(bilden via google från tiveden.se som saluför turridning med islandshästar

"Jag minns den första gången, jag minns det som igår... " den första gången jag i vuxen ålder satt på en hästrygg och skulle trava... Min brorsdotter "jobbade" på ett islandshäststall och skulle ge mig en kort introduktion i skritt och trav och styra häst. Det var skumpigt tyckte jag :).

Den 6 augusti var det dags för andra gången på islandshäst. Vid ett stall ca en timmes bilfärd söderut. (Inte långa sommarlovsutflykter behövs för att göra nåt annorlunda :)...) Nu har jag ju ridit en hel del sen den första gången och var på så sätt inte direkt nervös, men ändå... Kunde inte hjälpa att jag var lite spänd inför tölten och full fart galopp på häst jag inte kände...

Min kompis som red efter mig tyckte jag såg löjlig ut i tölten bakifrån. Jag var på vippen att fråga reseledaren också hur man ska sitta i tölten. Men jag tänkte att jag bara sitter med i rörelsen. Ett ögonblick lutade jag mig kanske aningen bakåt i min strävan att söka balansens mittpunkt och då var det som att trycka gaspedalen i botten på en vältrimmad bil, direkt upp i högre växel :)! Jag sökte mig tillbaka till föregående position i sadeln och hästen svarade genast med lugnare tölt. Otroligt känslig häst!

Sen var det tänkt galopp på en raksträcka i skogen. Men "min" islänning tyckte att passgång var trevligare, för henne? eller för mig? så det där välbekanta galoppgunget hittade jag aldrig, men snabbt gick det! Inget problem med att hänga med den lite större hästen framför som galopperade i full fart. Och ändå satt jag ner i sadeln i nästan orörlig sits. Förklaringen fick jag efter "galoppsträckan": din häst tycker mer om passgång än om galopp, åtminstone på såna här kortare sträckor. Sa reseledaren. Så därför satt jag så bekvämt!

Nu är det inbokat en tretimmarstur (familjens yngre hästfantast tyckte att det skulle bli för lång paus med ridningen när hennes ridskola börjar med höstens lektioner först om nån vecka), med samma islandshästar inkommande helg, så jag har åter nåt att vara nervös för... Kan inte hjälpas att min ridrädsla lurar bakom hörnet... måste bara acceptera den, försöka behärska den och fortsätta med det som jag trivs bäst med: hästkontakt...