Den här granen blåste omkull över vägen under ett av höstens större blåsväder, och när jag kryssade förbi den med bilen tänkte jag just på Lotta och på en julgran till jul.
Men den skulle nog inte ha hållit ända till jul hur som helst.
Och så var det inte egen skog.
Fåse hur det blir med julgran i år.
Jag har aldrig varit i skogen efter en julgran, tror jag.
Men familjens yngsta har väl varit med nåt år och vet var de finns.
Dessutom finns det skogskartor där man ser var det finns gran...
Att det sen är ca en kilometer inåt skogen utan väg till ett jättefint granskogs-område är en annan sak.
Dit kommer man inte med kälke.
Dessutom är det ingen snö.
Nä, det här är nog inget problem.
Det finns en liten gran i utkanten av trädgården.
Och inomhusgranen tar vi inte in förrän julaftonsveckan hur som helst.
Ingen panik, alltså.
Fick Lotta sin gran så makalöst förunderligt så... dessutom är väl julen själv ett under i sig...
Himlen mitt ibland oss, eller hur det nu sjungs i en nyare julvisa...
Förunderligt, tacksamt, med eller utan gran i stugan :).
Ha det gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar