Välkommen till mitt hobbyrum!
Ursäkta råddet... mitt huvud är ännu råddigare :) och fullt av idéer och tankar.
Varsågod, här är en stol att sitta på.

Du kan ta katten i famnen i stället, eller lyfta ner den.
Hoppas du trivs!

lördag 11 november 2017

Grått är flott...

 
... brukar jag säga ibland.
Jag gillar gråa nyanser, bland annat i kläderna.
Grått kan vara en väldigt stilig färg på en häst också. Till exempel en gråblack fjording. Snyggt!
Eller en gråskimmel...

Men när höstens vackra sprakande löv och ris plötsligt har övergått till gråbrunt, grått och daskigt, då är det inte riktigt lika vackert längre...

Vi har lindar i trädgården.
Lindarna har stora löv.
Och de tycks vara seglivade.
Så när alla andra björklöv, lönnlöv, rönnblad och dylika har fallit till marken och börjar gråna bort, då börjar lindarnas löv försiktigt röra på sig och fundera på att singla ner de också.
Men helst ska det ha kommit ett snötäcke på marken först, så de syns bättre.
Det verkar så. :)

Så när man har krattat gräsmattan och tycker det får duga till våren, och snön täckt över gräsmattan med ett tunt lager, så tunt att det ännu inte håller att gå på utan att få gräskänning. Då faller lindlöven.

Och mitt i allt har det kommit ett ordentligt regn och vips är snön borta och kvar är... en okrattad gräsmatta.
Eftersom lindarna har stora löv hålls de inte heller även om man snabbt och diskret försöker skuffa in dem under häcken. Nej, de blåser fram därifrån, och allra helst samlas de i en liten virvelvind som för dem i en stor hög precis vid trappan och inkilat bakom trappborsten... Jaså, har hon inte sopat framför trappan heller...?

Och sen då på våren, innan snön smält bort, kommer koltrastarna och vänder upp de stora lindlöven som mot all förmodan har hållits kvar under häcken. Koltrastarna vänder på varje löv så de blir fria att flyga med minsta lilla vindpust ut över gräsmattan, för där under lövet kan det ju finnas en liten godsak som koltrasten vill ha. För säkerhets skull ska varje löv vändas på, befrias från markbundenheten så vårvindar friska kan leka och viska i dem ut över hela gårdsplanen.
Har hon verkligen inte alls brytt sig om att kratta gården?

Skämt åsido.
Jag är inte så petnoga. Alls.
Men det är sanning vartenda ord jag skrivit.
Så här är det.
Men det gör inget.
Det går att prata om det så har man nåt att prata om... :).

Ha en skön novemberdag i morgon! :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar