet om jag skriver om blommor eller människor... skrämmande...
... men man behöver ibland dra sig undan till en mindre djungelaktig plats, lugnare, mera luft, så man får återhämta sig, hitta sig själv igen, så man vet vad man vill, och vad man inte vill. Öva på att säga nej, tack, inte idag... nej, det passar inte just nu, kanske nästa vecka...

Önskar er en trevlig höst, med många återhämtningspauser, antingen längre (som är mera sällsynta) eller så att ni kan ta tillvara de kortare. Ett par minuter med en katt i famnen. En halvtimme medan maten puttrar på spisen (den tiden behöver man inte alltid dra nytta av - nån gång kan man bara sitta och öva sig att andas...). Kanske tre minuter i bilen medan de råkar spela ens favoritmusik i radion.
Vi återkommer :).

Färgstarkt i bokhyllan...
... eller i läsarens hand, närmare bestämt.
Och någon menar att det är internationella bokveckan nu.

Böcker är bra, kanske inte nödvändigtvis Bra Böcker, men vissa är bra.

Det är nu bara så att om man växt opp med tillgång till biblioteksböcker och syskons böcker och högtravande böcker i föräldrarnas bokhylla... så har man ganska lätt att grabba tag i närmaste bok och glömma bort tiden en stund.

Så går det ibland när jag väntar på att nån ska bli klar, eller att ett visst litet rum ska bli ledigt, och så råkar jag sitta vid ett bord med diverse böcker. Det kan vara skolböcker eller fiction. Inga deckare får mig att fastna bland bladen, men nog utopier och fantasy som familjens yngsta lånat. Fast jag inte gillar den här stilen egentligen så fastnar jag ändå, och kan märka helt plötsligt att det har gått en timme eller två och då har jag kanske bara "några" sidor kvar att läsa tills boken tar slut, så jag kan lika gärna fortsätta läsa en stund till.

Måste erkänna att jag ibland läser ett kapitel i början, några här och där i mitten och så kanske sista kapitlet, eftersom mina ögon inte riktigt klarar av väldigt mycket läsande, de blir så trötta. På det sättet får jag ändå en liten uppfattning om bokens stil, tankesätt och känslor. Risken är förstås att man missar nån väldigt viktig poäng som skulle ändra ens syn på boken helt. Men den risken får man ta...

Mitthobbyrum har en speciell plats för böcker, helt klart. Inte fysiskt, sånt finns inte... men bildligt talat finns det en fin bokhylla/bord för speciella verk. Det kan vara en billig utgåva av en lokal författares samlade verk, inte för att jag skulle orka läsa allt, men det måste finnas möjlighet att ta boken i handen, slå på måfå upp en sida och läsa några rader... bara för att... Eller den första boken en bekant gett ut av sina egna skriverier. Drömmen finns ju på sätt och vis att själv nån dag...

På fb sprids en uppmaning att grabba tag i närmaste bok, slå upp sidan 52 och skriva ner den femte meningen som statusuppdatering, utan att avslöja vilken bok det är fråga om. Googlade på det här och konstaterade att den här uppmaningen hängt med i flera år, någon hade i en blogg samlat några av de här femtemeningarna, som för att visa på bredden på stilen bland böcker som folk i bekantskapskretsen läste. Det var lite kul att läsa... Speciellt som vissa meningar var rätt korta: Äntligen!

Ha en bra fortsättning på veckoslutet!

Cat on hot... Miele :)!
(Ursprungligen Cat on hot tin roof med Paul Newman i huvudrollen, om jag inte minns fel...)

Det var ett tag sen den här sötnosen var så liten.
Hon har dessutom flyttat till grannbyn och lever där ett snofsigt liv med möss i buskagen utanför huset och mjuka härliga soffor att krypa upp i inomhus... har jag hört... :).

Men den här bilden togs när jag försökte lära henne att acceptera dammsugaren och inte se den som ett monster.
Skämt åsido, inte avsiktlig inlärning, men eftersom det är rätt jobbigt med en katt som är hypernervös och storjamar så fort man tar fram dammsugaren så är det bättre om de får lära sig att det är helt ok, bara att sova vidare på sin stol, även om oljudet är lite obehagligt.

Numera accepterar alla våra fyra katter att jag dammsuger under deras stol. Bara jag tar det lugnt och pratar lite lugnande med dem samtidigt. Den yngsta av våra fyrfotingar viftar inte ens på örat i sömnen om han inte råkar ligga på golvet och munstycket kommer närmare än en meter ifrån :).

Vad har det här i mitthobbyrum att göra?
Tja, där ska ju städas också emellanåt. Även om hobbyrummet är obefintligt...
Och katterna bidrar onekligen till inspirationen att göra nåt...

De gör gott helt enkelt genom att vara.

Tänk så söt en dammsugare kan vara! :)

Eldfängt i trädgården... ja, de var ju inte såhär vackra i år.
Största delen av temyntan frös bort i vintras, men lite småplantor har jag som överlevt, som jag hoppas tar sig till nästa år.
Men det är nog ett problem när jag slarvat så otroligt mycket med rens och omvårdnad.
Då är ju nog risken stor att man mister en del plantor, när de helt enkelt kvävs.

Men man kan ju inte hinna med allt, så...

Sitter alltför mycket i bilen, på sätt och vis. Det kan man inte heller göra så mycket åt, eftersom man bor ca 25 km från jobb och butik och sånt. Så då sitter man en halvtimme i taget på skumpig väg och kotorna och lederna skaver mot varann...

Skämt åsido, så hemskt är det inte.
Men jag har märkt med åren, speciellt de senaste två åren, att kroppen inte mår bra av att sitta i bil och skumpa.

Så jag har funderat. Man kan ju sitta på så olika sätt. Ibland sätter man sig slarvigt så man sitter snett hela den där halvtimmen. Dessutom  jobbar gaspedalsfoten på ett annorlunda sätt än kopplingsfoten, och man blir sned på ett annat sätt. Därtill håller man ofta i ratten på ett visst sätt, och eventuellt vilar andra handen ofta på växelspaken. Snett igen...

Inte konstigt att man blir sned och känner sig styv och konstig att stiga ur bilen.

Dessutom har jag ofta vänster fot vinklad lite konstigt, spänt, inte alls vilande på underlaget, den största delen av den där halvtimmen. Så då får jag lätt muskelspänningar i tårna eller vristen, som kan störa andra gånger också än då jag kör bil.

Ryggstödet är svårt att ställa in perfekt. Ska det stöda nere eller uppe, ska nackstödet användas osv. osv...

Men efter att jag deltagit i en introduktionskurs i centrerad ridning så har jag börjat göra övningar både i bilen, och på jobbet, där jag har både en vanlig kontorsstol och en sadelstol att variera mellan.

I kursen nämndes just det där att man sitter konstigt, går konstigt, rör sig fel i vardagen. Och om man lyckas ändra på de vanorna så är man på rätt väg att börja må lite bättre och kanske förhindra smärtor som annars lätt kommer med åren.

En stressad människa går ofta framåtlutad, (känner mig skyldig) och det frestar på benen och höfterna på ett tokigt sätt. I centrerad ridning ser man människan lite som byggd av klossar ovanpå varann som ska vara i balans. Det säger ju sig självt att det blir nån del av kroppen som tar stryk då.

Jag har börjat tänka på det där när jag går i trappor t.ex. Speciellt nerför brukar jag ofta få smärtor ovanför knäna. Nån muskel som protesterar och inte vill jobba alls. Men om jag vinklar höften som om jag skulle "sätta svansen mellan benen" och placerar resten av kroppen rakt ovanför, drar på ett sätt in magen ("magknappen" mot ryggen) så får benen och fötterna bära hela vikten rakt ovanför sig och orkar bättre... inbillar jag mig.

Samma sak är vid ridning. För att man ska vara i balans. Så att om nån skulle plocka bort hästen under en skulle man ändå kunna stå i samma position. Man har sin egen balans, inte beroende av nåt utifrån...

Äh, det där blev mycket text.
Men om den insikten gör att jag slipper lite av smärtan i trappor, och lär mig gå på ett mer hållbart sätt, så att kroppen orkar bättre och längre, så då fortsätter jag tänka i dehär banorna...

Ha det gott i den krispiga höstkylan som kryper på såhär på kvällskvisten!

Morotsägg...
... men det här är ingen matblogg :)...

Ibland blir man smått desperat när man ska fixa till nån mat åt sig, slänger nåt i stekpannan och hoppas det går att äta...
Ibland blir det rätt bra, både för ögat och för munnen.

Det här är "sommarmorötter" från torget (alltså inte skalade, bara tvättade - morötter man köper i plastpåse vill man nog skala innan man använder dem) därför har de en mörk "skalkant" runtom. Och så det normala "vad sjutton ska jag äta idag"-stekta ägget. Eftersom jag slängde i morotsslantarna samtidigt som ägget så blev det så här.

Hur ska jag fortsätta det här inlägget så det inte blir ett matinlägg?

Det går inte :). Så då säger jag bara: njut av alla färska grönsaker nu såhär i skördetider! Antingen av egen skörd eller av allt inhemskt som finns i butikshyllor och på salutorg. Plocka ihop till en enkel men varierad sallad som kan ätas kall: kokta välsaltade makaroner, tomatbitar, gurkbitar, zuccinibitar, morotsslantar eller "sticks" och så isbergssallad, krispigt värre. Vill man ha nåt varmt kan man ju dricka en kopp té till och en smörgås. Det lär bli min mat idag på jobbet.

Och nu blev det bara mat i alla fall, men se i Mitthobbyrum behövs det mat minst tre gånger om dan för att man ska orka plocka fram sticksöm, rensa trädgård, sy om nåt klädesplagg, måla en tavla, skriva ett konstnärligt inlägg på nån blogg... eller sätta sig i bilen och åka till jobbet och "göra nån nytta".

Ha det gott! Och ät nåt gott :)! ... och nyttigt...

Arktisk klematis...
... blommar inte nu mera, men den kan väl börja på nytt om vädret håller i sig... tror jag fotade en rätt sen höstbild ifjol med fina blommor bland höstlöven...
... har i stället fullt med fluffiga fröbollar överallt. Och eftersom största delen av klematisen är involverad i en fläderbuske bredvid (som jag nån gång här kallat bonsaiträd) så har jag inte kunnat se alla blommorna, de har varit så högt uppe, och den gråblåa färgen har försvunnit bland fläderbladens blåaktiga skuggor. Men nu, ljusa bollar över hela fläderbusken :)!

Nåja, det är onekligen höst. Senaste natt var det väldigt nära frost... säkert nog rimfrost på nåt ställe.

Trädgården får snart vila igen. Och så får man hoppas på ny kraft till våren.

Något annat nytt såg jag just i en klädkatalog som skickats ut till många hushåll.
På den tiden när jag lärde mig sy kläder, så var det nog rätt viktigt att man skulle göra så osynliga och/eller snygga sömmar som möjligt. Och dragkedjorna skulle gömmas undan bakom en tygkant som snyggt pressats över kedjan. Nu helt plötsligt var det tydligt med flit sytt dragkedjor så att de skulle synas, också i avvikande färg! Och på en jacka!
Måste nog erkänna att det kunde vara betydligt enklare att sy fast dragkedjan på det sättet, ovanpå själva tygkanten. Det var ibland rätt pilligt att smussla undan dragkedjans ändar och få det slätt och fint...

Nåja, tycker man att det är snyggt så... Och nåt ska ju kläddesignarna hitta på, de kan ju inte hela tiden ta fram retrostyle... gammal skåpmat...

Det här inlägget är ju nog helt onödigt. Men jag hade inte tid att plocka fram nåt handarbete, för då sitter jag så länge :), och nåt nyttigt orkade jag inte göra mera i kväll, så då blev det såhär.
Ha det gott!

Midsommarfägring vid utedasset...
... hade jag lagt som text till den här bilden. Den är nämligen fotad vid ett utedass vid en gård där jag var på ridläger veckan före midsommar.
Utsikten från utedasset, när man satt där inne, var inte heller fy skam.
Utanför gick hästarna i hagen, lite nedanför, så man satt som på en... tron :)...

Nåja, vad har det med mitthobbyrum att göra?
Hästarna ja, blommorna och grönskan ja, och jag blir inspirerad av bilden att måla ett kort, ja, så jovisst har det i mitthobbyrum att göra... dasset med stenen och mossan och blommorna...

Mycket har växt massor i sommar. Regnet har gjort att allt ogräs har tagit över på många ställen. Och jag har knappt varit hemma annat än för att äta, sova, tvätta kläder... osv... känns det som.
Jag klagar inte. Jag har ju hunnit med annat.
Men ett par växter som jag hade planterat förra hösten och hade hoppats på, har nog inte trivts vidare bra, tror jag. En har jag inte alls sett skymten av. Kanske den frös bort i vintras. Och så ogräset som jag borde ta itu med nu, så mina favoritblommor åtminstone får en rejäl chans att komma upp nästa vår.

Lite har jag hunnit idag. I ett skräpigt hörn av trädgården. Där har alltid varit oregerligt ogräs, jobbigt att se hur det sprider sig, inte går att få bukt med. De senaste åren har jag hoppats att blommorna som planterats där ska sprida sig så våldsamt att de tar över ogräsets plats. Men det har inte riktigt lyckats så... Nu har jag bestämt mig för att dra bort det mesta och kanske låta gräset ta över helt. Gräsklipparen får korta av allt som kommer upp, och jag hinner nån gång mellan varven dra upp rötter på det som inte längre ska vara där... Fåse vad jag hittar på med den plätten sen då... Hittar nån ny blomma eller buske att plantera dit.

Underligt då det ändå finns där i bakhuvudet nånstans att man ska pyssla därute, men det är väl solen... Som idag, så otroligt fint höstväder (med en och annan liten regnskur emellan) så man bara måste stiga i stövlarna och ta sig ett varv runt huset!

Bäst att ta vara på det väder vi har! Medan vi har det! :)

Stickade loppisfärger.
En utmaning kvar: att få den klar. Och då menar jag inte bara att sy ihop och fästa trådar, som ju annars brukar vara det tråkiga jobbet med stickade tröjor...
Nej, det är ärmarna.
Jag har stickat på rundsticka det mesta, så inga sömmar just än, bara de korta axelsömmarna då.
Och nu har jag plockat upp maskor för första ärmen, på rundsticka.
Men att få det gjort.
Det är andra försöket med ärmbredden. Första försöket gav en alldeles för vid ärm, den ska ju va lagom, ju! Hur får man det?
Jag har ju alltså inget mönster.
Och garnet är hopplockat från olika missionsloppisar från olika besök över ca två år kanske... ett nystan här... ett nystan där... osv. Garnen är av lite samma stil, såna där oregelbundna garn, eftersom jag tycker jag stickar ojämnt och inte vill att det ska synas att det är mitt fel att det blir ojämnt resultat :)!
Fåse om den blir klar.
Hade planerat den till den här sommaren.
Men det börjar bli sent.
Sticksömmen hamnade så snabbt på hyllan när det blev sommar, utevarande, trädgård, stall, ridläger osv osv. Och samtidigt en hel del mer arbete än jag tänkt mig...
Men jag har börjat snegla på den nu igen. Så kanske till nästa sommar?
Borde bara få den undanstökad nu.
För jag har lite annat missionsloppisgarn av tunn yllesort som jag gärna skulle fixa ett par benvärmare av, eller kanske nåt trevligt att slänga över axlarna på jobbet... Ja, det skulle vara nåt, undrar om jag hittar nån idé som känns som jag...
Men först alltså sommartröjärmarna...
En verklig utmaning när det är höst ute!
Ha det gott!

Den här bilden har jag haft väntande i ett utkast ett helt år, faktiskt.
Nu plötsligt är den aktuell. Hur blev det höst så snabbt?

Vad jag gillar dimman!
Bara man inte behöver köra på livligt trafikerad väg, förstås.

Jag som på nåt sätt hade planerat att göra så mycket i trädgården i sommar, under de varma shortsdagarna och sena kvällarna med bara lagom mycket mygg.

Nu är det plötsligt slaskig blåbär i skogen kvar, lingonen lyser röda, svamparna sticker upp här och där och hallonen ramlar nästan av busken bara man går förbi.

Men nåt har man väl fyllt dagarna med ändå?
Jag hade inget konkret projekt i trädgården, men nåt lite ommöbleras hade jag tänkt mig.
Nåja, det hinner man med ändå tills frosten förstenar marken. Så ingen panik.

Men annat då?

Hmm, tog en liten loppisrunda igår. Garnnystan fastnade i min hand. Vad jag gillar dem.
Hittade en komplettering till min färggranna tröja, ett litet vackert nystan med ojämn struktur.
Borde få tröjan, som ju faktiskt var tänkt som en sommartröja, färdig nu innan det blir dags att sticka benvärmare och sånt :).
Hittade också två nystan alpacka i olika nyanser, och två andra nystan med liknande struktur men utan banderoll (vet alltså inte vad de är, känns lite ylleblandat). De tänkte jag dela på två, som jag brukar, och kanske fixa just nya tunna, smidiga benvärmare, alternativt strumpben, i jordnära färger...

Hösten är definitivt min årstid, även om man vid den här åldern också tänker: oj, hur ska man orka alla gråa, mörka, kalla dagar tills det börjar ljusna igen i januari!

Först väntar vi på höstfärgerna!! :)

En porslinsknut...
... eller jag menar en knut målad på porslin...
... får illustrera mitt humör idag.
Mitthobbyrum har en telefon som blivit gammal, tydligen, orkar inte med flera påminnelser, bilder, sparade meddelanden osv... och ändå är den bara ca 4 år...
... den bara blinkade yrvaket, pipade ett par gånger, och sa tack och hej...
... och där finns som sagt meddelanden, bilder, minnen...

Dags att vända blad?
Glömma det som man ändå inte minns, lösenord och sånt man haft krypterat nerskrivna i telefonens minne...
Glömma vad man velat påminna sig själv om.
Nu är det dags att själv minnas vad man brukar glömma.
Och vad man trott att man inte skulle klara av att minnas själv, utan påminnelse.

Jag känner mig som ute på sju famnars vatten.
Och det är inte på grund av det envisa regnet.

Det blir trots allt nödvändigt att skaffa en ny telefon, eller hitta nån bättre begagnad nånstans i husets lådor.

Porslinsknuten ser rätt regelbunden, mjuk och fin ut. Inte alls sådär hårt tilldragen som knutar kan vara, som man knappt orkar försöka få upp. Återstår att se hur den reder upp sig. Nu är det sen kväll, men i morgon behöver jag få fixat en ny telefon så jag kan ha kontakt med omvärlden under veckoslutet...

Kanske det är dags att börja minnas, så man inte blir minneslös... då hjälper det inte mycket att ha en fin telefon i handen... om man inte minns hur man ska använda den...

Mitthobbyrum kanske borde söka fram en sticksöm...

Katt på gammal ved-mjöl-hölåda...
... eller i nutid kunde den vara en låda för förvaring av trädgårdsmöblernas sittdynor.
Men det är det inte.

Jo, katt-pojke är det.
Och gammal låda är det också.
Innehållet har kanske varit mjöl till kor.

Katterna gillar att sitta på den.
För det ger lite bättre utsikt.
Och så är den varm.

Eller kanske också sval, vilket är det mest eftersökta nu, när temperaturen ute är mellan 25 och 30 på plus.

Igår inföll sommarens varmaste dag, kanske, och härligaste kvällen för cykeltur.
Det var planerat ca åtta kilometer.
Men två timmar senare stod vi hemma med 35 km på mätaren!! :)
Tur att vi tog åtminstone en vattenflaska med...

En gång per sommar behöver man göra såna där turer.
Så man känner det är sommar :).

Hö eller halm?

Jag hade tänkt mig hölador förstås.
Men jag trampade i klaveret när jag målade skålen med "hölador" mitt bland "porslinskurstanterna" som alla sedan ungdomstiden varit vana med jordbruksarbete från morgon till kväll och lite på sommarnätter också och bestämt påpekade att det nog var halm det där, för hö är inte så gult... :).

Så jag fick låta dem bestämma och så var det halmlador... låter inte lika bra, men låt gå, alltid går det att ha några mariannekarameller i skålen, eller kanske de där fantastiskt goda minimarshmallowsen som man så gärna äter alltför många av... Och nej, det här inlägget är inte heller sponsrat av någon godistillverkare :)! Det går lika bra med sockerbitar till kaffet... eller nötter... Har ni blivit snål på nåt nu? Förlåt så mycket, drick ett glas juice eller nåt annat hälsosamt, eller ät en plommontomat, en annan av sommarens fröjder... inte ur egen trädgård då, men butiken har en hel del fint utbud...

Verkar mina inlägg råddiga så skulle ni bara veta hur mitt huvud ser ut :)!

Jag har inte skrivit på länge så nu är det lite rörigt i utflödet tills saker och ting hittar sin rätta fil att köra på...

Ha det gott!

... och nu undrar ni kanske om jag gör reklam... det är ju aktuellt med debatter om hur man får göra reklam i bloggar och så... men det man tycker om får man väl berätta om... helt utan att få något i gengäld så att säga... delad glädje, att läsa intressanta böcker, kan väl ge dubbel glädje... eller hur man ska säga... jag är lite förtjust i de här små böckerna :)!

 

Gräshoppan Grels är en lite charmig typ... och lite häftiga äventyr ryms med, lite kärlek och ja, det är bara så trevligt att läsa, att fantisera om hur det gick till när vindarna blåste rätt väg så att en del småkryp kom sig på resa... :)... ja, nu är det en tid sen jag läste den boken, men jag minns jag stannade upp ett tag mitt i och funderade, kan det ha gått till så i verkligheten? :)

 

Småkryp alltså. Barn i en viss ålder är ofta fascinerade av småkryp. De kan helt lugnt ta upp en myra i handen, låta den vandra omkring... (helt utan den rädsla jag har som minne från liten när jag under höbärgningstiden fick en flygpissmyra (vad heter de egentligen?) som kröp sig in i min armhåla och bet mig där och det sved något helt fruktansvärt, i den svettiga höbärgningsvärmen... mamma trodde någon hade spetsat mig på en högaffel i misstag, vi var många och ibland blev det trångt kring det torra höet...). Nåja, barn alltså, de kan också plocka upp en "hu, så hemsk" spindel och låta den rusa omkring på handen och skratta förtjust över de långa spretiga benen...

 

I de här böckerna av Ursula Vuorenlinna (ovan bilden igen från Adlibris.com där jag hittat fler av hennes böcker och där det är lätt att beställa ifall inte ens "egen" bokhandlare har tagit hem boken man vill ha...) förekommer flera olika småkryp, inte bara myror och gräshoppor och spindlar...

 

Någon av hennes böcker har dessutom illustrerats av dagisbarn, lite kul grej det också.

 

Va? Vad det har med mitthobbyrum att göra? Jo, läsa böcker kan vara väldigt bra i hobbyrummet, inspirerande, roligt, sorgligt, lärande, underhållande... Men det är kanske själva skrivandet som ännu mer passar i mitthobbyrum. Det finns ett antal påbörjade historier i små häften... och ännu fler påbörjade historier i mitt huvud...

 

Nåja, nu ska här göras nåt annat... kanske dra upp en brännässla i en blomrabatt eller hitta en pensé ute i gräsmattan och rädda den till nåt säkrare ställe där jag kan få se vilken färg den är... :)... Ha en god fortsättning på dan, kvällen, natten eller morgonen... vilken tid ni nu råkar titta in här :)!

 

Och så var det ju de här tvåspråkiga böckerna, man kan läsa på finska eller svenska, hur som helst! :)

Blir det mycket äpplen? ... kan man fråga sig när man ser den här bilden.
Dags att göra rum i frysen alltså?
Men nä, det behöver inte alls stämma. En hel del av de små små äppelkarten har nog trillat ner redan innan de var mer än en centimeter i diameter. Men visst finns det en hel del kvar på trädet.

Sen kan det ju komma en massa småkryp som förstör skörden förstås.
Och det vet man inget om än.



(bilden från adlibris.com)

På tal om småkryp så har jag just läst en sprillans ny tvåspråkig bok om myror på flykt. Den riktar sig nog till barn, men innehåller så många trevliga poänger och finurliga praktiska lösningar som också vuxna kan ha roligt åt. Innehållet är egentligen allvarligt, översvämningar tvingar myrorna att fly hemifrån. Med allt vad strul det kan medföra. Och vissa får ta emot och hjälpa en del av flyktingarna i sitt eget hem, i sin egen skog... så aktuellt, och ändå vet jag inte om den verkliga flyktingkatastrofen fanns med i baktankarna när författarinnan Ursula Vuorenlinna skrev boken.

Det som är speciellt med den här boken, och de andra småkrypsböcker Ursula Vuorenlinna skrivit, är att man kan välja språk, bara att vända på boken! Svenska eller finska?
Och så bilderna sen! Så enkla och enfärgade, men så otroligt fina! Tittar man lite närmare så ser man en liten prick nånstans i ett myransikte som gör att just den myran blir så personlig! Victor Bäck har verkligen lyckats med sina illustrationer! Man hade önskat sig fler, just för att de är så speciella.

Samma författare har också skrivit om gräshoppan Grels, och den här nyaste boken har ett par föregångare där man får läsa om hur det hände sig att den ena Myran flyttade ut ur sin stack och bodde själv, och hur en annan Myra råkade ut för en olycka och blev rullstolsbunden... Fascinerande historier... på vilket språk man vill :)!

Trolsk stämning i skogen efter varmt sommarregn.
Ska man månne få plocka blåbär här om ett par månader?
Myggen gillar mig så starkt så jag vågade mig inte in i skogen och kolla om det fanns blåbärskart...

Man får verkligen försöka ta tillvara de små korta stunderna med fint väder och vacker natur.
Tog en kort promenad på ett par kilometer en kväll. Inget att skryta med. Ingen stor motionsdos, även om jag faktiskt tog lite skänkelvikning både till höger och vänster för att testa hur mjuk jag är i kroppen...

Skänkelvikning? Ja, när man inte springer rakt fram med näsan i färdriktningen, utan man vänder sig t.ex. inåt vägen och springer i sidled så att... äsch, vad svårt att beskriva... om jag skulle rita en bild...

 

... ja alltså det blev väl inte så värst mycket tydligare, men nu har ni nåt att fundera på :). Ni ser väl vartåt stortårna pekar :).

 

Viktigt här är ju att göra skänkelvikningen andra vägen också, dvs. att man då ställer sig med näsan utåt diket också. Och så en sak till: när man börjar så måste åtminstone jag tänka till lite så jag inte snubblar i mina egna fötter... :), men när man fått upp farten går det liksom av sig själv, och så får man ta armarna med i svängandet så de också får lite motion.