Kom just från ridskolan. Familjens yngre ridtjej hade sin lektion idag. Jag var bara assistent, vilket inte alltid är så roligt, man vill ju rida själv också!

 

Idag var det en rätt stor häst i tur, som brukar vara irriterad när man ska sadla och ställa henne i ordning. Jag har ju gått en inledande kurs i hästmassage, inte så att jag skulle kunna, men så att jag vågar röra i hästarna på det sättet också och har märkt att man kan få gensvar av massagen.

 

Jag fick helt plötsligt för mig idag att börja massera hennes mankam medan ryttaren ställde allt annat i ordning. En sak jag fick riktigt skarpt koncentrera mig på att göra riktigt lugna rörelser, andas lugnt, tänka rofyllt och ha mjuka händer. Man är ofta inne i en stress hela dagen, ska hinna, ska göra, och också när man ställer hästen, den ska vara klar i tid, inget får strula. Så det blev stor koncentration på V-i-H-a-r-A-l-l-T-i-d-I-V-ä-r-l-d-e-n.

 

Hon sänkte huvudet och började tugga, och jag tänkte, får inte göra för mycket nu före lektionen, hon ska ju vara energisk då...

 

Sen efter lektionen fortsatte jag med hals och bog, och det var världens sötaste gensvar jag fick när hon böjde på huvudet mot min sida, snusade på mina händer med halvslutna ögon som om hon undrade "vad håller du på med egentligen, sak samma, fortsätt du bara".

 

Jag blev så glad att kunna ge nåt positivt åt en ridskolehäst som ska följa schemat, klara av alla sorters ryttare, alltid nån ny som hanterar på ett annat sätt...

 

Jag undrar om jag inte fick ut mer av massagen ändå, än vad hästen fick...

 

(Bilden har däremot inget med den hästen att göra. Den pälsen är en helt annan, helt underbar päls, på en helt annorlunda häst.)

Vilken tur att jag har en blogg som nån i misstag googlar sig fram till genom att söka på "amaryllisknölar"!
Annars skulle mina knölar ha frusit fast där ute i trädgården nu! Hade helt glömt bort att jag hade nåt sånt också i trädgården bland allt ogräs och halvtomma krukor...
Men som sagt, nån googlade på amaryllisknölar och kom in på min blogg, och jag såg sökordet och hejdade mig mitt i andetaget, amaryllis??? Oh, skräp! Var hittar jag dem? På med pannlampan, ut i trädgården med en liten hacka i högra handen och en tom kruka i vänster hand, hu, vad det känns skarpt på marken, minus fem var det visst redan!!
Men jag hittade dem, hackade upp dem, förde ner dem i potatiskällaren och satte mig vid datorn igen.
Det är lite som att låta det förflutna påminna en om vad man borde göra nu, jag påminde mig själv för två år sen att ta upp amaryllisknölarna idag :).
En annan sak är det om de överlever vintern och orkar blomma, jag har inte precis skött om dem i sommar...

Men i morgon är det ridlektion, så då får jag fundera på nåt helt annat...

Hästar och ridning, ja...
Idag har det varit friskluft från halv 9 på morgonen till ca kl 16 på eftermiddagen. I ösregn, i gyttja, i smådugg, i uppehåll... bland hästar, ryttare och bommar och höga hinder och åskådare och goda smörgåsar i ridklubbens kantin och choklad och kaffe och mockarutor...

En toppendag egentligen.

Trots att man kommer hem med genomvåta fötter, fuktiga kläder och inte hunnit äta riktig mat på hela dagen.
Och trots att man gick och värmde upp en häst (ledde) på världens gyttjigaste utebana, medan ryttaren var inne i manegen och gick banan med de andra tävlande.

Efter det nöjet gick jag helt enkelt in i spolspiltan och spolade av mina byxben och skor :)!
Eftersom jag hade softshellbyxor på mig som tål lite regn så tyckte jag det var det bästa. Man måste ju se till att man ser ens lite representabel ut.

Det var alltså en klubbtävling med klasser allt från bom till 110-120 cm:s skräckinjagande :) oxrar och kombinationer.
Så det var intressant att följa med. Och roligt att få vara en liten del av det hela.

Men åh, hur ska man orka vänta till nästa ridlektion??? :)

Får väl ty mig till sticksömmen tills dess...
Eller kanske sy en väska av kaffepaket... det var ju den där tantvarningskursen i morgonkväll igen... fåse vad jag lyckas få till stånd där! :)

 

Sibirisk Klematis kanske? Minns inte exakt, men nåt arktiskt, nordpolaktigt var det nog för att den ska klara sig här hos oss :). Och den här bilden är inte alls gammal... Like!!







 

En grå katt njuter av solen på hopen av gamla gråa stockar och bräder. Oj, vad jag är glad över den här bilden! Han höll mig sällskap när jag rotade i morotslandet i somras. I LIKE! :) 

Blodnävan gör skäl för sitt namn i höstskrud... En suddig mobilbild, men måste bara testa överföringen av mobilbilder till min lilla Asus.

I trädgården är det rörigt till max. Har inte fått alla burkar in och inte planterat... Ja, jag tänkte plantera ut nånstans i nåt ledigt hörn ett par tre nejlikor som blommat i "balkonglådorna" vid fönstren. Ifjol slängde jag ned en nejlika, och surprise, surprise! den blommade i år :)!

Märker att mitt trädgårdsintresse ändrar. Energin finns inte där på samma sätt längre. Vackert nog att se på blommor och blader, men att göra nåt nytt... ?

Har nog ett stort rörigt hörn där ogräset bråkat alldeles för mycket med de planterade blommorna... Hörnet har varit "problematiskt" i minst tjugo år... alltså redan före min tid. Och jag har inte precis lyckats hålla emot ogräsinvasionen bättre... Men eftersom det ändå är problematiskt gör det väl inget om jag drar upp det mesta, låter gräset ta överhand, eller?

En annan sak, mina morötter fick mask i år, i ett hörn av landet, och jag tror nog jag vet vem man ska skylla det på... :/. Så nästa år då. Hur gör jag då? Hm, den som lever får se.

Men en ny sticksöm har jag satt igång av loppisgarn. Har redan stickat några långa varv på rundsticka, och rivit upp allt igen och börjat på nytt... Fåse... Åtminstone har jag nåt att ta i händerna sådär appropå om jag hamnar och vänta på nåt utan att kunna göra nåt annat vettigt.

Hästar däremot... och ridning...

Nån gång i forntiden hade jag vackra stilleben i trädgården på hösten :). Bilden är gammal. I år hade jag nog fram den här krukan, men där bodde sockerärter och hela krukan hamnade lite i skymundan.

Jag har inte just alls hunnit öppna ögonen och se de vackra små detaljerna i höstfärger. Prins Gustav hade jag nog sått i våras...

... och går man på skattjakt i favorithörnet där ute så ser man nog något riktigt klarblått någonstans mellan de glittrande höstfärgerna och frodande ogräset. De är tappra de här prinsarna!

En som överraskade i höst var klematisen vid bonsaiträdet...

... som just nu har en massa blålila blommor som sträcker sig rätt långt upp längs den (för)vridna bonsaistammen (=fläderbuske).

 

En annan överraskning är att båda orkidéerna blommar för fjärde gången! Skulle inte tro det själv men tror jag har skrivit om det här så många gånger så det är nog fjärde nu :).

 

Och varför skriver jag så mycket nu då?

Jo, jag köpte en Asus tablet hybrid minilaptop och måste ju installera, sätta igång, osv, kolla alla funktioner och sånt...

Vet inte än om jag är nöjd, men kanske nöjdare än om jag skulle ha köpt en fullstor laptop, eftersom jag är van med en liten behändig undangömbar minilaptop. Fåse. Verkar funka i alla fall!

 

Åter till näringarna, som man brukar säga, här ska kokas makaroner, igen... :).



Det lyckas inte att skriva mer. Vet inte hur jag ska.
Datorn håller på att ge upp, säkerhetsprenumerationen tar snart slut.
Den lilla laptopen borde antagligen bytas ut mot en nyare, snabbare, ändamålsenligare mojäng.
Allt har sin tid, och små datorer tar slut efter tre fyra år, sägs det, tror jag, och min är tre fyra år nu.
Men var hittar jag en liknande, med praktiskt handtag :)?

Det lyckas inte att skriva mer.
Trots att jag gärna skulle berätta om dressyrlektionen för nån vecka sen, när jag fick rida min vita springare och för första gången gjorde skänkelvikning i trav, sådär bara, i förbifarten. Tack vara välutbildad och tålmodig häst.

Jag skulle också gärna skriva om en del nya galna idéer i hobbyväg.

Och så skulle jag ta några fina foton i trädgården och smälla upp dem här och skriva nåt prosaiskt.

Men det lyckas inte.
Jag är trött på datorer som är långsamma. På kameror som alltid har tomma batterier och som sen ska kopplas till datorn för att man ska få in bilderna här. Och trött på allt som tar onödig tid så man inte hinner göra det man egentligen vill och mår bra av.

Så det lyckas inte att skriva. Fast jag skulle må bra av det.

Hur mycket kan man skylla på femti-plus-krisen?
När ska man sluta gnälla?
Okej, jag drar ett streck över gnället och koncentrerar mig på det som är positivt... Om det går.
Och så fortsätter jag en annan gång. Kanske :). 

 

 (bilden via google från tiveden.se som saluför turridning med islandshästar

"Jag minns den första gången, jag minns det som igår... " den första gången jag i vuxen ålder satt på en hästrygg och skulle trava... Min brorsdotter "jobbade" på ett islandshäststall och skulle ge mig en kort introduktion i skritt och trav och styra häst. Det var skumpigt tyckte jag :).

Den 6 augusti var det dags för andra gången på islandshäst. Vid ett stall ca en timmes bilfärd söderut. (Inte långa sommarlovsutflykter behövs för att göra nåt annorlunda :)...) Nu har jag ju ridit en hel del sen den första gången och var på så sätt inte direkt nervös, men ändå... Kunde inte hjälpa att jag var lite spänd inför tölten och full fart galopp på häst jag inte kände...

Min kompis som red efter mig tyckte jag såg löjlig ut i tölten bakifrån. Jag var på vippen att fråga reseledaren också hur man ska sitta i tölten. Men jag tänkte att jag bara sitter med i rörelsen. Ett ögonblick lutade jag mig kanske aningen bakåt i min strävan att söka balansens mittpunkt och då var det som att trycka gaspedalen i botten på en vältrimmad bil, direkt upp i högre växel :)! Jag sökte mig tillbaka till föregående position i sadeln och hästen svarade genast med lugnare tölt. Otroligt känslig häst!

Sen var det tänkt galopp på en raksträcka i skogen. Men "min" islänning tyckte att passgång var trevligare, för henne? eller för mig? så det där välbekanta galoppgunget hittade jag aldrig, men snabbt gick det! Inget problem med att hänga med den lite större hästen framför som galopperade i full fart. Och ändå satt jag ner i sadeln i nästan orörlig sits. Förklaringen fick jag efter "galoppsträckan": din häst tycker mer om passgång än om galopp, åtminstone på såna här kortare sträckor. Sa reseledaren. Så därför satt jag så bekvämt!

Nu är det inbokat en tretimmarstur (familjens yngre hästfantast tyckte att det skulle bli för lång paus med ridningen när hennes ridskola börjar med höstens lektioner först om nån vecka), med samma islandshästar inkommande helg, så jag har åter nåt att vara nervös för... Kan inte hjälpas att min ridrädsla lurar bakom hörnet... måste bara acceptera den, försöka behärska den och fortsätta med det som jag trivs bäst med: hästkontakt...

Den här bilden har cirkulerat på facebooksidor här och där.
Jag tycker den är helt fantastisk och passar alldeles utmärkt här i mitthobbyrum!!

Lazar Angelov heter en som visat bilden på sin sida.

Efter att jag använt biceps-maskinen strax innan fälttävlingarna när vi var med och kapade ris som skulle bli vackra bågformade rishinder ute på terrängbanan så hade jag så sjuka armar på ett konstigt sätt. Nu vet jag vilka muskler jag hade använt :)!

Ett hemmagym av bästa sort.

Undrar vilka muskler jag använde i morse när jag rensade bort lupiner och tistlar och en massa stort långt gräs från ett skräphörn? Åtminstone fick jag en rejäl blåsa på lillfingret pga att jag använde fel handskar... Not nice, men vad gör man när man jobbar alltför sällan med händerna så de inte tål nåt mer... :).

Humlen är som vackrast nu (den här bilden är gammal... ): en två meter hög tjock pelare som börjat få de typiska kottarna. Hade ju försökt mig på en port häromåret. Drog ett kraftigt rep från pelarens topp till en närliggande vägg och fick på så sätt ett grönt tak över porten. Det var jättemysigt. Men när sensommarens stormar kom så rev de ner alltihop eftersom humlen var tung, pelaren inte tillräckligt stadigt ner i marken (tre videstavar sammanbundna upptill och nertryckta i triangel räckte inte till) så det var inget lyckat koncept. Jag fick klippa av repet och sätta in en stadigare påle mitt i pelaren. Nu har den hållit och är som sagt fin. Men nog skulle det vara kul med en port. Grönskan är så fin! och sen till hösten när höstfärgerna börjar spraka... Fåse om jag hittar på något bra system...

Mitt skogssmultronställe, som alltså är vilda skogssmultron från barndomshemmets skogsbacke planterade i ett stenparti mitt på gräsmattan, är fantastiskt också i år. Vintern var ju lite mystisk, och jag var rädd att jag täckte över stenpartiet lite för dåligt, det kom ju ingen direkt snö, men smultronen frodas.

Sen hade jag ju på skoj i höstas flyttat några smultronplantor till ett helt annat hörn, ett vått hörn, av trädgården. En liten fyrkant med stenar runtom. Där har jag också fått plocka några riktigt saftiga och stora smultron. Den rutan lär nog bli lite större i höst, eftersom det våta hörnet inte annars riktigt blir till nåt med vanliga blommor...

 

"Nävor in my life " var ett projekt som jag fixade för nåt år sen, en lien bänk med olika nävor i mitt favorithörn (läs: råddigt, blandat, rörigt, roligt, överraskande) i trädgården. 

Nu råkade det sig så att jag var i måndags  på ett kvällstorg och strövade bland diverse loppisbord och drogs av någon anledning till en grön plats med många olika krukor och lådor. Där hittade jag plötsligt två en ny näva till min samling. Tyvärr visste inte försäljaren namnet på den, vet ju inte heller om alla nävor har namn. Men den är en ny sort sen ett par år tillbaka, med mörkröda-lila blad och blå blommor. Den ska bli intressant att se nästa år (om den överlever). Och så en rosa näva till, har ju nog en redan, men kände på bladen att de här var kraftigare, strävare och ... annorlunda. Utgår ifrån att blommorna då också är lite annorlunda. Nej, jag mindes fel, det var ju ingen näva den andra! Det var ju en mörkröd stjärnflocka! Måste korrigera mig nu... Men nu ska de två planteras nånstans dels med de andra nävorna, dels på nåt annat ställe där inte frosten är för våldsam! Fåse om jag lyckas få bild på dem...

 

Med en bild lånad från nåt på webben som heter Prästängskuriren ...

... tänker jag på en jättestor svart häst, lik den på bilden, som jag red några gånger privat när jag just hade lärt mig de första grunderna, deltagit i två klubbtävlingar och annars bekantat mig med häst-och-sånt.

... och får konstatera att det är alltför sällan att rida bara en gång i veckan. Den här veckan var det så myket annat program så det blev bara i tisdags och nu sen nästa gång blir först nästa tisdag. Men man får anpassa sig ibland och godkänna fakta. 

Den som väntar på något gott...

 

Läste på levmerpamindre.blogspot.com (bloggen intressant, väl värd ett besök!) att bloggerskan testade en ny grej i sitt potatisland i år. Hon satte ner nya gamlapotatisar/sättpotatis vartefter hon tog upp nypotatis, eftersom hon hade gamla utväxta potatisar i sin källare. Och tänkte då att hon får nypotatis ännu en gång i höst ifall vädret är gynnsamt.

Låter intressant, och kostar inget att prova, tänkte jag, så jag har just idag satt potatis, ca en halv bänk, bara som test. Fåse om något alls kommer. Det är ju det där med blomningen och den allt tidigare uppdykande nattfrosten som kan bli ett problem. Återstår att se! Påminn mig med en fråga om jag inte minns redogöra för resultatet :).

(Bilden annars från bioresurs.uu.se via google sökmotorn).

Jag har skrutit över blåvitt förr, men den är bara så gullig när den troget år efter år trotsar min usla blomskötsel och visar blomsterfägring i norrfönstret. Den har två orkidéer som sällskap och de har också varit inspirerade att blomma, trots att jag inte har en aning om hur de ska skötas. Men jag glömmer dem väl tillräckligt ofta. Fast hur länge som helst kan man väl inte vanvårda dem och ändå "belönas" med "färgprakt på långt skaft" :). Nu såg jag åtminstone att de ena orkdén igen har en ny blomstängel på kommande som jag får försöka stöda sådär varsamt så den inte bryts. Like!

Den här har också märkt att det går att blomstra till sig. Och genast blomman torkar så syns ett början till zuccini. Inte för att jag tror att de orkar/lyckas så bra, hoppas inte de ruttnar bort... Vacker i alla fall! :)

Gårdagens Gripenberg avklarad! Blev nästan förvånad själv, brukar alltid lämna ett hörn eller två som inte alls blir klara. Nån retsam uppslagsfråga som jag inte orkar bry mig i... Men nu tror jag nästan att jag har 100 % rätt!

Det här kunde ju vara en bild på bigfoot och mig när vi strider om pennan, men det är från en randomblogg från google, katterochkorsord.blogspot.com. Och hade det varit bigfoot så hade det ju synts också när han greppar pennan att han har stööörrre tassar :). Men fin och gullig bild!!

Jag hade nu bara som ärende att säga att korsordet blev klart. Och vad det har med hästar att göra? Jo, Gripenberg hade ju nog fått in en hel del hästrelaterat material, nästan så man kände "aromen" :)!!! Tack för det, Gripenberg!!